Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milner, Alfred - Milner-Gibson. Se Gibson T. M. - Milnes - Milnes 1. Richard Moncton M. - Milnes 2. Robert Offley Ashburton Crewe-M. - Milnrow, fabriksort i engelska Lancaster - Milo, nygrek. Se Melos - Milo, Titus Annius Marcus Papianus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
M. understatssekreterare för finansärenden i
Egypten, d. v. s. med en infödd minister som
skylt den verklige finansministern där under
intim samverkan med landets egentlige styresman,
brittiske agenten och generalkonsuln sir Evelyn
Baring (sedermera lord Cromer). Det engelska arbetet
för Egyptens materiella uppryckning skildrade han i
England in Egypt (1892). M. innehade därpå 1892–97
en inflytelserik post i finansministeriet (ordf. i
Board of inland revenue och som sådan finansministerns
främste medhjälpare vid budgetens uppgörande) samt
utsågs våren 1897 till guvernör öfver Kapkolonien
och brittisk "high commissioner" för Syd-Afrika,
ett val, som äfven på liberalt håll rönte allmänt
gillande. Om M:s verksamhet på denna post se
Syd-Afrika (Historia). Han kom där att genomkämpa
boerkrigets svåra kris och leda rekonstruktionsarbetet
de första åren efter fredsslutet 1902. Med
häpnadsväckande energi egnade han sig åt sin svåra
uppgift, företog vidsträckta resor, lärde sig
holländska och boerfolkets samtalsspråk ("taal"),
vädjade i ett programtal i Graaf Reinet (mars 1898)
till de holländske kolonisterna att använda sitt
inflytande i Transvaal därhän, att dess styrelsesätt
komme att "assimileras" med de i Kapkolonien och
Oranje-fristaten rådande fria institutionerna,
samt åtog sig – när denna vädjan förklingade ohörd –
småningom allt bestämdare de till Transvaal inflyttade
nye kolonisternas (uitlanders’) sak mot Krügers
oligarkiska regering. Sedan ett sista försoningsförsök
vid ett personligt möte mellan M. och Krüger
(konferensen i Bloemfontein 31 maj–5 juni 1899)
blifvit fruktlöst, tillspetsades konflikten raskt,
till dess i okt. s. å. boerrepublikernas ultimatum
och krigsutbrottet följde. M:s arbetsbörda under
kriget var nedtryckande tung, ej minst till följd
af sviktande lojalitet mot riket inom vida kretsar
af Kapkoloniens holländska befolkningselement,
och honom tillkommer ej ringa del af förtjänsten
utaf att den brittiska saken kunde hållas uppe,
tills lord Roberts’ segrar afgjorde krigets utgång. I
febr. 1901 öfvertog M. styrelsen i de båda annekterade
boerrepublikerna och lämnade då guvernörskapet öfver
Kapkolonien. Hans stränga regemente och det stöd han
omsider motvilligt gaf åt grufindustriens kraf på
import af färgad arbetskraft stegrade den redan förut
starka oviljan mot honom bland hemlandets liberaler
till det yttersta, och skarp kritik riktades äfven mot
den "representativa" styrelseform, ett mellanting
mellan kronkolonistyrelse och parlamentarisk
själfstyrelse, som på M:s råd infördes i Transvaal och
Oranjeflodskolonien i mars 1905. Omedelbart därefter
afgick M., starkt medtagen till hälsan af 8 års
uppslitande arbete (apr. 1905), och med systemskiftet
i England (dec. s. å.) bröt sig äfven en annan,
mot boerfolket förtroendefullare politik igenom i
Syd-Afrika. För de sydafrikanska koloniernas framtida
enande hade M. dock utfört ett förberedande arbete,
hvars värde ej med fog kan bestridas. Efter hemkomsten
har M. i öfverhuset framträdt som en af de ledande
på unionistsidan, särskildt i striden om öfverhusets
vetorätt i lagstiftningsfrågor, hvarjämte han är en
af de ifrigaste förespråkarna för de Chamberlainska
tariffreformplanerna. M. erhöll 1895 knightvärdighet
(sir Alfred M.), upphöjdes 1901 till peer (baron M.)
och blef 1902 viscount. Jfr W. B. Luke,
"Lord M." (1901; utförligast om hans tidigare bana),
E. B. Iwan-Müller, "Lord M. and South Africa" (1902),
och W. B. Worsfold, "Lord M.’s work in South Africa" (1906).
