- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
431-432

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Michoacan, kuststad i västra Mexico - Michon, Pierre - Michon, Jean Hippolyte - Micipsa, konung i Nubien - Mickel, kortform för Mikael - Mickelskölen, kronopark i Råneå socken, Norrbottens län - Mickhake, detsamma som nickhake. Se Nicka - Mickiewicz - Mickiewicz 1. Adam Bernard M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

obetydlig, men bergsbruket lämnar guld, silfver,
bly, kvicksilfver, järn, stenkol m. m. Silfver är
viktigast. De stora kopparlagren vid Uruapan och
Churumuco äro ännu knappt bearbetade. Hufvudstad är
Morelia.
J. F. N.

Michon [-ja7], Pierre, fransk läkare. Se Bourdelot.

Michon [-Ja7], Jean Hippolyte, fransk
skriftställare, f. 1806, d. 1881, var präst och
omtyckt predikant samt utgaf 1848–54 "La presse
religieuse" och "L’Européen." 1850–53 var han Saulcy
följaktig på dennes resor i Orienten. Mest känd är
M. som den egentlige grundläggaren af grafologien
(se d. o., sp. 85).

Micipsa, konung i Numidien, Masinissas äldste son,
hade till en början sina bröder Mastanabal och
Gulussa till medregenter, dock på det sätt, att han
själf i verkligheten hade nästan allt att säga. Efter
sina bröders död blef han ensam härskare. M. var en
trogen anhängare af Rom och särskildt nära förbunden
med familjen Scipio. 134 f. Kr. sände han romarna
hjälptrupper i kriget mot Numantia under anförande
af sin brorson Jugurtha. M. dog 118 f. Kr. efter
att ha insatt Jugurtha och sina två söner till
härskare i Numidien. Han egde god bildning samt
var vän och främjare af den grekiska odlingen.
R. Tdh.»

Mickel, kortform af Mikael, används inom hela
svenska språkområdet åtminstone sedan 1500-talet
för att beteckna räfven. Det ingår äfven i en hel
del sammansättningar, både gamla och nygjorda
(t. ex. Krokmickel, Oxmickel och Frimickel), i
hvilka än räfaktighet, än drulighet tycks vara
den härskande betydelsen. – I Tyskland har der
deutsche Michel
l. vetter Michel användts som smek-
och öknamn på tyska folket, antydande enfald och
säflighet, medan däremot den svenska öfversättningen,
"den tyske Mickel", med anknytning till vårt Mickel,
brukar beteckna list och tjufaktighet. Man har velat
härleda användningen af M. som beteckning för tyskarna
från det faktum, att den helige Mikael var Tysklands
speciella helgon eller däraf, att namnet varit ytterst
vanligt därstädes. Det har äfven ansetts möjligt,
att det fsv. mikill, stor, stark, och det fnty. michel
med samma bemärkelse, folketymologiskt sammanslagits
med det kristna namnet Mikael. Se T. Hjelmqvist,
"Förnamn och familjenamn".
R-n B.

Mickelskölen, kronopark i Råneå socken
och revir, Norrbottens län, bildad
dels af vissa efter afvittring uppkomna
öfverloppsmarker, som enl. k. br. 20 april
1866 afsatts till kronoparker, dels af därtill
enl. k. br. 22 sept. 1876 afsatta åbolediga
krononybyggen. Benämning och omfattning fastställdes
af Skogsstyrelsen 6 dec. 1877. Ytvidd 8,509 har.
M-g.

Mickhake, detsamma som nickhake. Se Nicka.

illustration placeholder

Mickiewicz [mitskje’vitj]. 1. Adam Bernard M.,
polsk skald, den polska poesiens främste
representant, efter hvilken tidsskedet 1822–48
i polska litteraturhistorien heter "Mickiewicz’
tidehvarf", föddes julaftonen 1798 i byn Zaosie
nära Nowogródek (guv. Minsk) och dog 28 nov. 1855 i
Konstantinopel. Han blef 1815 student i Vilna, där han
studerade i den filologiska fakulteten. Hans första
poetiska alster, Zima miejska (En vinter i staden),
som 1818 offentliggjordes i en
tidning, hyllade ännu de klassiska mönstren. Hans
svärmiska studentkamrat Zan och ryske skalden
Zjukovskij öppnade hans ögon för andra ideal, och
han blef snart en fullblodsromantiker. I Vilna
utkom 1822 den första samlingen af hans Poezye
(ballader grundade på gamla litauiska sagomotiv;
sv. öfv. "Romanser och ballader" i "Ur slavernas
diktverld", 1896), med ett företal "om den romantiska
poesien", hvillket gaf uppslag till en
förbittrad strid emellan klassicitetens och den
nya riktningens målsmän. I balladen Romantycznosc
(Romantiken) framlade han romantikens program. 1820–23
var M. lärare i latinsk litteratur vid gymnasiet
i Kovno, men stod fortfarande i liflig förbindelse
med vännerna i Vilna ("filareterna"). Under tiden
hade han personligen genomlefvat sin första, för
hela hans lif betydelsefulla roman, kärleken till
"Maryla". Hans lidelsefulla hängifvenhet möttes
med vänskap och beundran, men Maria Wereszczakowna
gifte sig med en grefve Puttkamer. M. kände sig
djupt olycklig och blef människoskygg. Men med
hans känslighet förenade sig skaldens förmåga att
omedelbart omforma sina känslor till konstverk. Fjärde
delen (utg. 1823) af det stora, ofullbordade och till
sin komposition oklara diktverket Dziady (Förfäderna,
"Festen till förfädrens minne") innehåller hans
historia och har för honom samma betydelse som
"Werthers leiden" för Goethe. Han blef led vid
böcker och läsning. Endast Byron tilltalade honom,
och denne öfvade ett omisskännligt inflytande på
hans skaldskap. Blott 2:a delen af "Dziady", som rör
sig kring dödsoffret, hvilket af folket hembäres de
aflidne på Alla själars dag (2 nov.), motsvarar genom
sitt innehåll diktens titel. Till det första skedet
i skaldens alstring hör ännu Gražyna, ett epos, som
förenar klassisk formfulländning och klassiskt lugn
med den mest lyriska värme. Ämnet är hämtadt ur det
hedniska Litauens historia. M. förenar i sin diktning
ett utprägladt sinne för verkligheten med känslans
djup; hans mystiskt färgade religiositet reagerar
mot upplysningstidehvarfvets ytliga rationalism. I
ingifvelsens ögonblick var han improvisatör. –
Novosiltsovs förföljelse mot "filareterna" nådde äfven
M. Ur fängelset flyttades han 1824 till tjänstgöring
i det inre Ryssland. Han sökte först förgäfves en
lärarplats vid ett lyceum i Odessa. Ett besök på Krim
(1825) och studiet af Orientens litteratur gåfvo
ämne och form åt hans "Krimska sonetter" (ett litet
urval är tryckt i "Ny ill.tidn.", 1896). Något senare
fick han anställning i Moskva i generalguvernörens
kansli. I Moskva författade han Konrad Wallenrod
(utg. 1828; sv. öfv. i "Polska skalder", I, som
ock innehåller dikterna "Farys", "Improvisationen"
ur "Dziady" och "Till en polsk moder", 1899), det
djupsinnigaste arbetet från första skedet af hans
fullt själfständiga alstring, karakteristiskt för
hans uppfattning af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free