Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michailidis, Kleánthos - Michailovskij. Se Michajlovskij - Michajlov, kretsstad i ryska Rjazan - Michajlov, Michail Larionovitj - Michajlov, Aleksandr Dmitrievitj - Michajlovsk, militärpost i ryska Krasnovodsk - Michajlovskaja, stanitsa i Donska området - Michajlobskij, Nikolaj Konstantinovitj - Michajlobskij, Stolan - Michajlobskij-Danilevskij, Aleksandr Ivanovitj - Michal, hebr. Se Mikael - Michal, L. Ch. H. Se Michaeli - Michallon, Claude - Michaud, Joseph François - Michaux, franska botanister - Michaux 1. André M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folklifsskildringar från Cykladerna (under pseudonymen
Argyris Eftaliotis).
Michailovskij. Se Michajlovskij.
Michajlov, kretsstad i ryska guv. Rjazan,
vid Pronja och järnvägen till Moskva. 4,530
inv. (1900). Spetstillverkning; spannmålshandel.
J. F. N.
Michajlov, Michail Larionovitj, rysk
skald, f. 1826, d. 1865, blef efter en frimodig
proklamation "Till det unga släktet" 1861 häktad
och förvisad till Sibirien, där han dog. Om
hans politiska verksamhet finnes rikt material i
Herzens "Kolokol", i tidskr. "Byloje" (1906) och
i Bazilevskijs samlingsverk "Gosudarstvennyja
prestuplenija v Rossii" (Statsförbrytelser i
Ryssland, 1903). M. skref dels socialpolitiska studier
(om Stuart Mill, kvinnoemancipationen m. m.), dels
skönlitterära alster på vers och prosa. Som hans bästa
berättelser betecknas Adam Adamytj och Pereletnyja
ptitsy (Flyttfåglar) med karakteristiska bilder ur
Rysslands litterära och artistiska proletariat. Som
poetisk öfversättare (af Aischylos, Heine, Longfellow)
var han en af Rysslands yppersta. Hans samlade
berättelser utkommo 1860 (sedan många uppl.) och
samlade dikter 1890.
A-d J.
Michajlov, Aleksandr Dmitrievitj, rysk revolutionär,
f. 1855, d. 1883, blef redan som student vid
Petersburgs teknologiska institut relegerad för
deltagande i oroligheter, gjorde revolutionär
propaganda i södra och östra Ryssland, deltog
i Solovjevs attentat mot Alexander II 1879 och
i minarbetet under Moskva–Kursk-järnvägslinjen
s. å. samt under Kamennyj most i Petersburg för
att spränga kejsarens vagn i luften. Han häktades
1880, dömdes 1882 till galgen, men benådades med
straffarbete på lifstid och dog i Schlüsselburgs
kasematt. Utdrag ur hans tal af Burtsev i "Za sto
ljet" (London, 1896) och själfbiografi publicerad i
"Byloje" (1896).
A-d J.
Michajlovsk, militärpost i ryska kretsen Krasnovodsk
i Transkaspiska provinsen, vid Kaspiska hafvet.
Michajlovskaja, stanitsa i Donska området, Ryssland,
vid Choper. 18,000 inv. (1897). Stora årsmarknader.
J. F. N.
Michajlovskij, Nikolaj Konstantinovitj, rysk
sociolog, f. 1842, d. 1904, blef 1869 medarbetare
i Nekrasovs "Otetjestvennyja zapiski" och öfvertog
efter dennes död (1877) ledningen af tidskriften,
jämte Saltykov och Jelisejev. Där inflöto hans
kritiska uppsatser om framåtskridandet, Darwin,
Voltaire, Tolstoj m. fl. Som litteratur- och
socialkritiker utöfvade M. stort inflytande på den
ryska utvecklingen genom att med sin glänsande stil
bekämpa Pisarevs ensidiga realism och "vandalism"
mot konsten, Tolstojs "icke-motstånd mot det onda"
samt de s. k. narodnikernas (se d. o.) öfverdrifna
dyrkan af "folket". Biografiska upplysningar om sig
själf lämnade han i kulturskisserna Literatura i zjizn
(Litteraturen och lifvet). Hans samlade skrifter i 6
bd utkommo 1879–87 (ny uppl. 1887–88). Särskildt
trycktes i bokform hans kritiska studier om
L. Tolstoj (1887), om Stjedrin (1890) och Ivan
den förskräcklige i ryska litteraturen (1892).
