- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
517-518

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mill - Mill 2. John Stuart M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammansatt beskaffenhet, att deras skenbart mystiska
karaktär därigenom förklaras. Äfven härvid är det
de som naturlagar verkande associationslagarna, som
han använder som förklaringsgrund. Lifvet i samhälle
vänjer oss vid gemensamma intressen. Visserligen
finnas i nutiden ännu skarpa motsatser mellan
individernas och samhällets intressen, men de kunna
minskas genom bildningens stigande hos individerna
och genom samhällenas ändamålsenligare inrättande
som anstalter för allas lycka, och M. hoppas på
ett framtida idealtillstånd, då åsidosättandet af
det allmänna bästa skall bli lika omöjligt som en
skurkaktig handling redan nu för en väl uppfostrad
yngling. För öfrigt söker han förädla nyttighetsläran
genom att antaga e] blott olika grader af lycka,
utan ock kvalitetsskillnader mellan lägre och högre
njutningar, om hvilka endast den kan döma, som pröfvat
båda arterna. Denne vet nogsamt, att de njutningar,
som taga våra högre själskrafter i anspråk, ha mera
värde än de lägre njutningar, som vi ha gemensamma
med djuren. Äfven till ett erkännande af dygden som
egande sitt värde i sig själf söker han närma sin
utilitarism, i det han hänvisar till, huru i allmänhet
det, som först blott har värde för oss som medel,
genom idéassociation med värdeföreställningen af oss
kan komma att eftersträfvas för sin egen skull. Långt
är man därför ej kommen i moralisk utveckling, om man
icke låter leda sig af ett sådant rent dygdeideal. Och
det vissa är, att man aldrig når den verkliga lyckan,
om man egoistiskt söker den.

Samhällsläran är för M. en nödvändig fortsättning af
etiken. Om människorna ej äro moraliska af egennytta,
så bli de det endast genom associationer mellan
föreställningarna om den egna lyckan och andras
lycka, hvilka associationer det är samhällets
sak att garantera. Detta gör samhället dels genom
lagstiftning, som förändrar förhållandena mellan
människorna, dels genom uppfostran, som förändrar
människorna själfva. I politiken är M. demokrat. Han
förbiser ej demokratiens faror, men den är enligt
hans åsikt den statsform, som bäst främjar folkets
utveckling genom att vädja till allas medverkan. För
att värna minoritetens rätt hänvisar han till den
proportionella valmetoden. I sin skrift "Om frihet",
som han själf satte högst bland sina skrifter,
utvecklar han på ett mästerligt sätt skälen för
yttrandefriheten och för begränsningen af handlingens
frihet endast när andra genom handlingen skulle
lida skada. På uppfostrans makt tror han nästan
som upplysningstidens tänkare, och han tänkte sig
möjligheten af en särskild vetenskap, etologien, om
de olika mänskliga karaktärerna och sätten att påverka
deras utveckling. Sina frihetsidéer liksom sin tro på
uppfostrans makt tillämpade han på den framför allt
genom hans skrifter därom väckta kvinnofrågan. Vi veta
ej, hvad kvinnorna duga till, ty vi ha icke låtit dem
pröfva sina krafter. Skrankorna måste falla, så att
erfarenheten kan visa, huru kvinnornas krafter bäst
skola tjäna allas lycka.

M:s betydelse som nationalekonom har blifvit mycket
olika bedömd och vanligtvis öfverskattats. Med
afseende på den teoretiska delen eller förklaringen
af de ekonomiska företeelserna har han i "Principles
of political economy" hufvudsakligen
sammanfört resultaten af den föregående engelska
forskningen. Större betydelse ega hans bidrag till
frågan om statens uppgifter inom näringslifvet och
rörande den sociala frågan. Han betonar, att man
vid tillämpning af teoriens resultat för praktiska
frågors lösning städse bör behålla i sikte, ej
blott att hvarje praktisk ekonomisk reformfråga
har äfven andra beaktansvärda sidor än den rent
ekonomiska, utan äfven att den politiska ekonomiens
lärosatser, som på grund af den gängse metoden vunnits
genom en långt gående abstraktion, icke få utan
vederbörliga modifikationer i hvarje särskildt fall
tillämpas. Ehuru M. icke lyckades tillfredsställande
lösa denna uppgift, innehåller dock hans arbete
värdefulla ansatser därtill. Han var sålunda ingen
anhängare af den s. k. manchesterskolan, ehuru han
tillmätte det enskilda initiativet och den ekonomiska
friheten mycket stor betydelse. Han söker ej blott
visa, att de uppgifter, som nödvändigt och under
alla förhållanden böra tillkomma staten eller det
allmänna, äro omfångsrikare än hvad manchesterskolan
antagit, utan han framhåller äfven, att under vissa
förutsättningar statens ingripande i näringslifvet
bör sträcka sig ännu längre. Hans uttalanden om
i hvilka fall och i hvilken utsträckning en sådan
utvidgning af statens uppgifter utöfver de under alla
förhållanden nödvändiga är på sin plats äro mycket
försiktigt hållna och afse icke att lämna någon
uttömmande behandling af ämnet. Han erkände sålunda,
att, ehuru skyddstullar i allmänhet verka skadligt,
fall dock kunna förekomma, i hvilka en skyddstull
äfven i näringslifvets intresse kan vara af behofvet
påkallad, nämligen för att inom landet uppfostra nya
industrigrenar, som därstädes finna förutsättningarna
för att i en framtid med framgång bedrifvas,
men hvilkas uppkomst skulle vara omöjlig, ifall
den utländska konkurrensen finge ohejdadt råda. Han
förordade fabrikslagstiftningen, såvidt densamma afser
barns och minderårigas skydd mot öfveransträngning och
skadligt arbete, men gillade däremot icke obetingadt,
att detta skydd utsträcktes till fullvuxna kvinnor
och ännu mindre till män. Att mot arbetarnas
egen vilja inskränka arbetstiden, ansåg han vara
ett otillbörligt ingrepp i fullmyndiga personers
handlingsfrihet. Om åter större delen af arbetsklassen
skulle önska en begränsning af arbetstiden och denna
begränsning vore för det allmänna nyttig, ansåg han
det vara statens skyldighet att med sin lagstiftning
inskrida, i fall arbetarna själfva ej kunde genomföra
sina önskningsmål. Rörande sådana företag, som (i
likhet med vissa kommunikationsanstalter, gasverk,
vattenledningar i städer o. d.), om de öfverlåtas åt
den enskilda företagsamheten, endast kunna utföras
af stora aktiebolag, hvilka merendels erhålla
faktiska monopol på sin rörelse, är M:s åsikt den,
att staten antingen själf bör öfvertaga dem eller ock
ingripa i deras verksamhet för att dels kontrollera,
att de betjäna allmänheten på tillbörligt sätt,
dels tillförsäkra staten vederbörlig andel i deras
vinst. Han förordade vidare, att staten skulle främja
och leda utvandringen till och koloniseringen af nya
länder m. m. – M:s bedömande af socialismen utmärkes
för större fördomsfrihet, än som bland hans samtida
var vanlig. Han erkänner socialismens kritik af våra
bestående sociala

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0275.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free