Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mimamsa, ind. filos. - Mimana, sydspetsen af Korea - Mimar-aga (Mimar-baschi), turkisk ämbetsman - Mimas, astron., måne till Saturnus - Mimbar. Se Minbar - Mimeograf, kopieringsapparat - Mimer, nord. myt. - Mimer, antika folkskådespel. Se Mimos - Mimer, svenska tidskrifter - Mimer 1. En månadsskrift - Mimer 2. En månadsskrift för vitterhet - Mimer 3. Svensk tidskrift för nykterhetsfrågor - Mimesa, zool. Se Rofsteklar - Mimesis, grek., härmning - Mimetesit l. Mimetit Breith, miner. - Planch mellan dassa sidor om härmande insekter "Mimicry - Blad efter planchen. Förklaring till planchen "Mimicry"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
formella principerna för textförklaring och vetenskaplig
behandling af ett ämne, snarare inledning
och metodlära (propedeutik) för vetenskap och
särskildt filosofisk vetenskap. Dess metod kommer
till användning i synnerhet i rättsvetenskapen
(dharma-sutra, -castra). På grund af systemets
formella karaktär spela den konkreta gudavärlden
och gudsdyrkan ingen roll, och de specielle idkarna
af mimamsa-vetenskapen äro benägna förbise den
positiva religionen samt gälla understundom som
ateister. - Det andra systemet, uttara-mimamsa
(flera andra namn finnas), är eg. identiskt med
Vedanta-systemet (se Vedanta), till hvilket
alltså purva-mimamsa är inledningen. Jfr Colebrooke,
"Essays on the religion and philosophy of the
Hindus" (2:a uppl. 1858), Deussen, "Allgemeine
geschichte der philosophie", I, 1–3 (1894–1908)
och "System des Vedanta" (2:a uppl. 1906).
K. F. J.
Mimana, sydspetsen af Korea. Se Band XII, sp. 1446.
Mimar-aga (Mimar-baschi), ämbetsman i den
turkiska förvaltningen, motsvarande chefen för
Öfverintendentsämbetet i Sverige, men med betydligt
vidsträcktare befogenhet.
Mimas, astron., planeten Saturnus’ innersta måne,
upptäckt af W. Herschel 1789. Se Saturnus.
(B-d.)
Mimbar. Se Minbar.
Mimeograf (af grek. mimeomai, jag efterhärmar, och
grafein, skrifva), en apparat för mångfaldigande
af skrifvelser o. d., så inrättad, att originalet
skrifves med hård penna på särskildt prepareradt
papper, som lagts på en fint räfflad stålskifva,
hvarvid papperet erhåller mot skriften svarande rader
af små hål och blir ett slags schablon; denna fästes
sedan i en ram, tätt därunder inskjutes efter hand
hvarje ark, hvarpå skriften skall aftryckas, och
sedan öfverfares schablonen med en färgvals, hvars
färg tränger igenom de fina hålen och på papperet
frambringar en kopia af skriften. Mimeografen
(liksom hektografen m. fl. dylika apparater) har
numera väsentligen utträngts af kopierings- och
dupliceringsmaskiner. – Mimeografera, mångfaldiga
medelst mimeograf.
