Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikkelsen, Einar - Mikkola - Mikkola 1. Jooseppi Julius M. - Mikkola 2. Maila M. - Miklaborg. Se Kungälf och Ragnhildsholmen - Miklagård l. Myklagård. (Konstantinopel) - Miklosich, Frans Xavar von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfört en i polarforskningens annaler hittills
exempellös prestation.
Mikkola. 1. Jooseppi Julius M., finsk
språkvetenskapsman, f. 6 juli 1866 i Ylöjärvi,
Satakunta, blef 1893 filos. doktor i Helsingfors
samt 1895 docent och 1909 e. o. professor i slavisk
filologi där. M., som företagit forskningsresor
till olika slaviska språkområden, har publicerat
bl. a. Berührungen zwischen den westfinnischen und
slavischen sprachen (1893 o. f.), Till kännedomen
om de kassubiska dialekterna i nordöstra Pommern
(på ry. 1897) och Betonung und quantität in den
westslavischen sprachen (1899) samt förbereder
Urslavische grammatik. M. deltar i utgifvandet af
tidskr. "Wörter und sachen" (sedan 1909).
2. Maila M., den föregåendes hustru (sedan 1893),
finsk författarinna under pseudonymen Maila Talvio,
född Winter, f. 17 okt. 1871 i Gustaf Adolfs
socken, Tavastland, är en af de temperamentfullaste
författarna i den finska berättarkonsten vid
sekelskiftet. Hon hyser lifligt intresse för politiska
och sociala spörsmål, särskildt finskhetsidén och
nykterhetsfrågan, och hon har icke tvekat att ställa
sin konst i tendensens tjänst. Den litterära kurvan
stiger till en början från berättelsesamlingen
Nähtyä ja tunnettua (Sedt och kändt, 1896), genom
novellerna Aili (1897) och Kaksi rakkautta (Dubbel
kärlek, 1898), till den stora romanen Pimeänpirtin
hävitys (Ödemarkstorpets undergång, 1901), en
med kraftig realism gestaltad, mycket betydande
skildring ur den fattigaste landtbefolkningens
lif. I romanen Juha Joutsia (Johan Joutsia, 1903)
och novellen Muuan äiti (En moder, 1904) börjar
efter hand tendensen taga första platsen för
att i skådespelet Kauppaneuvoksen kuoltua (Efter
kommerserådets död, 1905) och romanen Louhilinna
(ung. Borgen, 1906) segra öfver formen. Romanen
Tähtien alla (Under stjärnorna, 1910) tyckes
emellertid utvisa, att ett psykologiskt intresse
börjat göra sig gällande hos författarinnan. Hon
har verkat för sina idéer också som journalist
och som talare; Puheita (Tal, 1908) är en samling
af hennes tal. Hon har till fi. öfversatt verk af
bl. a. Wikner, Turgenev, B. Prus och Sienkiewicz.
1-2. O. II-en.
Miklaborg (af fnod. mikil, stor). Se Kungälf och
Ragnhildsholmen.
Miklagård l. Myklagård (af fnod. mikil, mykil,
mycken, stor), "den stora staden", de gamle nordbornas
benämning på Konstantinopel.
