Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samojeder och lappar, i Persien och Kina, på Ceylon och i
Ostindien, Konstantinopel och Valakiet, i Kaukasus,
i Egypten, Syd-Afrika, Surinam och på andra platser
i Nord- och Syd-Amerika samt Australien. På 20 år
hade denna lilla församling kallat till lif flera
missionsföretag än hela den evangeliska kyrkan
under 200 år. – Under rationalismens inflytande
förlamades missionsintresset. Voltaire menade
ock på sin tid, "att 1700-talet skulle icke se
sitt slut, förrän det vore ute med kristendomen,
detta verk af 12 fiskare". Men just då började den
evangeliska tron åter vakna. Cooks upptäcktsresor
riktade uppmärksamheten på dittills okända länder och
folk. Missionstanken började åter röra sig. W. Careys
"vänta stora ting af Gud, våga ock stora ting
för Gud" blef lösensordet för en ny tid i fråga om
missionsarbetet. Det första nyare missionssällskapet
grundlades i omedelbar anslutning därtill 2
okt. s. å.: The baptist society for propagating
the gospel amongst the heathen (B. M. S.). Sedan
följde London missionary society (L. M. S.) 1795,
independentiskt, och Society for missions to
Africa and the East 1799, sedan 1812 kalladt The
church missionary society for Africa and the East
(C. M. S.) med kyrklig biskoplig karaktär. Det 1804
stiftade The British and foreign bible society med
syfte att göra de heliga skrifterna tillgängliga
på jordens alla språk angaf otvetydigt, att det nu
var fråga om en världsmission i egentlig mening. I
denna riktning har ock utvecklingen gått. De heliga
skrifterna, som vid tiden för nämnda bibelsällskaps
bildande funnos på omkr. blott 50 språk, finnas nu
(1912) i viktiga delar öfversatta på öfver 500,
af hvilka flera förut saknat litteratur. Enligt
"Statistical atlas of Christian missions", som
förelåg vid världsmissionskonferensen i Edinburgh
1910 (2:a uppl. 1912), uppgå de själfständiga
missionsorganisationerna inom den protestantiska
kristenheten till 377, af dem 114 i Nord-Amerika, 82
i Storbritannien, 71 på den europeiska kontinenten,
de öfriga i Australien och andra länder. Missionärerna
uppgå till 21,466, af dem 6,388 ordinerade, 2,733
lekmannamissionärer, 667 manliga läkarmissionärer,
348 kvinnliga sådana, 5,377 ogifta kvinnliga
missionärer och 5,934 gifta. Missionsstationerna
uppgå till 3,838 med 34,719 bistationer; det
finns 86 missionsuniversitet och colleges med
8,628 lärjungar, 522 teologiska och normalskolor
med 17,761 lärjungar, 31,899 skolor med 1,456,804
lärjungar, 292 industriskolor med 16,290 elever,
1,653 sjukhus och upptagningsanstalter, där (1910)
7,578,942 patienter funno vård, 271 barnhem med
20,383 skyddslingar, 88 spetälskeasyler med 6,769
spetälska, 103 opiumasyler med 2,584 patienter och 25
anstalter för blinda och döfva. Antalet hednakristna,
Amerikas protestantiska negrer oberäknade, uppgå till
5,793,876, hvaraf 2,346,086 äro kommunikanter, och
missionsgåfvorna uppgå till 112,362,642 kr., hvaraf
komma på Nord-Amerika 47,885,688 kr., Storbritannien
42,827,058 kr., Tyskland 7,242,970 kr., Sverige
1,365,310 kr., Norge 984,964 kr., Danmark 319,662
kr. och Finland 201,456 kr. etc.
De mest betydande missionssällskapen äro i Storbritannien, utom de
förut nämnda C. M. S., L. M. S. och B. M. S.: Society
for the propagation of the gospel in foreign parts (grundlagdt
1701) med högkyrklig ritualistisk karaktär. The
Wesleyan missionary society (gr. 1814), Established
church of Scotland (dess mission börj. 1796),
Free church of Scotland missions (gr. 1843, 1900
sammanslagen med The united presbyterian church
till United free church of Scotland), China inland
mission (gr. 1862) med interdenominationell karaktär;
i Nord-Amerika American board of commissioners for
foreign missions (gr. 1810), kongregationalistiskt,
American baptist missionary union (gr. 1814),
Methodist episcopal church missionary society (dess
mission började 1819), Board of foreign missions
of the presbyterian church in the United states
of America (gr. 1837); i Tyskland, utom
brödraförsamlingen, Baseler missionsgesellschaft
(gr. 1815), Berliner m.-g. (gr. 1824), Die
Rheinische m.-g. i Barmen (gr. 1828), Die
evangelisch-lutherische m. i Dresden (gr. 1836;
från 1848 i Leipzig), Norddeutsche m. (gr. 1836),
Gossnersche m. (gr. 1858), förberedd från 1836 af
J. Gossner, Hermannsburger mission (gr. 1849) m. fl.;
i Holland Nederlandsche zendelinggenootschap voor
voortplanting en bevordering van het christendom
bijzonder onder de heidenen (gr. 1797) m. fl.; i
Frankrike Société des missions évangéliques i Paris
(gr. 1824); i Danmark Det danske missionsselskab
(gr. 1821; i Indien och Kina); i Norge Det
norske missionsselskap (gr. 1842; i Zulu-Betel,
på Madagaskar och i Kina, Honan); i Finland Finska
missionssällskapet (se d. o.; gr. 1859; i Ambolandet
i Tyska Sydväst-Afrika och Kina); i Sverige se nedan.
På somliga missionsfält har utvecklingen gått
långsamt, t. ex. på Guldkusten (där började arbetet
1828; efter 30 år funnos där blott inemot 400 kristna,
1898 öfver 18,000), på andra åter med större hast,
t. ex. i Uganda (där började arbetet 1877; 1890
funnos blott omkr. 300 kristna, men 1910 376,910,
och kristendomen kan sägas vara en härskande
makt i landet) och i Korea (där började arbetet
vid midten af 1880-talet, och efter blott 25 år
funnos där öfver 200,000 evangeliska kristna). –
Missionsarbetets verkningar på de hedniska folken
i sedligt, intellektuellt och materiellt afseende
äro i ögonen fallande (jfr A. Kolmodin, "Missionen
som kulturmakt", 1899) och bekräfta Darwins ord om
evangelium som "en verklig trollstaf". Äfven hedniska
kulturfolk känna, att deras framtid väsentligen
beror på kristendomen. Så t. ex. skrifver det japanska
regeringsorganet i Tokyo: "Att Japan under de senaste
50 åren upphöjts till en nation af första rang måste
i hög grad tillskrifvas det arbete, som utförts af
missionärerna. Både genom upprättande af skolor och
predikan af Kristi evangelium ha de bidragit till
att uppodla japanernas anlag, och de ha höjt
den sedliga nivån – –; det är att hoppas, att
de skola fördubbla sina ansträngningar och sin ifver
till höjande af Japans välfärd och lycka". Den
engelsk-ostindiska regeringen har offentligen,
uttalat sin tacksamhetsskuld till missionärerna, ty
"dessa", heter det, "ingjuta genom sitt klanderfria
föredöme och osjälfviska arbete nytt lif i den
indiska befolkningens stelnade massor och göra dem
i hvarje hänseende till bättre människor och bättre
medborgare i det stora kejsarrike de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
