Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Militärläkarvetenskap - Militärläroverk, krigsv. - Militär medicin. Se Militärmedicinsk författningslära - Militär medicin. Se Militärläkarvetenskap - Militärmuseum (se Museum) - Militärmusik. Se Krigsmusik - Militärmärs, skpsb. Se Märs - Militäroftalmi. Se Egyptisk ögoninflammation - Militär straffrätt. Se Krigslagar - Militärsällskapet. Se Militärföreningar - Militär tjänsteman. Se Civilmilitär - Militärväg - Miliium L., bot. - Milium l. Grutum, med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling, som den militära hälsovården vunnit såväl
i fred som i fält under de senare årtiondena, är
en följd af den ökade uppmärksamhet dithörande
frågor vunnit under de sista stora krigen,
det spansk-amerikanska, boer- och rysk-japanska,
samt de gynnsamma resultat, som åstadkommits genom
sanitetsväsendets alltmera förbättrade organisation
och militärläkarnas ökade insikter genom fackstudier
inom militärläkarvetenskapens olika grenar. Dessa
utgöras af militär hälsovårdslära, militär medicin,
militär kirurgi, krigshistoria och militärmedicinsk
författningslära. – Militär hälsovårdslära
(militärhygien) omfattar approbation och kassation
af värnpliktiga och rekryter; militära bostäder,
kaserner, fartyg (uppvärmning och ventilation,
luftanalyser, desinfektion), baracker, läger,
kvarter, bivacker; inflytandet af meteorologiska och
geologiska förhållanden; beklädnad och utrustning,
proviantering (näringsvärden, undersökning af
födoämnen och drycker, vattenanalyser); anläggandet
och ordnandet af militärsjukhus i fred och i fält
samt deras ekonomi och lämplig sjukkost, hygieniska
förhållanden i fält vid marscher och transporter;
de olika sjukhuslinjerna, sjukbaracker och sjuktält,
sjuktransport till sjöss och på järnväg, begrafning
efter träffning, desinfektion af slagfält m. m. –
Militär medicin innefattar specialstudier öfver
de militära yrkessjukdomarna samt öfver de i fält
vanligare sjukdomsformerna, de s. k. armésjukdomarna
(tyfus- och tyfoidfeber, dysenteri, intermittenta
febrar, kolera, smittkoppor, veneriska sjukdomar,
alkoholism, skörbjugg, nattblindhet, skabb, solstyng
och värmeslag, minsjukdom, simulerade sjukdomar
m. fl.), med särskild hänsyn till preventivåtgärder
och sanitetspolis samt den för fältbruk reglementerade
medicinalutredningen. – Militär kirurgi omfattar
topografisk anatomi och operationsteknik, speciellt
de operationsmetoder, som i fält äro de lämpligaste,
utförda med de instrument, som för förbandsplatser
och fältsjukhus äro fastställda; kännedom om de
nyaste forskningarna inom krigskirurgien, behandling
af skottskador och sårsjukdomar, förbandslära,
antiseptik, radiografi m. m.; undersökningar
af ögats refraktion och ackommodation med dess
anomalier; användande af ögonspegeln; ögon- och
öronundersökningar för uppdagande af simulerade
tillstånd. – Krigshistoria innefattar redogörelse
för krigshändelserna under de senaste fälttågen,
med hänsyn till första linjens sanitetsformationers
(sanitetskompanier och flyttande sjukhus) rörelser och
användning vid strid, hälso- och sjukvårdsförhållanden
samt grunddragen af härordningsläran (mobilisering,
strategisk uppmarsch, marschordning och strid) med
exempel på sanitetsformationernas taktiska användning,
belysta af krigsspelskartor. – Militärmedicinsk
författningslära afser vinnande af kännedom af
de för tjänsteutöfningen gällande instruktioner,
reglementen, generalorder m. m.; hufvuddragen
af krigslagarna; de internationella lagarna vid
krigföring; Genève-konventionens föreskrifter;
den militärmedicinska statistikens metodik;
affattande af rapporter, sjukförslag m. m. Dessa
olika vetenskapsgrenar ega numera i utlandet en ganska
omfattande facklitteratur. I militärläkarkursen vid
Allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm liksom vid
marinläkarkursen (se d. o.) lämnas
undervisning i dessa ämnen.
E. Em.*
Militärläroverk, krigsv., kallas i vidsträckt
bemärkelse alla de undervisningsanstalter, som
afse utbildning af militär personal. Benämningen
användes i Sverige officiellt endast för
Krigshögskolan, Artilleri- och ingenjörhögskolan
samt Krigsskolan (se dessa ord), hvilka lyda
under inspektören för militärläroverken och
krigsundervisningskommissionen (se d. o.). Till
militärläroverk i vidsträckt bemärkelse höra
ock Sjökrigsskolan och Sjökrigshögskolan.
C. O. N.
Militär medicin och Militärmedicinsk
författningslära. Se Militärläkarvetenskap.
Militärmuseum, samling af föremål rörande
krigsväsendet och krigshistorien. Bland
militärmuseer i Sverige må nämnas Artillerimuseum (se
d. o.) och samlingarna å skansen Kronan (se Kronan,
sp. 11–12). Ett marinmuseum har länge planlagts
(se Museum).
Militärmusik. Se Krigsmusik.
Militärmärs, skpsb. Se Märs.
Militäroftalmi. Se Egyptisk ögoninflammation.
Militär straffrätt. Se Krigslagar.
Militärsällskapet. Se Militärföreningar.
Militär tjänsteman. Se Civilmilitär.
Militärväg, hufvudsakligen för underlättande af
truppers snabba framsändande anlagd väg. Perserna
och romarna ha framför andra folk blifvit bekanta
som anläggare af präktiga militärvägar. Under
1890-talet anlades en militärväg i Sverige mellan
Vissträsk och Rusksele öfver Glommersträsk för
erhållande af en direkt vägförbindelse mellan
Norrbotten och Jämtland. Samtidigt härmed byggde
nämligen resp. socknar felande vägförbindelser s. om
Vindelälfven öfver Lycksele och Åsele (jfr Berg,
Lars, sp. 1430).
L. W:son M.
Milium L., bot., ett grässläkte, som har enblommiga
småax i en stor, gles vippa samt hvarje småax
försedt med 2 nästan platta, breda skärmfjäll
och yttre blomfjället glänsande, utan borst. Den
svenska arten, M. effusum L. (hässlebrodd),
är ett högväxt, mjukt, glatt, välluktande gräs,
som sparsamt förekommer i lundar, vid bergsrötter
och å skogsängar. Det bredbladiga strået förtäres
gärna af boskapen. Torkadt, utvecklar gräset samma
behagliga lukt (af kumarin) som vissa andra gräs,
t. ex. Hierochloa odorata och Anthoxanthum odoratum L.
O. T. S. (G. L-m.)
Milium (lat., hirs) 1. Grutum, med., en
hvit, glänsande, pärlliknande liten knöl i huden,
förekommer i större eller mindre antal oftast i öfre
delen af ansiktet, i synnerhet på ögonlocken och i
tinningsregionen, men äfven annorstädes, t. ex. på
könsdelarna. Den är af ett knappnålshufvuds storlek
och ansågs förr uppkomma genom stockning af fettet i
en talgkörtel, men har visat sig bestå af koncentriskt
anordnade lager förhornadt epitel med ringa eller
intet fett och synes kunna uppstå såväl i svett- och
talgkörtelutförsgångar som i hårskidor eller i ytliga
ärr af skilda slag. Sedan det tunna epidermislager,
som täcker milium, genomstuckits, utklämmes den
lätt. Med kolloidmilium har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
