- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
587-588

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mingrelier, en folkstam. Se Mingrelien - Mingreliska. Se Kaukasiska språk - Mingren. Se Galleri och Minkrig - Mingrop. Se Mina och Minkrig - Ming-ti, kejsare i Kina - Mingång. Se Mina - Minho - Minho 1. en af Pyreneiska halföns hufvudfloder - Minho 2. Provins i Portugal - Minho, biflod till Jang-tse-kiang - Minia, el-. Se Minja - Miniator, Miniaturista, lat., miniaturmålare. Se Miniayr - Miniatyr, Miniatyrmålning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af rikedom på konsonanter och förkärlek
för hårda konsonanthopningar (chns-, phšth-
o. d.) samt i formellt afseende af en rikt och
egendomligt utvecklad nominal- och verbalflexion,
men öfverträffas dock i bägge afseendena af den
nordkaukasiska språkstammen. Mycket nära befryndade,
bilda georgiskan, mingreliskan och lasiskan en
grupp, hvaremot suanskan intager en något olika
ställning (se Kaukasiska språk). – Jfr F. Müller,
"Grundriss der sprachwissenschaft" (3:e bandet,
1885–87), Erckert, "Der Kaukasus und seine völker"
(1888) och "Die sprachen des kaukasischen stammes"
(1895).
H. A. (K. F. J.)

Mingreliska. Se Kaukasiska språk, sp. 1323.

Mingren. Se Galleri, sp. 623, och Minkrig.

Mingrop. Se Mina, sp. 560, och Minkrig.

Ming-ti, kejsare i Kina (se d. o., sp. 57).

Mingång. Se Mina, sp. 560.

Minho [mi’njå]. 1. (Sp. Miño, lat. Bætis och Minius),
en af Pyreneiska halföns hufvudfloder, upprinner
på nordöstra Galiciens berg, har först sydvästligt,
därefter ett nästan sydligt och nedanför Orense
åter sydvästligt lopp samt faller ut vid Caminha
i Atlantiska hafvet. I sin nedre del bildar den
gräns emellan Spanien och Portugal. Ända till Orense
strömmar floden mellan branta stränder i en smal,
af klippor uppfylld bädd. Vid Orense vidgar sig
floddalen. Först vid Salvatierra, 40 km. från
mynningen, blir den farbar med mindre fartyg. Större
fartyg kunna ej passera den vid mynningen liggande
barren. Flodens längd utgör 275 km., dess flodområde
17,000 kvkm. Den enda betydande bifloden är Sil (från
vänster), som upprinner på bergsknuten Peña Rubia i
Kantabriska bergen samt är längre och vattenrikare
än hufvudfloden. – 2. (Fullständigt Entre Douro e
Minho.
) Provins i Portugal, nordvästligaste delen af
riket, gränsar i n. till Galicien (Spanien), i ö. till
prov. Traz os Montes, i s. till prov. Beira och i
v. till Atlantiska hafvet. 7,226 kvkm. 1,170,361
inv (1900). Prov. ligger, såsom namnet antyder,
mellan floderna Douro och Minho. Den genomdrages
af kustfloderna Limia, Cavado och Ave samt Douros
biflod Tamega. Prov. är den tätast befolkade och
bäst odlade i konungariket, ehuru den är bergig och
af naturen ej synnerligen bördig. Den producerar
i synnerhet majs, råg och grönsaker samt vin och
kastanjer. Mycket boskap uppfödes och exporteras
till England. Prov. delas i distrikten Porto, Braga
och Vianna do Castello. Dess hufvudstad var Braga.
1–2. (J. F. N.)

Min-ho, biflod från n. till Jang-tse-kiang (se d. o.).

Minia, el-. Se Minje.

Miniator, Miniaturista, lat., miniatyrmålare. Se
Miniatyr.

Miniatyr, Miniatyrmålning (fr. miniature, af
lat. minium, mönja, röd färg) betecknar eg. en med
"minium" utförd målning eller teckning. Det var
sedan långt förflutna tider brukligt att pryda de
handskrifna böckerna med röda begynnelsebokstäfver;
stundom utfördes första raden på en sida eller i ett
kapitel i rödt (jfr Rubrik), ja hela sidan infattades
med röda ränder (ursprunget till de sedan
så omtyckta randteckningarna), och förklarande bilder,
utförda i rödt och svart, insattes på lämpliga ställen
i texten. Detta slag af manuskriptprydnad kallades
miniatura; skrifvaren eller konstnären, som utförde
den, benämndes miniator l. miniaturista. Namnet
bibehölls, äfven sedan det enkla framställningssättet
i två färger blifvit utbytt mot brokiga, mångfärgade
bilder, rikt förhöjda med guld och silfver. Sedan
de med dylika teckningar prydda handskrifterna
undanträngts af tryckta böcker, illustrerade med
träsnitt, öfverflyttades namnet miniatyr på smärre,
i gouache på pergament, tunna elfenbensskifvor,
kartong o. d. utförda målningar (mestadels porträtt),
och det är företrädesvis sådana konstalster, som
nutiden kallar miniatyrer. – Genom en oriktig, men
nära till hands liggande härledning från lat. minus
(mindre) har ordet miniatyr kommit att beteckna något,
som är utfördt i litet format, med ett bibegrepp af
det smånätta, sirliga (fr. en miniature). Man talar
ur denna synpunkt t. ex. om en miniatyr-almanack,
ett skåp en miniature o. s. v.

illustration placeholder
Evangelisten Matteus, engelsk miniatyrmålning från förra

hälften af 700-talet i Codex aureus (K. biblioteket, Stockholm),

återgifven i 4 ggrs förminskning och utan färgerna.

Miniatyr- eller manuskriptmålning förekom redan
i det gamla Egypten, upptogs af den alexandrinska
kulturen och öfverfördes till Konstantinopel. Där
nådde den hög utveckling och vann spridning öfver
såväl östromerska riket som västra Europa. De äldsta
bevarade miniatyrerna (från 400-talet) behandla de
hedniska hjältesagorna eller de bibliska
böckerna. Den alexandrinska stilen uppblandas
med syriska och bysantinska element (symboler,
arkitektonisk ornamentik). – Ett högst egendomligt
miniatyrmåleri blomstrade från 500-talet på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free