- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
401-402

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miami - Miami 1. Flod i staten Ohio - Miami 2. Stad i staten Florida - Miami-Eire-kanalen i Nord-Amerika - Miamum, ett egypiskt namn. Jfr Egypten - Mianeh, stad i persiska Aserbeidjan - Miani, by n om Haidarabad - Mian Mir, garnisionsort. Se Lahore - Miao-tse, urinnevånare i Kina - Miargyrit l. Kenngottit, miner. - Miarus, zool. Se Viflar - Miasm l. Miasma, med. - Miasmatisk - Miasskij (Mijass), bergverkort i ryska Orenburg - Miastor, zool. Se Gallmyggor - Miaulis - Miaulis 1. Andreas Vokos M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dess längd är 112 km. – 2. Stad i sydöstra delen af
nordamerikanska staten Florida, vid Biscaine bay,
n. om Miamiflodens mynning. 4,733 inv. (1905). Det är
en besökt vinterkurort med stor odling af vindrufvor
och andra sydfrukter och rikt fiske. Alligatorfarm
och en unionen tillhörig subtropisk växtbiologisk
anstalt.
1–2. J. F. N.

Miami–Erie-kanalen [raäiä’mi iari], en 440 km.
lång kanal, som förbinder Cincinnati vid Ohio med Toledo
vid Eriesjön. Den följer i sin sydliga del Miamifloden, i sin norra
den till Eriesjön flytande Maumee och får sitt
vatten från dessa floder. Dess djup är 1,6 m., och
den har 93 slussar. M., som anlades 1820–35, har ej
kunnat konkurrera med järnvägarna och användes numera
knappast
J. F. N.

Miamun (fornegypt., "Amons vän"),
ett namn, som bars af de egyptiske konungarna från
19:e dynastien. Den ryktbaraste af dem, som burit
namnet, är Ramses II M. Jfr Egypten, sp. 1482.

Mianeh, stad i persiska prov. Aserbeidjan, vid ett
tillflöde till Kisil-Usen. Omkr. 20,000 inv.

Miani, by 10 km. n. om Haidarabad (se d. o. 4).

Mian Mir, garnisonsort. Se Lahore 3.

Miao-tse ("jordens söner", d. v. s. autoktoner, Kinas
urinvånare) kallas de till thai- l. schanfolken hörande urinvånarna i
de bergiga delarna af åtskilliga provinser i Kina,
såsom Sz’-tschwan, Kwei-tschóu, Hu-nan, Hu-pe,
Jün-nan och Kwang-si, samt på nordvästra gränsen
af Kwang-tung. De omtalas redan (omkr. 500 f. Kr.) i
Kong-fu-tses annaler. De innehade fordom en betydlig
del af de bördiga landsträckor, som nu bilda det
kinesiska rikets centrala provinser; men allteftersom
kineserna trängde söderut, drefvos de, liksom ainoerna
i Japan, undan till ofvannämnda, mera otillgängliga
trakter. Flera kejsare ha företagit eröfringståg mot
dem, men utan att lyckas fullständigt kufva dem. De
styras patriarkaliskt af sina äldste och äro delade
i 40–50 stammar, som äro vidt skilda i kultur, i
det somliga nästan stå på vildarnas bildningsgrad,
medan andra, som mera varit i beröring med kineserna,
visat sig mottagliga för deras civilisation. Deras
litteratur tyckes, så vidt hittills är kändt, vara
mycket obetydlig. Språkligt höra miao-tse till samma
folkgrupp som inbyggarna i Hainan, vissa delar af
Bortre Indien och på Formosa, alltså den ras,
som synes ha utgjort sydöstra Asiens urbefolkning
före den från Hög-Asien härstammande kinesiska
invandringen och hvilkas språk sammanfattas under
namnet de indokinesiska. Till sitt yttre äro miao-tse
mera småväxta och mörkhyade än kineserna; deras
ansikten äro mera runda och deras anletsdrag skarpare
(se fig.). Med afseende på lynnet äro de
ock mycket olika sina civiliserade grannar. De äro
tappra, passionerade, misstänksamma, hämndlystna
samt likgiltiga för hunger och köld. De äro fria i
sitt sätt och lika bullersamt glada, som kineserna
äro allvarliga och lugna. Deras religion synes vara
animistisk och till väsentlig del bestående af en
mängd förunderliga trolldomsceremonier. Jfr
Edkins, "The miao-tsi-tribes" (1870), Playfair,
"The maotzu of Kwei-chou and Yunnan" (i
"China review", bd 5, 1877), Gray, "China" (2
bd, 1878), Rocher, "La province chinoise de
Yunnan" (2 bd, 1879–80), och Williams, "The
middle kingdom" (2 bd, 1899).
(K. F. J.)
illustration placeholder
Miao-tsetyp.


Miargyrit l. Kenngottit, miner., monoklin
silfverantimonglans, sammansatt enligt formeln
Ag Sb S2, funnen vid Pribram, Bräunsdorf och
Potosi.
A. Hng.

Miarus, zool. Se Viflar.

Miasm l. Miasma (grek. miasma, smitta),
med., äldre benämning för sådant infektionsämne,
som alstras utanför människokroppen och som ej
direkt kan öfverföras från en individ till en annan,
utan inkommer i organismen från den yttre
naturen.
G. H.

Miasmatisk, som innehåller miasm eller uppkommer
af sådan.

Miasskij (Mijass), bergverksort i ryska guv.
Orenburg, på östra sluttningen af Uralbergen, vid
Mijas, ett tillflöde till Tobols biflod Isset. 16,102
inv. (1900). Järnverk och guldvaskerier; de
senare, förut tillhöriga kronan, äro sedan 1876
privategendom.
(J. F. N.)

Miastor, zool. Se Gallmyggor.

illustration placeholder

Miaulis. 1. Andreas Vokos M., grekisk
amiral, f. 1768 på Eubea, d. 24 juni 1835 i Aten,
var son till en kustfarare Demetrios Vokos, började
själf sin bana som matros och erhöll namnet M.
af det turkiska ordet miaul (feluck). Senare
slog han sig ned på Hydra efter att ha samlat
förmögenhet på spannmålsfrakter. Han slöt sig 1821
med sitt skepp "Leonidas" till den nationella rörelsen
och gjorde som flottbefälhafvare turkarna och de 1825 på
Morea landstigne egypterna stort afbräck, särskildt genom att
med sina brännare sätta eld på Ibrahim paschas flotta vid Modon (12 maj
1825). Då lord Cochrane (se d. o. 3) 1827 utnämndes till
Greklands öfveramiral, trädde M. tillbaka, men 1828 återgafs
honom befälet öfver flottan af presidenten G. Kapodistrias.
Då hydrioterna 1831 reste sig mot dennes styrelse och
ryssvänliga politik, ingick M. i den provisoriska
regering, som tillsattes, bemäktigade sig krigshamnen
Poros och lät (13 aug.) där uppbränna Greklands
bästa krigsskepp, på det de icke skulle råka i
den ryske amiralen Ricords händer. Han utnämndes
af konung Otto 1832 till konteramiral och i
april 1835 till viceamiral i grekiska flottan. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free