- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
467-468

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miklosich, Frans Xavar von - Miklucha-Maklaj, Nikolaj Nikolajevitj - Mikmas (Bibeln) - Miknasa, stad. Se Meknes - Mikon, forngrekisk målare - Mikoto, jap., "höghet" - Mikovec, Ferdinand Bretislav - Mikra Dili. Se Delos - Mikrab. Se Kibla och Mihrab - Mikrencefall, med. Se Mikrocefali - Mikriter, geol. petrog. - Mikro-, betecknar milliondel i sammansättningar med måttenhet - Mikrobarograf, meteor. - Mikrbarometer. Jfr Mikrobarograf - Mikrober - Mikrober 1. Se Bakteriologi - Mikrober 2. Se Mikrobiologi - Mikrobiologi. Se Bakteriologi - Mikrobism, härd af smittförande mikrober - Mikrocefali, med.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Über die mundarten und die wanderungen der zigeuner Europas
(I–XII, 1872–80). 1883, då M. fyllde 70 år, slogs
öfver honom en medalj, bekostad af språkforskare från
alla länder. 1886 lämnade han sin lärostol. Jfr
Murko, "Miklosich’s jugend- und lehrjahre"
(1898), Miletic i "Bulgarskij Sbornik" (1891)
och Maretic i "Rad jugoslavenske akademije" 1892.
Lll. (A-d J.)

Miklucha-Maklaj, Nikolaj Nikolajevitj,
rysk forskningsresande, f. 1847, d. 1887 i Petersburg,
företog 1866 en studieresa – närmast i zoologiskt
syfte – till Kanarieöarna och Marokko samt 1869 till
Mindre Asien. Med understöd af k. ryska Geografiska
sällskapet reste han 1871 till Nya Guinea, där
han i sällskap med sin svenske tjänare vistades
ett helt år bland infödingarna. Angripen af svår
feber, blef "mannen från månen", som vildarna
kallade honom, förflyttad till Java, hvarifrån
han gjorde nya upptäcktsresor till de australiska
ögrupperna. 1882 återvände han till Ryssland, men
begaf sig 1883 åter till Nya Guinea och gifte sig
s. å. i Sydney med en dotter till sir James Robertson,
den dåv. premiärministern i Nya Syd-Wales. Hans
resebeskrifningar – mer än 70 arbeten – utgåfvos af
geografiska sällskap i Petersburg, Berlin, Batavia
och Sydney, delvis med understöd af Alexander III.
A-d J.

Mikmas var en ort inom Benjamins stam, hvilken
är mest bekant genom det i närheten liggande
öfvergångsstället af en djup dalklyfta, f. n. kallad
Vadi es-suvenit (jfr Es. 10: 28 f.) Mest berömdt
är stället genom Jonatans djärfva bragd, sådan den
beskrifves i 1 Sam. 13 f. På makkabéertiden var orten
en tid Jonatan Makkabeus’ residens (1 Makk. 9: 73).
E. S-e.

Miknasa, stad. Se Meknes.

Mikon (grek. Mixcov), forngrekisk målare under senare
hälften af 400-talet f. Kr., är bekant i synnerhet
som hästmålare. Han var Polygnotos’ medarbetare och
målade amasonslaget i Atens Stoa poikile. Samma
ämne behandlade han i Theseustemplet, där han äfven
skildrade lapiternas och centaurernas strid och en
episod ur Theseussagan. I dioskurernas tempel målade
han argonauternas återkomst.
J. C.

Mikoto, jap., "höghet", epitet i Japan för gudar,
kejsare och prinsar.

Mikovec [-vets], Ferdinand Bretislav, tjechisk
författare, f. 1826, d. 1862, måste lämna Böhmen
under 1848 års rörelser, deltog i serbernas kamp mot
ungrarna och utgaf Briefe des Johann Hus geschrieben
zu Konstanz 1414–15
(1850). Återkommen till Prag,
uppsatte han 1851 den värdefulla tidskr. "Lumir"
och stiftade litteratursällskapet Arkadie. Utan
djupare vetenskaplig bildning, främjade han dock
kraftigt de historiska och arkeologiska studierna och
hade stort inflytande på tjechiska teatern. Själf
författade han åtskilliga dramer, hvaribland
Zahuba rodu Premyslovského 1848 (Premyslidernas
undergång) och Dimitri Ivanovic (1855, delvis
efter Schillers "Demetrius"). Mest betydande är
hans arkeologiska arbete om Böhmen, Starožitnosti
a památky zeme Ceské
(1858–62) och det på tyska
utgifna Malerisch-historische skizzen aus Böhmen
(1859–60). M. författade ock en monografi, Tycho de
Brahe
(1847).
A-d J.