V. S-g.
Milner-Gibson [mi’ln8 gi’bson]. Se Gibson, T. M.
Milnes [mi’lns]. 1. Richard Monckton M., lord
Houghton, engelsk författare, f. 19 juni 1809 i
London, d. 11 aug. 1885 i Vichy, var under sin
studietid i Cambridge förtrogen vän till Tennyson
och Hallam, blef 1837 medlem af underhuset, där han
först slöt sig till Peel och de konservative, men
sedermera tillhörde Palmerstons liberala vänner. 1863
blef han peer (baron Houghton). M. utgaf flera
diktsamlingar, sammanförda i Collected poems (1876),
och var särskildt uppburen som balladdiktare. Större
förtjänst om litteraturen än genom egna dikter
inlade han genom det bistånd han lämnade unga
författare (Tennyson, Gray, Swinburne m. fl.), och
hans Life, letters and literary remains of James
Keats (1848; 2:a uppl. 1867) bidrog väsentligt att
fästa uppmärksamheten på värdet af dennes poetiska
lifsgärning. Jfr T. Wemyss Reid, "The life, letters
and friendships of R. M. M., first lord Houghton"
(1890). – 2. Robert Offley Ashburton Crewe-M., earl
af Crewe, den föregåendes son, politiker, f. 12
jan. 1858 i London, inträdde 1883 på den politiska
banan som privatsekreterare åt utrikesministern
lord Granville, var under de liberala ministärerna
Gladstone och Rosebery 1892–95 lordlöjtnant på Irland
och upphöjdes 1895 till earl af Crewe (han hade
förut sedan 1885 burit namnet lord Houghton). När
liberalerna i dec. 1905 ånyo kommo till makten,
blef han som lordpresident medlem af kabinettet
Campbell-Bannerman, var därefter i Asquiths kabinett
kolonialminister april 1908–nov. 1910 och efterträdde
sedan lord Morley som minister för Indien. Sedan
april 1908 har lord Crewe varit regeringspartiets
ledare i öfverhuset, och på denna post, särskildt svår
till följd af oppositionens starka öfvervikt, har
han städse visat beundransvärd takt, ej minst under
de hetsiga debatterna om borttagande af öfverhusets
absoluta vetorätt i lagstiftningsfrågor. Under hans
kolonialministertid genomfördes de sydafrikanska
koloniernas federativa förening (1909–10), och som
minister för Indien har han ansvaret för Bengalens
återförening till en provins och regeringssätets
flyttning till Delhi (1911). Genom sitt andra gifte
(1899) är han måg till lord Rosebery.
V. S-g.
Milnrow [mi’ln-r<[u], fabriksort i
engelska grefsk. Lancaster, 6 km. s. ö. om
Rochdale. 8,241 inv. (1901). Ylleindustri.
J. F. N.
Milo, nygrek. Se Melos.
Milo, Titus Annius Marcus Papianus, var son af
C. Papius Celsus från Lanuvium och adopterad af sin
morfader, Annius. År 57 f. Kr. var han folktribun
och lade sig på tillskyndan af Pompejus ut för
Ciceros återkallande ur landsflykten. Clodius,
som det året också var tribun, motsatte sig M:s
bemödanden, och det kom snart till öppet våld
och gatustrider. M. genomdref emellertid hvad han
åsyftade. Stridigheterna emellan de båda motståndarna
fortforo sedermera alltjämt; hvardera hade sin skara
af väpnade slafvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
