Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Miniatyr, Miniatyrmålning - Miniatyrist, miniatyrmålare. Se Miniatyr - Miniatyrmålning - Minié-gevär, krigsv. - Miniera, måla i miniatyrteknik - Minikoi, Minikai, ö i Indiska oceanen - Minima, lat - Minima 1. Plur. af minimum - Minima 2. Mus. Se Mensuralmusik - Minimal, minst - Minimalembrasyr. Se Embrasyr och Lavettage - Minima non curat praetor, lat. - Minimernas orden - Minimi fratres, lat. Se Minimernas orden - Minimilön. Se Minimal sams Arbetslös och Fackförening - Minimiproblem. Se Maximiproblem - Minimitermometer, Minimumtermpmeter, fys. o. meteor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Propert, "A history of miniature art" (1887),
Molinier, "Les manuscrits et les miniatures"
(1892), och Williamson, "The history of portrait
miniatures" (2 dlr, 1904). En sakrik framställning
af den gammalkristna miniatyrkonsten finns i Diehls
"Manuel d’art bysantin" (1910); en öfversikt
af miniatyrkonsten i Frankrike ger Martin: "Les
peintres de manuscrits et la miniature en France"
(1910). Om engelska miniatyrer se Thompson, "English
illustrated manuscripts" (1895); "Meisterminiatyren
aus 4 jahrhunderten" utgåfvos 1911 af Lamberger,
hvilken hösten 1912 började utgifva ett liknande
praktverk om skandinaviska miniatyrer. Om svenska
miniatyrer se C. M. Carlander, "Miniatyrmålare i
Sverige" (1897). Jfr Initial och Ornament.
Upk. G-g N.
Miniatyrist, miniatyrmålare. Se Miniatyr.
Miniatyrmålning. Se Miniatyr.
Minié-gevär, krigsv., kallades efter den franske
kaptenen Claude Étienne Minié (f. 1804, d. 1879,
lärare vid skjutskolan i Vincennes 1852–58,
föreståndare för en vapenfabrik och skjutskola i
Kairo 1858–78) alla gevär, som sköto expansionskulor
(uppfunna 1849), d. v. s. kulor, som i bakre delen
hade en urholkning, i hvilken krutgasen inträngde
vid skottlossningen och utpressade kulans väggar
i räfflorna. Detta hade förut skett medelst slag
af laddstocken.
H. W. W.*
Miniera, måla i miniatyrteknik.
Minikoi [mi’nikåi], Minikai, ö i Indiska oceanen
mellan Lakkadiverna och Maldiverna, under 8° 16,5’
n. br. M. är en päronformig atoll, omkr. 8 km. lång
och 4,5 km. bred, inneslutande en grund lagun, som i
n. har en 3,5 m. djup inloppskanal. Ön är så låg, att
den skulle af hvarje storm öfverspolas, men en delvis
med konst förstärkt vall på dess östra sida skyddar
däremot; dock nedbrytas delar af den vid våldsamma
orkaner, och 1867 bortsopades vid ett sådant tillfälle
en sjättedel af befolkningen. Öns enda rikedom utgöres
af kokospalmer, som lämna invånarna kopra och fiber,
hvaraf de förfärdiga tåg. Befolkningen, omkr. 3,000
pers., är delad i 5 kaster, af hvilka de tre högsta
äro rena maldiver, de två lägre lakkadiver. Alla
bo i samma by, på västra 1. lagunsidan, men männen
äro i allmänhet borta, tjänstgörande på fartyg i de
asiatiska farvattnen. Ön räknas till Lakkadiverna.
J. F. N.
Minima, lat. 1. Plur. af minimum, se d. o. och
Maximum. – 2. Mus. ("den minsta"), vår halfva taktnot,
som fordom (vid slutet af 1200-talet) var den minsta
af de då brukliga noterna. Först sedermera tillades
semiminima m. fl. Se vidare Mensuralmusik.
2. A. L.*
Minimal (af nlat. minimalis), minst; ytterst liten;
minsta möjliga (t. ex. dos, hastighet). Likbetydande
är minimi- (gen. af minimus), begagnadt som
första sammansättningsled (t. ex. minimilön). Jfr
Maximal.
Minimalembrasyr. Se Embrasyr och Lavettage,
sp. 1430.
Minima non curat prætor, lat., "med småsaker tager
icke pretorn befattning". Pretor (se d. o.) var domare
i det gamla Rom.
Minimernas orden (lat. Minimi fratres, "de minsta
l. ringaste bröderna"), en ur franciskanorden
framgången munkorden, som 1435 stiftades
af Frans från Paola och till 1501 bar namnet "den
helige Frans’ eremiter". Sistnämnda år erhöllo de
af påfven Alexander VI namnet Minimi, emedan de på
sig tillämpade Kristi yttrande: "Hvad I hafven gjort
en af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort
mig". I Frankrike vunno
ordensmedlemmarna den hedrande benämningen les
bons hommes ("det goda folket"). Till de tre
vanliga munklöftena fogades 1501 ett fjärde:
att beständigt iakttaga en lika sträng fasta,
som eljest brukades blott under fastlagstiden,
hvarför ock medlemmarna sades föra ett fastlagslif
(vita quadragesimalis). – Under sin största
utbredning, på 1500-talet, hade orden 450
konvent med omkr. 7,000 medlemmar; f. n. finnas
19 konvent (alla utom 1 i Italien) med omkr. 330
munkar. Äfven finnas en "andra" och "tredje" orden,
spridda i Spanien och Syd-Amerika. – Se Roberti,
"Storia dell’ordine de Mimmi" (2 bd, 1902, 1909).
Hj. H-t.
 |
| Munk af minimernas orden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