Miklosich [m^klåsitj], Frans Xaver von, slovenisk
slavist, f. 20 nov. 1813 i Radomeršcak nära
Luttenberg i Steiermark, d. 7 mars 1891 i Wien,
studerade filosofi och juridik vid universitetet
i Graz, tog där filosofisk grad och var 1837–38
professor i filosofi. 1840 promoverades han i Wien
till juris doktor. Han började därefter egna sig åt
slaviska språkstudier. 1844 fick han anställning vid
kejs. hofbiblioteket, och redan s. å. dokumenterade
han sig i den lärda världen som framstående
lingvist genom en recension af Bopps "Vergleichende
grammatik", hvars 1:a del han kompletterade (för
slaviska språk). Af sina landsmän valdes M. 1848 till
deputerad i konstituerande riksdagen, men nedlade
sitt mandat och utnämndes s. å. till e. o. professor
i slavisk filologi vid universitetet i Wien
samt blef 1850 ord. professor i
samma ämne. Han inkallades 1861 i riksrådet och
upphöjdes 1864 i adligt stånd. – M. var verksam
som grammatiker, lexikograf, textutgifvare,
litteraturhistoriker och mytolog. Hans hufvudarbeten
äro Vergleichende grammatik der slavischen sprachen
(4 bd, 1852–74), en motsvarighet till Grimms och Diez’
jämförande grammatikor för germanska och romanska
språk; vidare Vergleichende lautlehre der slavischen
sprachen (1852; ny uppl. 1879), Vergleichende
stammbildungslehre der slavischen sprachen (1875)
och Vergleichende syntax der slavischen sprachen
(1868–74; ny uppl. 1883). Dessutom författade
han en stor mängd smärre grammatiska arbeten,
till större delen offentliggjorda i Wien-akademiens
"Denkschriften" och "Sitzungsberichte". Af allmännare
intresse är hans skrift om Subjectlose sätze (1883;
eg. ny uppl. af afh. Die verba impersonalia in den
slavischen sprachen). Bland M:s lexikaliska arbeten
märkes hans första verk, Radices linguæ slovenicæ
veteris dialecti (1845), liksom ock hans sista
Etymologisches wörterbuch der slavischen sprachen
(1886). Mellan dem faller i tiden hans viktiga
Lexicon linguæ slovenicæ veteris dialecti (1850;
ny uppl. 1865). Till det lexikaliska området höra
vidare dels Die slavischen ortsnamen aus appellativen
(1872–74), Die slavischen ortsnamen aus personennamen
och Die christliche terminologie der slavischen
sprachen (1875), dels hans undersökningar om främmande
lånord i slaviska språk och om slaviska lånord i
ungerska (Die slavischen elemente im magyarischen,
1871; 2:a uppl. 1884), rumänska, albanesiska och
nygrekiska. M. utgaf bl. a. "Chrysostomi homilia in
ramos psalmorum, slav., lat. et græce" (1845),
"Vitæ sanctorum" (1847), "Monumenta linguæ
palaeoslovenicæ e Codice suprasliensi" (1851),
"Monumenta serbica spectantia historiam Serbiæ,
Bosnæ, Ragusii" (1858), "Chronica Nestoris" (1860)
samt en "Chrestomathia palaeoslovenica" (1854; ny
uppl. 1860). Litteraturhistoriska och mytologiska
ämnen behandlas i afh. om Die volksepik der kroaten
(1870), Über Goethe’s klaggesang von der edlen
frau des Asan-aga (1883), Die Rusalien (1864) och
Die blutrache bei den slaven (1887). Dels ensam,
dels i förening med J. Fiedler utgaf M. 1851–58
2 bd af tidskr. "Slavische bibliothek". I den
historiskt och lingvistiskt viktiga fråga, som
delar slavisterna i två läger, näml. den om rätta
benämningen på det språk, till hvilket de förste
missionärerna öfversatte bibeln, intager M. samma
ståndpunkt som Kopitar (och Jagic). Det var enligt
dem fornsloveniska, de pannoniske slovenernas
språk (af hvilket fornbulgariska är en afart),
samma språk, som i latinsk skrift återfinnes i
Freisingfragmenten. M. motiverade i flera skrifter
med historiska och språkliga skäl sin uppfattning. –
M:s verksamhet inskränkte sig emellertid ej till de
slaviska språken. Utom de ofvannämnda redogörelserna
för åtskilliga språks lånord har han behandlat
rumänsk ljudlära, publicerat grekiska urkunder: "Vita
S. Clementis" (1847) och "Acta et diplomata græca
medii ævi sacra et profana" (tills. med J. Müller,
1860–87 i 5 bd) samt lämnat en omfattande utredning
af zigenarspråkets ursprung och historia i en serie
publikationer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
