- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
647-648

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mirat - Mirat 3. Hufvudstad i M. 1. - Mira-typen, astron. Se Variabla stjärnor - Mirb., vid växtnamn förkortning för C. F. B. -Mirbel - Mirbanolja l. Konstgjord bittermandelolja, kem. tek. - Mirbeau, Octave - Mirbel, Charles François Brisseau-

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvars manskap ligger i garnison ett stycke n. om
staden. Skräckscenerna i seapoysupproret började i
M. 10 maj 1857.
1–3. J. F. N.

Mira-typen, astron. Stjärnor af Mira-typen kallas
sådana variabla stjärnor, hvilka liksom Mira Ceti
(se d. o.), efter hvilken typen är uppkallad, förete
stora, mer eller mindre regelbundet periodiska
ljusväxlingar med jämförelsevis långa perioder
(flera månader till flera år). Se Variabla stjärnor.
B-d.

Mirb., vid växtnamn förkortning för franske botanisten
C. F. B.-Mirbel.

Mirbanolja l. Konstgjord bittermandelolja,
fr. Essence de Mirbane [-sä’8 do mir-bän],
kem. tekn., handelsnamn på en blandning af
nitrobensol och nitrotoluol, som med anledning
af sin angenäma lukt användes vid parfym- och
tvåltillverkning. Den utgör en gul, i vatten så godt
som olöslig, i alkohol och eter lättlöslig vätska,
som är tyngre än vatten (eg. v. = 1,2) och som kokar
vid 205°–210° C. Namnet härrör från Collas i Paris,
hvilken först framställde detta ämne i större skala.
(S. J-n.)

illustration placeholder

Mirbeau [-bå], Octave, fransk författare,
f. 16 febr. 1848 i Trévières, har efter sin
debut som bonapartistisk journalist och (1875–77)
underprefekt i S:t Girons verkat uteslutande som fri
skriftställare. Hans radikala konstkritik banade väg
för en riktigare uppskattning af de impressionistiske
målarna och Rodin. Bitande kvick kåsör, uppsatte
han 1883 den pamflettistiska skämttidningen "Les
grimaces", företog 1884 vidsträckta utländska
resor, var en tid medarbetare i anarkistblad –
mordet på Carnot gjorde honom dock afvogt stämd mot
"handlingens propaganda" – och uppträdde alltsedan
1895 som en af de trognaste, djärfvaste och mest
energiske dreyfusarderna. 1887 gifte han sig med
skådespelerskan Alice Regnault, äfven känd som
författarinna. – M. har strött omkring sig värdefulla
tidningsartiklar (han lancerade bl. a. Maeterlinck
och Rodenbach i Frankrike), men framför allt blifvit
ryktbar genom sina många rent litterära verk. Han slog
igenom med Lettres de ma chaumière (1886), originella
och stämningsmättade natur- och folklifsbilder från
Normandie, M:s hembygd. Bland hans följande arbeten
äro Le Calvaire (1887), en öfverlägsen analys af en
på samma gång passionerad och klarsynt kärlek samt
en grym satir öfver kriget, och L’abbé Jules (1888),
en katolsk prästs typiska historia. Sébastien Roche
(1890), en af M:s personligaste och mest betydande
böcker, afslöjar jesuitskolornas skändliga perversitet
och den gängse krigs-"moralens" intighet, Le jardin
des supplices
(1899, med scenerna förlagda till en
afrättsplats i Kina) skildrar i exotiska färger
vedervärdiga moderna dekadansfenomen, och den
uppseendeväckande Les mémoires d’une femme de
chambre
(1900) framställer dristigt några af det
moderna parislifvets afvigsidor, hvartill Les
vingt et un jours d’un neurasthénique
(1902) utgör
ett komplement. M. är äfven mycket framstående
teaterförfattare. Den af social harm genomträngda
strejktragedien Les mauvais bergers (1897) skiljer
sig från G. Hauptmanns "Väfvarne" bl. a. genom att
starkt betona det individuella. Varaktig framgång
vann M. med det mästerliga karaktärsstycket Les
affaires sont les affaires
(1903, "Affär är affär",
uppf. 1904 i Stockholm), hvars cyniska, brutala
och intelligenta hufvudperson är en med etsande
skärpa framställd modern uppkomlingstyp. Farces
et moralités
(1904) inrymmer flera liffulla och
uddhvassa småpjäser, och det tills- med Th. Natanson
författade sociala dramat Le foyer (1906) låter de
högre samhällsklassernas "filantroper" schavottera
i all deras styggelse.

M. är en af det moderna Frankrikes främsta
författare. Revolt mera än raljeri utmärker hans
gallsprängda samhällssatir, och hans vältaliga
diatriber ha till klangbotten ett djupt medlidande
med de förtryckte och betryckte. Genom sin skärande
ironi eller sitt oblidkeliga hån öfver råhet och
dumhet, sin realistiska gestaltningskraft, sin stils
skärpa och must leder han stundom tanken tillbaka
till H. Daumier. Mycket i M:s ungdomliga vigör,
oförskräckthet och experimenteringsbegär jämte
den innerliga naturkänslan röjer hans normandiska
härkomst; vissa af hans antitetiska replikskiften och
radikala uppgörelsescener äro t. o. m. befryndade med
nordisk dramatik. Träffande har man sagt om honom,
att "hans tårar bli etter" ("ses larmes deviennent
des projectiles"). – Se M. Nordau, "Zeitgenössische
franzosen" (1901), E. Pilon m. fl. i "Les célébrités
d’aujourd’hui’ (1903, med utförlig bibliografi) och
G. Larroumet, "Études de critique dramatique" (1906),
samt en essay af G. Ullman i "Ord och bild" (1907).
E. A-ie.

illustration placeholder

Mirbel, Charles François Brisseau-, fransk botanist,
f. 27 mars 1776 i Paris, d. 12 sept. 1854 i
Championnet, började sin bana som tecknare och
målare och förordnades af konung Ludvig Bonaparte
i Holland till direktör för holländska målarskolan i
Rom. Inom kort slog han dock in på den vetenskapliga
botaniken med den framgång, att han 1808 blef led. af
franska vet. akad. och s. å. professor vid Faculté
des sciences. M. var en af de förste, som efter
det linnéska, öfvervägande deskriptiva tidehvarfvet
upplifvade och genom egna arbeten kraftigt främjade
växtanatomien och växtfysiologien. Han utgaf Traité
d’anatomie et de physiologie végétales
(2 bd, 1802),
skref som fortsättning på Buffons verk delarna 3–25
af Histoire naturelle des végétaux (1800–06) samt
följande hufvudarbeten: Exposition et défense de ma
théorie
(1808),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:55:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbr/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free