Mimer (isl. Mímir, genit. Mímis och Míms, äfven
Míma), nord. myt., namnet på ett mytiskt väsen,
hvars ställning i den fornnordiska gudaläran dock
är oklar. Den äldre Eddan meddelar i Voluspa, att
Oden gömt sitt öga i M:s brunn och att M. hvarje
morgon dricker mjöd från Valfaders pant, och bland
förebuden till ragnarök, att Mims söner leka och att
Oden talar vid Mims hufvud, i Sigrdrifumál säges,
att Mims hufvud talade visdom om runor och den son
till Boltorn, Bestlas fader, som enligt Hávamál lär
Oden nio trollsånger, har ock af V. Rydberg förmodats
vara M., som alltså blefvo Odens morbroder. Snorres
Edda meddelar, att M:s brunn är under den rot af
asken Yggdrasil, som går till rimtursarna och är
full af vishet, hvilket ock M. är, enär han dricker
ur brunnen ur Gjallarhornet, och att Allfader satte
sitt öga i pant för en dryck ur brunnen samt att
Oden före ragnarök red till M:s brunn och tog råd af
M. för sig och sin här. I Ynglingasagan säges, att
M. af åsarna blifvit sänd med Höner (se d. o.) som
gisslan till vanerna, att han varit den visaste man
och gett Höner råd
i alla vanskligheter, men blifvit halshuggen af
vanerna, som trodde sig bedragna, då Höner ingenting
kunde afgöra, när M. icke var tillstädes. M:s
hufvud sände vanerna till Oden, som genom trolldom
gjorde, att det talade med honom och sade honom
förborgade ting. I Didrikssagan är M. namnet på en
ryktbar smed i Hunaland, som fostrar Sigurd Sven
och alldeles motsvarar Regin i Eddan. En smed Mime
förekommer ock i det medelhögtyska epos "Biterolf",
och om smeden M. erinrar svärdsnamnet isl. Mímungr,
mhty. Miminc, troligen ock namnet Mimingus hos Saxo
på ett skogstroll, som förvarar det svärd, hvarmed
Balder kan dödas (se Balder, sp. 758). Uti isländska
skaldepoesien kallas Oden Mims vän. Uppfattningen
af M. som smed förekommer alltså i yngre källor och
utgör en sammanblandning med andra mytiska gestalter,
i det att konstfärdigheten härledts ur den vishet,
som förutsattes af att Oden säges rådfråga M. eller
M:s hufvud. För öfrigt nämnes M. blott i förbindelse
med en brunn, och möjligen afser ock Mims hufvud
detsamma, då efter tyskt och anglosaxiskt språkbruk
källan till en ström kallas dess hufvud; att Mims
söner leka, betecknar kanske därför, att vattnen
svalla. På tydningen af M:s på en gång mytologiskt
viktiga och gåtlika gestalt har mycken skarpsinnighet
nedlagts, utan att enighet uppnåtts. Jfr Uhland,
"Schriften", VI 197 ff., Müllenhoff, "Deutsche
altertumskunde", V, 101 ff., Schück, "Stud. i
nord. litt. och religionshist.", I, 122 ff. Någon
antaglig härledning af namnet är ej vunnen. Jfr Mimameid.
B-e.
Mimer, antika folkskådespel och skådespelare däri. Se
Mimos.
Mimer, svenska tidskrifter. – 1. En månadsskrift,
som utgafs i Stockholm 1830 (12 hftn) af
V. F. Dalman. Uppsatserna, som rörde sig kring
medborgerliga och vittra ämnen, utgjordes till minst
hälften af öfversättningar. – 2. En månadsskrift
för vitterhet, historia, filosofi och statskunskap,
utg. i Uppsala 1839 (12 hftn) och innehållande
bidrag af Atterbom, Bottiger, I. Hwasser, Palmblad,
E. A. Schröder, Törneros m. fl. framstående litterära
krafter. – 3. "Svensk tidskrift för studium af
alkoholfrågan och nykterhetssträfvandet" utges sedan
1903 af J. Bergman med 8 häften om året.
Mimesa, zool. Se Rofsteklar.
Mimesi, miner. Se Mimetiska kristaller.
Mimesis, grek., härmning, efterbildning. Redan
Platon och Aristoteles fattade konsten som en
"mimesis" af verkligheter. För Platon var konsten en
efterbildning i andra hand, en afbildning af naturen,
som själf var en afbildning af den sanna verkligheten,
idéerna; och därför ställde han konstverken lägre än
naturen. Aristoteles däremot betonade den konstnärliga
idealiseringen och framhöll, att konsten ej blott
skall efterbilda naturen, utan göra detta på sådant
sätt, att den fulländar det, som i naturen blifvit
ofullbordadt i följd af materiens motstånd mot den
danande formen.
S-e.
Mimetesit l Mimetit Breith., miner., kort
pelarformade eller tafvelformade kristaller af vaxgul
eller gröngul färg, sammansatta enligt formeln
Cl Pb5 As3 O12. De vackraste kristallerna härstamma
från Cumberland.
A. Hng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