Mikra Dili. Se Delos.

Mikrab. Se Kibla, sp. 1481, och Mihrab.

Mikrencefali, med. Se Mikrocefali.

Mikriter (af grek. mikros, liten),
geol. petrogr., de endast medelst mikroskop
eller lupp urskiljbara beståndsdelarna i
eruptivbergarter, d. v. s. de, som utgöra
beståndsdelar i porfyriska bergarters grundmassa.
E. E.

Mikro- (framför vokal mikr-; af grek. mikros, liten)
betecknar i sammansättning med någon måttsenhet
en milliondel af denna enhet, t. ex. mikrohm = en
milliondel af en ohm, o. s. v. I öfriga ord har det
betydelsen liten, små-.

Mikrobarograf (af grek. mikros, liten, och barograf,
se d. o.), Statoscope enregistreur, meteor., en extra
känslig barograf, nyligen konstruerad af Richard
i Paris. Den består väsentligen utaf en serie af
ytterst tunna aneroiddosor, hvilka stå i förbindelse
med yttre luften och äro inneslutna i en reservoar,
som kan stängas medelst en kran och är omgifven af
värmeisolerande ämne. Sedan kranen stängts, verkar
instrumentet, så länge som temperaturen i reservoaren
förblir konstant, som en differentialbarometer,
hvars angifvelser registreras på en kring en
cylinder lagd pappersremsa, som kringvrides af
ett urverk. Det kan med lätthet registrera en
lufttrycksändring, motsvarande en kvicksilfverpelare
af 1/100 mm. höjd. Någon allmännare användning som
meteorologiskt instrument har den icke fått, och
det är tvifvelaktigt, om den är lämplig som sådant,
då den är mycket utsatt för störande inflytelser af
olika slag.
N. E-m.

Mikrobarometer, en extra känslig barometer. Jfr
Mikrobarograf.

Mikrober [-krå-; fr. microbes, af grek. mikros,
liten, och bios, lif]. 1. Den i franskt
språkbruk vanligaste (och första gången 1878 af
Ch. Sédillot använda) benämningen på klyfsvamparna
l. bakterierna. Se Bakteriologi. – 2. Samfälld
beteckning för mikroorganismer (se d. o.), således
icke blott bakterier, jästsvampar och encelliga alger
m. m., utan äfven till djurriket hörande mikroskopiskt
små organismer (infusionsdjur o. s. v.) samt de
mellan växt- och djurriket stående flagellaterna. Jfr
Mikrobiologi.

Mikrobiologi (af grek. mikros, liten, bios, lif, och
logos, lära), läran om mikroskopiska organismer
(mikroorganismer, mikrober). Se Bakteriologi, sp. 710 ff.

Mikrobism (af mikrob, se Mikrober), härd af
smittförande mikrober. Om latent mikrobism se d. o.

Mikrocefali (af grek. mikros, liten, och kefale,
hufvud), med., abnorm litenhet af hufvudet hos icke
dvärgväxta individer (sådan abnormitet vid allmän
dvärgväxt, där relativa storleksförhållandet mellan
hufvudet och kroppen i öfrigt ej är förändradt,
räknas ej hit). I regel användes uttrycket i
mera inskränkt mening, näml. för sådana fall
af abnorm litenhet af hufvudskålen, där hjärnan
genom hämning i utveckling är abnormt liten, men i
öfrigt fri från större defekter (mikrencefali, af
grek. enkefalos, hjärna); litenheten af hufvudskålen
är en sekundär, nödvändig följd af hjärnans hämning
i utveckling. En särskild typ af mikrocefali är
s. k. aztekhufvud, då hufvudet har den form, som de
gamle aztekerna med flera folk afsiktligt med konst
framkallade. Karakteristiskt för mikrocefalien är,
att förminskningen af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free