- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
373-374

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Meyer - Meyer 4. Gerhard M. d. y. - Meyer, Ernst Fredrik Vilhelm - Meyer, Otto Johan Fredrik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bronseringsmetod för kanoner, som tillämpades vid de stora
verk, som han för detta ändamål inrättade vid Åker
och Stafsjö i Södermanland, samt inrättade ett nytt
slags fänghål af stål å metallkanoner o. s. v.
M. blef 1730 sprutmästare vid k. slottet och i Stockholms
stad samt 1747 direktör vid det kort förut inrättade
Stockholms stads brandförsäkringsverk. 1752 sålde
han sitt gjuteri till kronan för ett särdeles
lindrigt pris. 1756 erhöll han löfte om belöning för
borrinrättningar vid järngjuterierna, vidare 1766
öfverdirektörs titel och 1775 adelskap. M:s arbeten,
utom de mekaniska, som ofvan nämnts, voro dels,
liksom hans förfäders, kyrkklockor, af hvilka från
hans gjuteri utgick en högst betydlig mängd, dels och
framför allt afgjutningar af konstverk, i hvilken
art han utvecklade liflig och mycket framstående
verksamhet. Så göt han i bly trofégrupperna å
k. slottets södra fasad, medaljongerna å den västra,
den allegoriska grupp, som uppbär predikstolen i
slottskapellet, vapen och ornament å karolinska grafkoret
m. m. För att bevisa sin öfverlägsenhet öfver
en för k. slottsbyggnadens räkning inkallad fransk
gjutare lät han Bouchardon modellera Karl XII:s
bröstbild, hvilken han sedan göt i brons, egenhändigt
ciselerade och som gåfva öfverlämnade till konungen,
ett arbete, som vann det mest smickrande erkännande
och sedan efterföljdes af bröstbilder af konungarna
Fredrik och Adolf Fredrik, genierna, som uppbära
slottslyktorna, m. fl. verk efter samme konstnärs
modeller. M. var ock den, som utförde gjutningen af
Gustaf Vasas bildstod (1770) och Gustaf II Adolfs
ryttarstod (1779; båda i Stockholm och efter modeller
af Larchevesque). Vid den senare djärfdes M. gjuta
plinten i samma stycke som stöden. Af det arbete,
som sedan måste nedläggas på öfverarbetningen och
ciseleringen, framgår, att vågstycket ej i allo
lyckades. M. blef en af vår konstutvecklings
mest framstående befordrare genom den gåfva han
1775 gjorde Målar- och bildhuggarakademien af det
forna sparreska, sedan bielkeska huset vid Röda
bodarna, hvilket ännu, påbygdt och utvidgadt, är
konstakademiens säte. Han kallades med anledning
däraf till akademiens hedersled., och öfver honom
slogs en präktig medalj. 1740 hade han blifvit
led. af Vet. akad. – Hans äldste son, Gerhard M.,
efterträdde honom 1772 som k. styckgjutare och afled
1797. Med dennes död upphörde den meyerska släktens
genom mer än ett och ett halft århundrade innehafda
styrelse af k. styckgjuteriet.
1–4. –rn.*

