- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
475-476

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mikrokardi, med. Se Hjärtsjukdomar - Mikrokemi, kem. Se Histologi och Mikrokemiska reaktioner - Mikrokemiska analysmetoder. Se Mikrokemiska reaktioner - Mikrokemiska reaktioner, Mikrokemiska analysmetoder, kem. - Mikrokinematograf. Se Mikrofotografi - Mikroklin Des Cloizeaux, miner. - Mikroklinsten A. E. Törneblom, petrogr. geol. - Mikrokocker, bakterier. Se Bakteriologi och Jäsning - Mikrokosm, filos. - Mikrokosmiskt salt - Mikroliter (rymdmått) - Mikroliter, miner.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

minskas, kallas detta hjärtatrofi (lat. atrophia cordis).
Se Hjärtsjukdomar, sp. 868.

Mikrokemi, kem. Se Histologi, sp. 767, och
Mikrokemiska reaktioner.

Mikrokemiska analysmetoder. Se Mikrokemiska reaktioner.

Mikrokemiska reaktioner, Mikrokemiska analysmetoder,
kem., kallas dels sådana kemiska reaktioner
resp. arbetsmetoder, som användas särskildt eller
uteslutande, när det gäller att undersöka så
små substansmängder, att de vanliga metoderna
ej kunna tillämpas, dels allmänt användbara,
med små substansmängder utförda reaktioner, som
observeras under mikroskopet. Genom mikrokemiska
reaktioner påvisas såväl organiska som oorganiska
substanser. Oorganiska mikrokemiska reaktioner utför
man ofta för att identifiera mineral, af hvilka endast
några små kristaller stå till förfogande. Flertalet
af dessa reaktioner består däri, att genom tillsatser
af reagens kristalliniska fällningar framkallas,
hvilka igenkännas antingen på grund af sin form i ett
vanligt mikroskop eller genom sina optiska egenskaper
i ett s. k. polarisationsmikroskop. Enligt den förra
metoden pröfvar man t. ex. en lösning på natrium
genom att tillsätta en droppe löst uranylacetat;
redan minsta mängd natrium (0,0008 mg.) ger sig
till känna därigenom, att tetraedriska kristaller
af natriumuranat uppträda. Fosforsyra påvisas
på vanligt sätt med ammoniummolybdat i form af
ammoniumfosformolybdat, som redan i mycket små
mängder kan iakttagas i mikroskopet. För att
upptäcka organiska substanser på mikrokemisk väg
använder man oftast färgreaktioner; cellulosa
påvisar man t. ex. genom profvets behandling
med koncentrerad svafvelsyra och jod, hvarvid
cellulosa resp. dess omvandlingsprodukt antar
en blå färg. Andra i den botaniska mikrokemien
allmänt använda reagens äro floroglucin-saltsyra
(vedreagens), färgämnen, särskildt anilinfärger och
hematoxylin, Millons reagens (ägghvitereagens),
öfverosmiumsyra (fettreagens, fixeringsmedel),
tuschlösning (slemreagens), ättiksyra och
kalilut (klarningsmedel), glycerin (för plasmolys
och klarningsmedel), mjölksyra och svafvelsyra
(svällningsmedel), alkohol (kontraktionsmedel och
för luftutdrifning) och många flera. I synnerhet vid
biologiska arbeten äro mikrokemiska metoder af mycket
stort värde. Äfven vid rättsmedicinska undersökningar
är man ofta hänvisad till den mikrokemiska
analysen. Bland sådana mikrokemiska prof må särskildt
framhållas påvisandet af blod (röda blodkroppar,
hemoglobin) genom s. k. heminkristaller (se Blodfläck,
sp. 721). Bland läroböcker i mikrokemisk analys må
nämnas H. Behrens, "Anleitung zur mikrochemischen
analyse" (1895), A. Zimmermann, "Die botanische
mikrotechnik" (1892), och R. Westling, "Kort
handledning i mikroskopisk teknik" (1908).
H. E. G. L-m.

Mikrokinematograf. Se Mikrofotografi.