A-d J.
Michajloskij, Stojan, bulgarisk skald,
f. 1851, har varit lärare, advokat, sekreterare
i utrikesdepartementet, ordf. i den macedoniska
kommittén och en mycket bemärkt riksdagsman.
Bland hans många diktsamlingar, som utmärkas för skarp
samhällssatir, må nämnas Poema na zloto (Sången om
det onda, 1889, en legend om syndafallet), Nasjite
pisatji i gazetari (Våra författare och tidningsmän),
Novissima verba, Satiritjeski soneti, Suspiria
de profundis och Istotjni legendi (Österländska
legender).
A-d J.
Michajlovskij-Danilevskij, Aleksandr Ivanovitj,
rysk krigshistoriker, f. 1790, d. 21 sept. 1848
i Petersburg, deltog som adjutant hos Kutusov i
fälttågen 1812–15, blef sedan adjutant hos kejsaren,
utnämndes under Donaufälttåget 1829 till generalmajor
och 1835 till generallöjtnant samt blef därefter
senator och medlem af statsrådet. Enligt uppdrag skref
han historien om alla de krig, i hvilka ryska trupper
deltogo mellan 1805 och 1814, äfvensom biografiska
arbeten öfver Alexander I och hans samtida. En samlad
upplaga af hans arbeten utkom 1843–50. Många af hans
skrifter äro öfversatta på tyska. Af största intresse
för svenskar är hans Beskrifning öfver kriget till
lands och sjös 1808–09 (sv. öfv. 1850). M:s skrifsätt
är ledigt och klart, men hans uppgifter äro icke
alltid fullt riktiga.
C. O. N.
Michal, hebr. Se Mikael.
Michal [-kal], L. Ch. H., sångerska. Se Michaeli.
Michallon [-jalå’], Claude, fransk bildhuggare,
f. 1751 i Lyon, d. 1798, studerade i Paris under
Coustou och utbildade sig vidare i Rom, sedan han fått
romerska priset. – Hans son Achille Etna M. (f. 1796,
d. 1822) var historie- och landskapsmålare.
Michaud [-ja], Joseph François, fransk publicist och
historieskrifvare, f. 1767 i Savojen, d. 1839, dömdes
1795 till döden, emedan han drifvit rojalistisk
propaganda i sin tidning "La Quotidienne", fick
visserligen genom vänners tillskyndelse domen
kasserad, men dömdes 1797 till deportation och
flydde då från Paris till Jura, där han författade
sin bekanta dikt Le printemps d’un proscrit
(1803). Efter statskuppen 1799 utgaf han i Paris
ånyo "La Quotidienne". 1813 blef han medlem af
Franska akad. och 1814 censor för tidningarna, men
befanns som sådan alltför frisinnad. Hans förnämsta
historiska arbete är Histoire des croisades (1812–22;
flera senare upplagor, äfven i sammandrag), hvilket
förtjänstfulla verk afslutades med Bibliothèque
des croisades, innehållande utdrag ur källskrifter
ang. korstågen. Ehuru M. tidigare sjungit Napoleons
lof, skref han 1815 mot den fallne en paskillartad
Histoire des quinze semaines, ou le dernier règne
de Bonaparte (27 uppl.). På gamla dagar företog
han en resa till skådeplatserna för korstågen och
skildrade denna i Correspondance d’Orient (1832–35; i
förening med J. J. F. Poujoulat). Tills. med Poujoulat
började M. 1836 utge en större samling memoarer till
belysande af Frankrikes historia, och med sin broder,
boktryckaren Louis Gabriel M. (f. 1773, d. 1858),
deltog han i grundläggningen af det stora verket
"Biographie universelle" (52 bd, 1811–28; 2 senare
uppl.).
Michaux [-ja], franska botanister. 1. André M. (vid
växtnamn förkort, till Mchx. eller Michx.),
f. 7 mars 1746 i Satory vid Versailles, d. 13
nov. 1802 på Madagaskar, var en djärf och energisk
forskningsresande och en noggrann iakttagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
