Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 497-498 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milano - Milano 2. Hufvudstad i Lombardiet,Italien - Milano, Melano, Giovanni da, - Milanollo, Teresa - Milá y Fontanals, Manuel - Milazzo l. Melazzo, stad i italienska Messina - Milchhöfer, Arthur - Milda skiffrar, geol. petrogr. Jfr Köligruppen - Milda stiftelser, oftare Fromma stiftelser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

afrättningar och odrägliga skattebördor gjorde
österrikarna ännu mer förhatliga; dock undertrycktes
lätt det af Mazzini förberedda upproret 6
febr. 1853. Efter slaget vid Magenta (4 juni 1859)
lämnade den österrikiska besättningen staden,
i hvilken (8 juni) Napoleon III och konung Viktor
Emanuel höllo sitt intåg. I fredspreliminärerna i
Villafranca (12 juli) afträddes M. jämte det öfriga
Lombardiet till Napoleon, som omedelbart därefter
lämnade det till Sardinien. – Litt.: Giulini,
"Memorie spettanti alla storia di Milano" (12 bd,
1760–71; ny uppl. i 7 bd, 1854–57), Cusani, "Storia
di Milano" (8 bd, 1862–84), "Conferenze di storia
milanese" af flera förf. (1897), och Giannetti,
"Trenta quattro anni di cronistoria milanese"
(1903 ff.; tiden från 1825).
Wbg.*

Milano [-nå], Melano, Giovanni da, eg. Giovanni Jacobi,
italiensk målare, Taddeo Gaddis lärjunge, lefde i midten
af 1300-talet. Han tillhörde Giottos riktning och
sökte förena den florentinska skolans samvetsgranna
modellering med Sienamålarnas sträfvan efter värme
och finhet i uttrycket. Af hans arbeten finnas några
signerade, nämligen Tronande madonna (i stadsgalleriet
i Prato, strax n. om Florens) och Kristus begråten af
de sina (1365, nu i akademien i Florens). Dessutom
tillerkännes honom en altartafla ur kyrkan
Ognisanti (nu i Uffizierna) äfvensom Madonnans
och Maria Magdalenas historier, målade på väggen i
Cappella Rinuccini (1365, i Santa Croce, Florens).
C. R. N.*

Milanollo [-nå’llå], Teresa (f. 1827 nära Turin,
d. 1904 i Paris) och Maria (f. 1832, d. 1848 i
Paris), italienska violinister, hvilka som barn genom
virtuositet och eldigt föredrag väckte uppseende i
Frankrike, England, Tyskland m. fl. länder. Teresa
blef 1857 gift med en fransk ingenjör
Parmentier och upphörde då med sina konsertresor.
A. L.*


Milá y Fontanals [-i fåntana’ls], Manuel,
spansk filolog, folklorist och litteraturhistoriker,
f. 1818 i Villafranca del Panadés nära Barcelona,
d. 1884 i Barcelona, utöfvade som estetiker, kritiker
och lärd stort inflytande först i Katalonien, sedan
i hela Spanien och åtnjöt stort anseende i Tyskland
för sina filologiska arbeten med Fr. Diez som
förebild. M. blef 1845 professor vid universitetet
i Barcelona, där han utöfvade stort och lyckligt
inflytande på sina lärjungar, bland hvilka märkes
Menéndez y Pelayo. Sitt lärosystem framlade M. i
Príncipios de teoría estética y literaria, utmärkt af
klarhet, ordning och innehållsrik korthet. Hans flit,
solida vetenskapliga metod och grundliga kunskaper
framträda i synnerhet i Observaciones sobra la poesia
popular (1853) med dess supplement Romancerillo
catalán (1801, 1882), en samling "cantares"’, där
M. dokumenterar sig som en af de
förste och ypperste spanske folkloristerna, Los
trovadores de España (1861), utmärkt af sällsynt
lärdom och kritisk skärpa. Resenya dels antichs
poetas catalans (1865), De la poesía heroico-popular
castellana (1874) och Oración inaugural, hvarmed han
1865 öppnade föreläsningarna i Barcelonauniversitetet
och som ger en rik synoptisk tafla öfver hela den
spanska litterära kulturen. Ett af M:s sista arbeten
är Romancero catalán (1882), "canciones" med musik. Af
M:s till ett femtiotal uppgående arbeten böra vidare
nämnas Estudios literarios (1838), Compendio de arte
poético (1844), Manual de historia antigua arreglada
(1849), Príncipios de la literatura general y
española (1874, 1888), Noticia de la vida y escritos
de D. Prospero de Bofarull (1860), Resúmen historico
de la poesia catalana desde sus primeros tiempos
hasta la época de Ausias March (1864) och Revista
de la literatura española contemporánea durante los
años 1860–63 (1870). Obras completas, illustrerade,
utgåfvos 1888 jämte biografi af Menéndez y Pelayo.
Ad. H-n.

Milazzo l. Melazzo [-la’ddså], stad uti italienska
prov. Messina (Sicilien), 30 km. v. om Messina, på
östra sidan af en smal, med Capo di M. slutande
halfö. 8,970 inv. (1901; som kommun 16,422
inv.). Teknisk skola, besökt hamn, export af
sydfrukter, olja och vin. M. är forntidens Mylai
(lat. Mylæ), en af greker från Zankle (Messina)
omkr. 716 grundlagd koloni. I viken utanför staden
ha två ryktbara sjödrabbningar hållits: den ena
260 f. Kr., då romerske konsuln Duilius besegrade
kartagerna, den andra 36 f. Kr., då Octavianus’
fältherre Agrippa slog Sextus Pompejus’ flotta. 20
juli 1860 eröfrade Garibaldi staden, sedan han
kort förut slagit neapolitanerna i dess grannskap.
(J. F. N.)

Milchhöfer, Arthur, tysk arkeolog, f. 1852, d. 1903,
blef 1883 e. o. professor vid "akademien" i Münster
och 1895 ord. professor i Kiel. Bland hans skrifter
må nämnas Die museen Athens (1881), Die anfänge
der kunst in Griechenland (1883), Untersuchungen
über die demenordnung des Kleisthenes (1892), Das
archäologische skulpturenmuseum der universität Kiel
(1896), Über die gräberkunst der hellenen (1899)
och Die tragödien des Aeschylus auf der bühne
(1900). Vidare utgaf M. betydande verk i samarbete
med andra.
J. C.

Milda skiffrar, geol. petrogr., sådana hufvudsakligen
inom Sveriges fjälltrakter, där omvandlad silur
bildar berggrunden, förekommande, halfkristalliniska
skifferbergarter, t. ex. lerglimmerskiffer m. fl.,
som äro lösa ("milda") och lätt repade, i motsats
till hårdare kvartsrikare skiffrar. Jfr Köligruppen.
E. E.

Milda stiftelser, oftare Fromma stiftelser (lat. pia
corpora), kallas stiftelser och anstalter, som
upprättats och donerats af enskilda för sådana
välgörande ändamål som att förskaffa nödigt uppehälle
och kroppslig eller andlig vård åt personer,
hvilka äro ur stånd att själfva tillgodose sina
behof. Under medeltiden var det kyrkan, som hade hand
om förvaltningen af dylika donationer, hvilka då också
gåfvos för kyrkliga ändamål (stiftandet af kloster och
vallfärdskapell, själamässor o. d.). – Som rättesnöre
för milda stiftelsers förvaltning gäller stiftarens
vilja, som är uttalad i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>