Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mexico, republik i Nord-Amerika - Mexico, hufvudstad i republiken Mexico
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han 1877 störtad af Porfirio Diaz, Juárez’ forne
skyddsling och en af de tappraste gerillaledarna mot
fransmännen och Maximilian, sedermera upprorsmakare
mot Juárez och dennes efterträdare. Om hans långa
maktperiod se art Diaz, P. Han innehade makten
(1880–84 med Manuel Gonzales som nominell
president) från aug. 1877 till maj 1911. Med hård
hand återställde han ordningen i landet. Järnvägar
byggdes, telegraflinjer anlades, uppgörelse träffades
med de utländske fordringsegarna, en lifskraftig
industri under måttligt tullskydd växte upp, forna
stråtröfvare förvandlades till i ordningens tjänst
energiskt verksamma gendarmer (guardias rurales),
väldiga hamn- och dräneringsarbeten utfördes,
obligatorisk, kostnadsfri och bekännelselös
folkundervisning organiserades. I utrikespolitiken
närmade sig Diaz Förenta staterna, dock utan att
erkänna Unionens anspråk på något slags förmynderskap
öfver andra amerikanska republiker; snarare sökte
han mot dessa tendenser ställa tanken på samverkan
mellan Förenta staterna och Mexico vid de oroliga
centralamerikanska republikernas öfvervakande. M:s
styrelse under Diaz hade emellertid äfven mörka
skuggsidor, som omsider vållade hans fall. Hans
upplysta despotism, alltid hänsynslös, urartade med
åren till godtycke och gunstlingsvälde, spioneri
och förföljelser mot oppositionellt sinnade vållade
växande missnöje, utländska finansintressen gynnades
otillbörligt, och indianerna förtrycktes på sina
håll obarmhärtigt af enskilda arbetsgifvare, utan att
regeringen inskred. Missnöjet kom 1909 till utbrott
vid förberedelserna till 1910 års presidentval och
vände sig särskildt mot den till omval uppställde
vicepresidenten Ramon Corral, som på grund af Diaz’
höga ålder kunde tänkas under nästa ämbetsperiod bli
hans efterträdare. En mot Diaz själf af oppositionen
framskjuten motkandidat, Francisco J. Madero
(se d. o.), fick endast ett fåtal röster, och äfven
Corral omvaldes, men våren 1911 var oppositionen
stark nog att organisera ett inbördeskrig, och detta
gjorde snart nog Diaz’ ställning ohållbar. Han
nedlade då (i maj) presidentvärdigheten och gick
i landsflykt till Europa, utrikesministern De la
Barra blef provisorisk president, och efter några
ändringar i vallagen företogs presidentval, hvarvid
Madero valdes. Denne tillträdde sitt ämbete 2 okt.;
nya upprorsrörelser utbröto redan tidigt på våren
1912 och ha sedan med växlande vapenlycka fortgått
på sommaren och hösten. Bl. a. lyckades (okt.) en
släkting till den förjagade Porfirio Diaz, Felix Diaz,
intaga Vera Cruz, men togs snart till fånga.
Litt.: Om M. före den spanska invasionen se
bl. a. H. H. Bancroft, "The native races of the
Pacific states" (5 bd, 1874–76), J. F. A. Nadaillac,
"Prehistoric America" (1895), E. Seler, "Gesammelte
abhandlungen" (2 bd, 1902–04), samt E. Lehmann,
"Ergebnisse und aufgaben der mexikanischen forschung"
(i "Archiv für anthropologie", n. f. III:2,
1907). Äldre krönikor rörande spanska invasionen
finnas bl. a. af J. de Acosta (1590), J. de Torquemada
(1615), Sahagun (fransk kommenterad uppl. 1880
i "Histoire générale des choses de la Nouvelle
Espagne") och A. de Solis (1684). De skildras ingående
af J. Winsor i "Narrative and critical historv of
America", del 2 (1886). Jfr vidare Prescott, "The conquest
of M." (1843; revid. uppl. senast 1892 i 3 bd; utdrag i
svensk öfvers., "Mexicos eröfring", 1863), L. Alaman,
"Historia de Mejico" (5 bd, 1849–52), Frost, "History
of M." (1882), H. H. Bancroft, "History of M." (6 bd,
1883) och "Popular history of the mexican people"
(1888), J. Burke, "Life of Benito Juarez" (1894),
J. Winsor, "Spanish North America" (i hans "Narrative
and critical history of America", del 8), Leon,
"Compendio de la historia general de M." (1902), och
A. H. Noll, "From empire to republic" (1903). Se äfven
under art. Maximilian, sp. 1315, anförd litteratur.
V. S-g.
Mexico [spanskt uttal mechikå], hufvudstad i
förbundsrepubliken M., säte för förbundsregeringen,
kongressen och en ärkebiskop, bildar med närmaste
omgifning ett direkt under förbundsregeringen
stående förbundsdistrikt, "distrito federal", 1,499
kvkm. och 719,052 inv., hvaraf i den egentliga staden
470,659. Staden ligger 2,265 m. ö. h. på en slätt, som
intar sydvästra delen af ett stort sjöbäcken (5,750
kvkm., inberäknadt sjön Zumpango), omkr. 5 km. från
västra stranden af Tetzcocosjön, hvars vatten förr
betäckte en stor del af stadens nuv. mark. Dalen omges
af bergskedjor, i n. Sierra de Guadalupe, i s. Sierra
Nevada med de snöklädda topparna Popocatepetl och
Iztaccihuatl och i s. v. en del af Sierra de Ajusco,
från hvilken större delen af stadens vattenförråd
hämtas. Sjön Tetzcoco (30 kvkm.) är jämförelsevis
grund, med bräckt vatten, som näres af en mängd små
strömmar från de omgifvande bergen och af de andra
sjöarnas öfverflöd. Dess stränder äro sumpiga och
folktomma och ha flerstädes saltskorpa. Aztekerna
bosatte sig där på grund af den trygghet, som sjöns
grunda vatten gaf; deras stad, Tenochtitlan, var så
fullständigt omgifven af vatten, att ett fåtal krigare
lätt kunde försvara den mot en mycket öfverlägsen
fiende. Sjöarna Chalco och Xochimilco, s. om staden,
skilda genom en smal landtunga, stå i förbindelse
med nedre delen af staden genom en konstgjord kanal,
kallad La Viga, 12 km. lång och 9 m. bred, använd
som vattenväg af landtbefolkningen på dess färder
till staden med blommor och grönsaker. Xochimilco,
ryktbar för sina chinampas l. flytande trädgårdar,
som fylla nästan hela sjön, har rika källsprång och
bidrar till stadens vattenbehof. Sjön Chalco har
mycket reducerats genom en järnvägsbank tvärs öfver
densamma och bevattningsverk. Klimatet är tempereradt,
torrt och sundt. Temperaturen varierar mellan 2°
och 26°. Året har en våt (apr.–sept.) och en torr
(okt.–mars) årstid, men nederbörden är ringa (500
–630 mm.). Stadens sundhetsförhållanden motsvara
dock icke det härliga klimatet; till följd af den
genomdränkta, odränerade marken och en trångbodd
indian- och halfblodsbefolkning har dödsprocenten
varit synnerligen hög, 50 pro mille och däröfver,
men den har nu nedgått något efter fullbordandet
(1900) af stadens stora afloppskanal (se nedan)
och underjordiska kloaker i de bättre stadsdelarna.
Staden är mycket regelbunden, med breda, raka,
men illa stensatta gator. De nya och bättre
stadsdelarna ligga i v., de fattigare i ö. närmare
sjön Tetzcoco. Stadens politiska och kommersiella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