Meyer [mejer], Ernst Fredrik Vilhelm,
finansman, politiker, f. 5 dec. 1847 i Karlshamn,
blef 1874 delegare i den af hans från Tyskland
inflyttade farfader 1810 grundade grosshandels-
och skeppsrederifirman "Winberg och Meyer" i
Karlshamn. Han valdes 1881 till riksdagsman i
Andra kammaren och representerade där riksdagarna
1882–85, majriksdagen 1887 och 1897–1905 Karlshamn
m. fl. städer. Han var medlem af bevillningsutskottet
1887, majriksdagen och 1898–1902. Under de första
riksdagarna tillhörde han centern, men var senare
"vilde". Han var utpräglad frihandlare, men på
samma gång högerman. Han understödde dock 1883 års
härordningsförslag. Vid 1887 års majriksdag var han
särskildt verksam för spanska handelstraktaten.
Vid den andra Boströmska ministärens bildande
5 juli 1902 blef han till protektionisternas stora
misshag finansminister och kvarstod som sådan
äfven i Ramstedts ministär och afgick med densamma
2 aug. 1905. Han förordnades då till generalkonsul
i Köpenhamn och förflyttades 1906 till motsvarande
post i Helsingfors, men förordnades 1907 till ordf. i
Styrelserna för Sveriges allmänna hypoteksbank och
Folkskollärarnas pensionsinrättning. Därjämte har han
varit led. af kommittéerna ang. ny lasarettsstadga
(1898–99), ang. försäljning af vin- och maltdrycker
(1898–1900) och ang. nya stater för post- och
telegrafverken (1899–1901) samt ordf. i kommittén
ang. upprättande af en ny stadshypoteksanstalt
(1909). Af de under hans finansministertid utfärdade
författningarna och vidtagna åtgärderna voro flera
af märkligare beskaffenhet, såsom nya banklagar
(1903), förordningar om skatter å maltdrycker
och punsch (s. å.), ny tullstadga (1904) och nya
brännvinsförsäljnings- och maltdrycksförordningar
(1905). Genom de 1905 genomförda nya grunderna
för sockerbeskattningen blef den förutvarande
oskäliga premieringen till förmån för sockerbrukens
aktieegare icke oväsentligt utjämnad till statsverkets
bästa. Genom det La-Plata-linjen ur handels- och
sjöfartsfonden 1905 beviljade understödet togs
första steget till subventionering af transatlantiska
linjen. En s. å. utarbetad k. proposition om årligt
statsbidrag till nämnda linje blef färdig för sent
för att kunna aflåtas till årets riksdag. På grund af
en k. proposition 1903 upprättades en rederilånefond
å 5 mill. kr. Till en genomgripande förändring af
riksbokföringen togs initiativ genom tillsättande af
en kommitté (1902).
T–s.

Meyer [mej-], Otto Johan Fredrik,, konstgjutare,
ciselör, f. 24 jan. 1852 i Stockholm, son af
litografen Johan Fredrik M. (f. 1806 i Havelberg,
Brandenburg, d. 1893 i Stockholm, där han var bosatt
från 1842 och bl. a. utgaf "Illustrerad tidning"
med Aug. Blanche o. a. 1855–67), studerade vid
konstakademien och Slöjdskolan samt arbetade 1868–73
hos statygjutarfirman Lenz Heroldt i Stockholm och
Nürnberg, därefter ett år i Wien, Stuttgart och
Florens. Han innehar sedan 1874 eget konstgjuteri i
Stockholm. M. har väsentligen höjt konstgjuteriets
ståndpunkt i Sverige, i det att han med alltmer
utvecklad skicklighet verkställt gjutningen af
de flesta bronsmonument, som på senare årtiondena
rests i riket, nämligen statyerna öfver Nils Ericson,
Scheele, Olaus Petri, Karl XV, S:t Göran och draken,
Kristina Gyllenstierna, gruppen Axel Oxenstierna
och historien å sockeln till Gustaf II Adolfs
staty, figurer och grupper å K. slottets syd- och
östfasader, Svea (inuti slottet), gruppen Konstslöjd
i Nationalmuseums portik, allegoriska grupper och
figurer utanför Dramatiska teatern, alla konstbronser
(statyer, statyetter, medaljonger) till K. operan
(samtliga dessa i Stockholm), Orfeus vid Nordiska
museet, gruppen å Kärleksudden på K. Djurgården,
Näckrosen (för prins Eugens palats där), Simmaren och
den stora fontänen m. m. å Saltsjöbaden, statyerna
öfver Karl IX och J. Alströmer (Göteborg), Karl XI
(Karlskrona), M. Stenbock (Hälsingborg), Gustaf II
Adolf (Sundsvall), Gustaf Vasa (Mora), G. Wennerberg (Uppsala),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free