Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Millet, Jean François - Millet, Aimé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med den konst han sökte tillegna sig. Efter en tids
vistelse i hemmet återvände han 1845 till Paris,
försökte sig fortfarande på olika områden: S:t Jérôme
(1846), Oidipus (1847), men äfven Jordarbetare,
En tiggande moder o. d. 1848 utställde han på
salongen Judarnas fångenskap i Babel och Tröskaren;
den sistnämnde gjorde lycka och inköptes för 500 frcs
af staten. Men hvarken Republiken eller Friheten, som
han målade under revolutionsåret, slog an. Det var då,
1849, hans vän, djurmålaren Ch. Jacque, föreslog, att
de båda skulle slå sig ned på landet, i byn Barbizon
utanför Fontainebleauskogen, där Th. Rousseau redan
bodde. Missmodig och fattig – M. var redan gift för
andra gången och hade fem barn –, följde han sin väns
råd. Han förblef – några kortare resor frånräknade –
sedan bosatt i Barbizon till sin död. Där fann han
den natur, den omgifning, den motivkrets, det lugn,
som blef hans konsts lifsluft, där växte han till
klassiker inom den moderna konsten, till upptäckare
af nya områden och ett nytt åskådningssätt. Hans
motivkrets blef naturen, uppfattad som människans
moder och amma, den alstrande, fruktbara naturen,
och arbetet på åker och äng och i hemmet. M. införde
bonden i konsten, bonden sedd som mänsklighetens stam
och kärna, som såningsman och skördare. "En homeriskt
enkel och upphöjd syn på jordbrukarlivet adlar M:s
skildring af det, äfven då det är verklighetens krassa
moment, han framställer. Om det luktar af hans mylla,
så sveper dock solljuset sin glans öfver de fruktbara
åkrarnas stora synvidd". Han skildrar i stora linjer,
monumentalt förenkladt, naturstämningen afspeglad
i människogestalterna, ibland tungsint, djupt i
känslan, alltid allvarligt, manligt och fast, aldrig
sentimentalt eller naturförskönande, med klassiskt
generaliserande, med storslagen enkelhet och med
undvikande af alla slags tekniska finesser. Högst
nådde han i teckningar och pasteller med några få
enkla färgtoner och stor rytm och harmoni i linjer
och stämning. M:s sätt att se människan i sammanhang
med naturen öppnade nya
synvidder för konsten. Bland hans målningar äro
Såningsmannen (1850), Ett träd ympas (1855), Fårfållan
(nattstämning öfver slätten, 1856), Axplockerskorna
(1857, Louvre; fig. 2), Angelus (aftonklockan
från landtkyrkan förkunnar arbetets slut,
1859, Louvre; den finns äfven i en pastell,
som är öfverlägsen oljemålningen; taflan finnes
återgifven i bd I, sp. 1017), Döden och vedhuggaren
(efter La Fontaines fabel, en af de få målningar,
i hvilka M. behandlar ett anekdotiskt ämne; taflan
förkastades af salongsjuryn 1859 och finnes nu i
Glyptoteket i Köpenhamn), Mannen med hackan (1863),
Herdinnan för hem sin hjord (s. å.; erkändes vid sitt
första framträdande som konstnärens mästerstycke,
nu i Louvre), Vintern (den frusna åkern, arbetet
hvilar, ingen människa synes på fälten – 1867),
Grisen skall slaktas (1870), Kyrkan i Gréville (1872,
Louvre), Våren (spirande ängar, blommande fruktträd,
mörk åskhimmel med regnbåge, 1873, Louvre, – finns
äfven i akvarell). Dessutom flera hemlifstaflor med
unga kvinnor och barn, någon gång studier af naket:
Badande kvinnor (Louvre), Gåsvakterskan, badande i
bäcken i solsken, som faller genom löfverk. Förutom
kolteckningar utförde han etsningar, där hans
förenklade teknik är af största verkan. – I Barbizon
lefde M. med sin stora familj tidtals i fattigdom
och umbäranden, oftast med måttliga inkomster. Vid
salongen blef han ibland afvisad, fick dock medaljer
1853 och 1854 samt 1867 vid världsutställningen. 1874
beställde staten af M. 8 väggmålningar ur S:te
Genevièves lefnad för Panteon. Han hann dock endast
utföra några skisser, innan hans krafter brötos af
den sista sjukdomen.
 |
| Fig. 2. Axplockerskorna, oljemålning af Millet. (Louvre, Paris.) |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
