- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
581-582

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mineralogi, vetenskapen om mineralen - Mineraloljor, kolväten i bergolja mm. - Mineralspiritus, kem. - Mineralsyror, kem. - Mineralvatten, kem. se Brunnsdrickning och Hälsobrunn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de blandadt kemiska och fysikaliska systemen. – Från
denna tid började mineralsystematiken ådraga sig
stort intresse, och man gick därvid i två skilda
riktningar. Den ena af dessa kan benämnas den
naturhistoriska, hvilken vid mineralens anordning
i systemet lägger största vikten vid de yttre
egenskaperna. Som den förnämste representanten
för denna riktning kan nämnas Mohs, hvars
"Characteristik des naturhistorischen mineralsystems"
utkom i Dresden 1820. I den motsatta riktningen,
som ordnar mineralen efter de kemiska element de
innehålla, gick Berzelius, som 1816 ordnade
mineralen efter deras positiva beståndsdelar och
1824, sedan Mitscherlich upptäckt isomorfien, efter
deras negativa element. Berzelius’ sistnämnda system
är det, som ännu ligger till grund för de flesta
nu använda mineralogiska handböcker (af Naumann,
Dana m. fl.). På senare tid har den mineralogiska
systematiken varit mindre odlad, sedan man funnit,
att hvarken den ensidigt fysikaliska eller den kemiska
riktningen lämnat tillfredsställande resultat. – Medan
den geometriska kristallografien alltmera utvecklades
såväl till undersökningsmetoder som beträffande
kunskapen om de kristallografiska lagarna, började
äfven den fysikaliska kristallografien utbildas. Nära
besläktad med sistnämnda undersökningsmetod är äfven
den mikroskopiska undersökningen, som infördes af
engelsmännen Brewster och Sorby samt därefter
utbildats af tyska forskare. Denna medförde bl. a. en
fullständig omgestaltning af kännedomen om mineralens
utbredning, i det att många sådana mineral, som förut
voro bekanta endast från några få ställen, befunnos
vara mycket vanliga beståndsdelar af jordskorpan. –
Mineralens bildningshistoria (paragenesis) kunde icke
så tidigt som öfriga grenar af mineralogien göras
till föremål för studier på grund af svårigheterna,
som möta vid såväl iakttagelser som experiment.
Bischoff var den förste, som framhöll vikten af denna
del af vetenskapen och ökade kunskapen därom genom
en mängd kemiska undersökningar. Denna befordrades
ännu mera genom den af Daubrée införda syntetiska
metoden, genom hvilken den konstgjorda framställningen
af mineralen utföres under förhållanden, hvilka så
mycket som möjligt öfverensstämma med de naturliga.
Hj. Sj.*

Mineraloljor, gemensamt namn på de kolväten, som
förekomma i bergolja och dess destillationsprodukter,
äfvensom på alla de kolväten, som man erhåller genom
att destillera tjära af stenkol, brunkol, torf,
bituminösa leror och skifferarter m. m. Rörande
de förstnämnda samt stenkolsoljorna se Bergolja,
Fotogen och Stenkolstjära. De ur tjära från
brunkol, kannel- och bogheadkol, torf och bituminösa
bergarter erhållna oljorna uppdelas efter kokpunkt
och egentlig vikt i bensin (kokpunkt 80°–170°,
eg. v. 0,71–0,75), som hufvudsakligen användes till
lösningsmedel för fetter, hartser o. d., fotogen
(kokp. 170°–220°, eg. v. 0,75–0,82) och solarolja
(kokp. 220°–290°, eg. v. 0,82–0,88), hvilka användas
som lysoljor. Solaroljan bör vara fri från fasta
kolväten (paraffin). De anförda siffrorna för kokpunkt
och eg. v. äro endast ungefärliga, men visa dock, att
de ur ofvannämnda råämnen framställda destillaten
ej äro fullt identiska med de lika benämnda varor,
som erhållas ur amerikansk eller rysk bergolja. Dessa
mineraloljor, som ofta kunna särskiljas från petroleum
och stenkolsolja genom sin egendomliga, om rättika
påminnande lukt, förfalskas stundom medelst tillsats
af feta oljor, som upptäckas genom sin egenskap att
med alkalier bilda tvål eller såpa. Jfr Massut.
S. J-n.

Mineralspiritus, kem., sprit l. etylalkohol framställd
ur etylen (se d. o.). Detta kolväte, CH2 = CH2, som
bildas ur etylalkohol, CH3 . CH2 OH under inverkan af
koncentrerad svafvelsyra, kan genom samma medel åter
under vattenupptagande förvandlas till alkohol. Genom
denna senare process har man försökt att tekniskt
vinna sprit ur etylengas, som uppstår vid den
torra destiilationen af brunkol. Emellertid
har man ej lyckats framställa enligt detta
förfarande sprit till tillräckligt lågt pris.
H. E.

Mineralsyror, kem., oorganiska syror, i motsats
till organiska.

Mineralvatten, kem., vatten, som innehåller större
mängder upplösta salter än vanligt källvatten
och som användes för medicinskt bruk eller som
läskedryck. Dylika vatten äro dels naturliga
källvatten, dels artificiellt framställda och af
motsvarande sammansättning. Halten af upplösta salter
varierar i hög grad hos olika vatten, i somliga
fall äfven af samma källa, fast å andra sidan
salthalten hos vissa mineralvatten är märkvärdigt
konstant. Följande tabell anger den ungefärliga
salthalten på 1 l. vatten:
Utländska vatten:
Bilin 5,5 gr.Püllna 32,7 gr.
Eger 5,5 » Pyrmont 2,4 »
Ems 2,7 » Tarrasp 12,2 »
Giesshübler1,4 » Vichy 5,2 »
Karlsbad 5,4 » Wiesbaden,
Kissingen 8,5 » giktv. 12,7 »
Kreuznach 12,5» Wiesbaden,
Marienbad 9,6 » Kochbr. 8,3 »
Saidschütz 23,2» Wildungen,
Selters 3,8 » Helenenq.3,5 »
Svenska vatten:
Loka 0,04gr.Ramlösa 0,17 gr.
Lundsbrunn 0,14» Sätra 0,16 »
Medevi 0,16» Torpa 12,6 »
Porla 0,25»

De svenska naturliga mineralvattnen äro, som framgår
af ofvanstående siffror, fattiga på salter, utom
Torpa-källorna, som innehålla hufvudsakligen koksalt
och små mängder brom- och jodsalter. Af järnvattnen
innehåller gamla Ronnebykällan 0,44 gr. järnsulfat
per liter, Porlavatten 0,047, Pyrmont 0,056 och Spaa
0,142 gr. per liter. Om de naturliga mineralvattnens
förekomst och användning se Brunnsdrickning och
Hälsobrunn.

På grund af de naturliga mineralvattnens betydande
användning till medicinskt bruk gjordes redan tidigt
försök att syntetiskt eftergöra dem. Redan under
midten af 1500-talet anställdes försök att med konst
eftergöra en del af de naturliga mineralvattnen, men
först vid slutet af 1700- och början af 1800-talet
började en dylik framställning i större skala. Den
första mineralvattenfabriken anlades 1780 i Genève
och 1798 en likartad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free