Mikroklin Des Cloizeaux, miner., en kalifältspat
af samma kemiska sammansättning som ortoklas
(K2 O . Al2 O3 . 6 Si O2), men ej monoklin som denna,
utan endast mimetiskt monoklin, då den består af
en oändlig mängd ytterst tunna tvillingslameller,
som hvar för sig äro triklina, men som tillsammans
ge kristallen utseende af att vara monoklin.
Lamelleringen efter sidoytan (M) framträder i vissa
fall redan makroskopiskt som fina parallella
linjer. Om lamellerna, såsom ofta är fallet, ej
ligga bredvid hvarandra, utan korsa hvarandra,
uppkommer den egendomliga för mikroklinen så
karakteristiska gallerstrukturen (fig.), som
framträder i polariseradt ljus vid mikroskopisk
undersökning af tunna skifprof af vissa graniter
och gnejsgraniter. Mikroklinlamelleringen
synes här ofta vara ett pressningsresultat,
i det ortoklaskristallernas periferiska partier
visa sådan gallerstruktur, under det de centrala
kunna vara enhetligt struerade (se Fältspat).
A. Hng.

Mikroklinsten A. E. Törnebohm, petrogr. geol., en vid
Nullaberget i Östmarks socken, Värmland, förekommande
lergrå till mörk bituminös bergart, hvars öfvervägande
beståndsdel är kalifältspaten mikroklin, men som
därjämte innehåller något glimmer samt sparsamma
små korn af zirkon, apatit och granat. De bituminösa
ämnena, uppgående till omkr. 11 proc., utgöras dels
af primärt bildad huminit (se d. o.), förekommande
som små kulor och knölar, dels af ett sekundärt
bildadt stenkolsartadt ämne, som enl. Törnebohm är
ett hårdnadt bergbeck. Den särdeles märkliga bergarten
förekommer i samband med granulitiska urbergarter vid
västra foten af Nullaberget, hvilket själft utgöres
af hyperit. Den upptäcktes af L. J. Igelström 1866,
undersöktes mineralogiskt af A. E. Nordenskiöld
och kemiskt af F. L. Ekman samt mikroskopiskt af
Törnebohm. – Se F. L. Ekman, "Kemisk undersökning
af Nullabergarten" (i "Öfversigt af Vet. akad:s
handl." 1868), och A. E. Törnebohm, "Om Nullabergets
bituminösa bergart" (i "Geol. fören:s förh.", 1887).
E. E.

Mikrokocker (lat. micrococci, af grek. mikros,
liten, och kokkos, kärna, korn), ett slags
bakterier. Se Bakteriologi och Jäsning. – Om
Micrococcus phosphoreus se Fotogena bakterier, om
M. melitensis se Maltafeber, sp. 694.

Mikrokosm (af grek. mikros, liten, och kosmos,
värld), filos., "en värld i smått". Motsatsen är
makrokosm (se d. o.). Redan de äldste
grekiske filosoferna fäste uppmärksamheten vid
analogierna mellan människan och världsalltet,
och enligt Aristoteles skall Demokritos ha kallat
människan en "liten värld", en uppfattning, som sedan
i olika former framträdt nästan hos alla följande
filosofer, ända till våra dagar, då Lotze kallat
sitt verk om människan och naturen "Mikrokosmos"
(1856; 5:e uppl. 1896 ff.), och ännu Wundt,
liksom förut Leibniz, fattar människosjälen som
en spegel af universum. Jfr A. Meyer, "Wesen und
geschichte der theorie vom mikro- und makrokosmos"
(i "Berner stud. zur philosophie", 1900).
S-e.

Mikrokosmiskt salt, astrologernas namn på
NH4 Na H PO4 + 4 H2 O.
H. E.

Mikroliter (af grek. mikros, liten, och liter, se
d. o.), en milliondel af en liter eller en tusendel
(= 0,001) af en milliliter, betecknas vanligen med
grekiska bokstafven [lambda].

Mikroliter (af grek. mikros, liten, och lithos,
sten), miner., benämnas sådana kristaller, som äro
så små, att de endast med mikroskopisk förstoring
kunna iakttagas. Sådana förekomma synnerligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free