- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
469-470

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikrocefali, med. - Mikrocyter, blodkroppar. Jfr Makrocyter - Mikrofarad, fys. Se Laddningskapacitet - Mikrofon, fys. - Mikrofotografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hufvudet omfattar framför allt den egentliga hufvudskålen,
under det att hufvudets ansiktsdelar äro vida mindre
hämmade i utveckling. I alla fall är stora hjärnan
starkast förminskad, lilla hjärnan i mindre grad. Alla
individer med mera höggradig mikrocefali äro idioter;
i lindrigare grader äro tecken på idioti icke alltid
för handen. Sinnesorganen (syn, hörsel etc.) pläga i
regel funktionera normalt. Individer med mikrocefali
bli sällan gamla. Orsaken till abnormiteten är ej
närmare känd.
G. H.

Mikrocyter (af grek. mikros, liten, och
kytos, cell), abnormt små röda blodkroppar,
2–4 [my] i diameter, som förekomma i blodet dels
vid en del blodsjukdomar, dels äfven under
andra förhållanden, såsom vid varfeber, vid
förbränning af huden etc. Jfr Makrocyter.
G. H.

Mikrofarad, fys. Se Laddningskapacitet.

Mikrofon [-fån; af grek. mikros, liten, och
fone, ljud], fys., en afsändningsanordning vid
telefonering. Om ett kolstycke A (se fig. 1 å
sp. 471) är insatt i en ledning B, som genomlöpes af
en elektrisk ström från ett galvaniskt element C, är
ledningsmotståndet vid beröringsytorna mellan ledaren
och kolet beroende af det tryck, som eger rum vid
nämnda ytor. Är kolet fast inklämdt mellan ledaren,
så är motståndet vid beröringsytorna litet. Ju
lösare kolet sitter, dess större motstånd gör det
mot strömmens genomgång. Men ju större motståndet
är, dess mindre blir strömstyrkan, hvaraf inses,
att strömmen förstärkes och försvagas, allteftersom
trycket emellan kolets och ledarens ytor förstoras
eller förminskas. Äfven de obetydligaste förändringar
i strömstyrkan ge sig till känna såsom ljud, om i
ledningen är insatt en hörtelefon D (se Telefon) och
denna hålles för örat. Således uppkommer ett ljud, så
snart trycket vid beröringsytorna ändras aldrig så
litet. Om ett fickur lägges vid E på den ställning,
som uppbär kontaktanordningen, ändras trycket mellan
kolet och ledaren vid hvarje slag af uret. Dettas
pickningar höras därför i hörtelefonen; och eftersom,
ifall ledningen är lång, denna kan befinna sig på
stort afstånd från uret, i ett annat rum, i ett
annat hus, eller t. o. m. i en annan stad, har man i
denna lilla apparat funnit ett medel att fortplanta
ljudet på långa sträckor. Här beskrifna anordning, i
hvilken lösa kontakter på ofvan nämndt sätt förekomma,
kallas mikrofon och är uppfunnen af amerikanske
fysikern D. E. Hughes. Fig. 2 åskådliggör en annan
af Hughes angifven mikrofonanordning. Här utgöras de
lösa kontakterna af en knappnål liggande tvärs öfver
två andra knappnålar. – Kolkornsmikrofonen. Sträfvan
att öka antalet mikrofonkontakter ledde till
konstruktionen af kolkornsmikrofonen. Fig. 3
visar urtypen för mikrofonen af detta slag. Alla
f. n. använda mikrofoner äro intet annat än
modifikationer af denna. Den är ganska enkel till
sin byggnad. B är ett trästycke, med en askformig
fördjupning, fylld af kolkorn (G) och täckt med en
metallmembran D. Denna membran var på den första
modellen gjord af platina och stod genom en tråd i
elektriskt ledande förbindelse med klämskrufven
C. Äfven fördjupningsbottnen var klädd med ett
platinableck, som stod i ledande förbindelse med en
annan klämskruf C. Membranen fasthölls på sin plats
medelst det med ljudtratt försedda trästycket A.
Strömmen går från den ena
platinaskifvan till den andra genom kolkornen. Fig. 4
visar det yttre af en nyare mikrofon och fig. 5
en mikrotelefon, d. v. s. en kombination af en
mikrofon och en hörtelefon. – På senare tid har
man genom starkströmsmikrofoner lyckats telefonera
på afstånd, som för icke länge sedan ansågos
otänkbara. Med en dylik starkströmsmikrofon
(fig. 6), uppfunnen af de svenske ingenjörerna Karl
Egnér och J. Gunnar Holmström, utfördes sommaren
1909 lyckade telefoneringsförsök mellan Stockholm
och Paris samt Sundsvall och Paris (2,851 km. med
ingående 48 km. kabel). Förbindelser med sådan
telefon finnas nu på linjerna Stockholm–Berlin,
Stockholm–Hamburg, Stockholm–Malmö och Grängesberg–Kiruna.
Fig. 7 visar en senare modifikation af
samma uppfinnares starkströmsmikrofon. Se Bilaga
till K. Telegrafstyrelsens månadscirkulär april och
maj 1912.
D. S-t.

Mikrofotografi (af grek. mikros, liten, och
fotografi), fotografering af de med tillhjälp af
mikroskopet förstorade bilderna af mikroskopiskt
små föremål. Anordningen för mikrofotografi är
i sin enklaste form den, att man placerar den
fotografiska kameran vid eller i stället för
mikroskopets okular och inställer den förstorade
bilden på kamerans mattskifva och sedan exponerar
på den i mattskifvans ställe insatta fotografiska
plåten. De första mikrofotografierna utfördes
redan 1840 af fransmannen Al. Donné. Denne använde
solmikroskopet, med hvilket han projicierade det
förstorade föremålet på en hvit skärm, hvilken
efter inställning utbyttes mot den ljuskänsliga
plåten. Trots dessa primitiva anordningar erhöll han
rätt tillfredsställande resultat. Visserligen hade
H. Davy redan de första åren af förra århundradet med
tillhjälp af liknande anordningar lyckats framställa
mikroskopiska ljusbilder på det af honom uppfunna
ljuskänsliga papperet (jfr Fotografi, sp. 990), men
då han ej kunde fixera dem, voro de af ringa praktiskt
värde. Redan under 1840-talet konstruerades speciella
apparater för mikrofotografi, och småningom ha de
mikrofotografiska apparaterna alltmera förbättrats,
så att de numera nått stor teknisk fulländning i så
väl optiskt som mekaniskt hänseende. Stora fordringar
ställas på mikroskopets objektiv, i synnerhet när det
är fråga om mycket starka förstoringar. Sedan C. Zeiss
efter Abbes anvisningar förfärdigat apokromaten,
ett objektiv, hos hvilket den kromatiska aberrationen
praktiskt taget är fullständigt häfd, möjliggjordes
åstadkommandet af skarpa bilder äfven vid den
längst drifna förstoring. Fig. 1 visar en horisontal
mikrofotografisk apparat af C. Zeiss. Mikroskopet (M),
lamphuset (C), kondensorn (H) och kylkyvetten (F)
äro monterade på ett särskildt bord, den fotografiska
kameran på ett annat, en anordning, som man vidtagit
för att förhindra de skakningar, som ej kunna undvikas
vid mattskifvans och kassettens in- och uttagande,
att meddela sig åt mikroskopet och därigenom förrycka
inställningen; hvarje liten rörelse förstoras nämligen
i samma grad som föremålet. Vid förstoring intill
några hundra gånger kan man emellertid med fördel
använda vertikalt stående apparat. En sådan från
E. Leitz visar fig. 2. Mikrofotografien gör det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free