- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
669-670

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mission

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tillhöra". – Hednamissionsarbetet har ock visat sig ega en
mycket stor betydelse för det kristliga lifvet inom
hemlandskyrkorna (jfr Kolmodin, "Missionsarbetets
betydelse för det kristliga lifvet", 1898). Icke
minst främjar det enhetssträfvandet mellan
kristna inom olika denominationer. Därom vittna
allmänna missionskonferenser på missionsfälten:
i Allahabad 1872, Calcutta 1882, Bombay 1892,
Madras 1902; i Schanghai 1877, 1890 och 1907;
Osaka 1883 och Tokyo 1900; så äfven de allmänna
missionskonferenserna i Europa och Nord-Amerika
och särskildt världsmissionskonferenserna i London
1879 och 1888, New York 1900 och Edinburgh 1910. De
förnämsta missionstidskrifterna äro "Allgemeine
missionszeitschrift" (fr. 1873), "The missionary
review of the world" (fr. 1887) och den 1912 uppsatta
"The International review of missions, a quarterly
review issued by the continuation committee of the
world missionary conference, 1910".

Den svenska hednamissionen. Under katolska
tiden kristnades Finland med svärdets hjälp (se
ofvan). En begynnelse gjordes äfven till lapparnas
evangelisering
(se Lappar, sp. 1204, och
Lappmarkens ecklesiastikverk). Gustaf II Adolfs
plan att i Nord-Amerika grundlägga en svensk koloni
som tillflyktsort för förföljda trosförvanter och
därjämte med syfte att missionera bland indianerna
förverkligades 1637, då vid Delawarefloden
"Nya Sverige" grundlades. Bland mohawk- och
delawarestammarna börjades också nästan omedelbart
en mission af koloniens präst J. Campanius (3
år före John Eliot). Han utarbetade ordböcker på
deras språk och öfversatte Luthers katekes jämte
enkla förklaringar. Med koloniens öfverlämnande
i främmande händer (1655) upphörde snart svenska
kyrkans missionsverksamhet där, ehuru ända till
1789 dugande präster utsändes till den där bildade
svensk-protestantiska församlingen. – På 1700-talet
och äfven under 1800-talet arbetade särskildt i
Brödraförsamlingens tjänst flera enskilda svenskar
som missionärer på Grönland, Labrador, Jamaica,
S:t Thomas och Antigua, Moskitokusten, i Surinam och
Syd-Afrika, t. ex. veteranen P. J. Planta (d. 1814
vid 94 års ålder), läkarmissionär på Jamaica. Den så
olika bedömde J. Z. Kjernander (d. 1799), i tjänst
hos Society for promoting Christian knowledge,
verkade sedan 1739 i Cuddalor i Tamul-landet
(Syd-Indien), sedermera i Calcutta med ej obetydlig
framgång. Af egna medel uppförde han där skolhus
och en kyrka, som ännu eger bestånd. Från 1800-talet
må nämnas H. B. Hallbeck (d. 1840), missionsbiskop
på Brödraförsamlingens missionsfält i Syd-Afrika,
Cornelius Rahmn (d. 1853 såsom kyrkoherde i Kalf,
Göteborgs stift), missionär bland bureterna i
Sibirien, senare under en följd af år sekreterare
i Londons missionssällskap; Peter Fjellstedt
(teol. doktor, d. 1881 i Uppsala), missionär i
engelska kyrkomissionssällskapets tjänst i Indien
och Mindre Asien, m. fl. Endast spridda ljusglimtar
erbjuder 1700-talets missionshistoria; först vid dess
slut börjar med det allmänna religiösa uppvaknandet
efter neologiens tidehvarf en friskare missionsande
blåsa genom den protestantiska kristenheten. Från det
1795 stiftade Londonmissionssällskapet utsändes en
"Vänlig erinran till
alla kristendomsbröder, såväl präster som lekmän,
uti konungariket Sverige" med en energisk uppfordran
till Sveriges kyrka att börja hednamission. Denna
vädjan upptogs välvilligt af vederbörande,
trycktes och upplästes i kyrkorna. Men den ledde
till intet resultat. De impulser, som förut getts
af Brödraförsamlingen genom tryckta arbeten
om dess mission (t. ex. D. Cranz, "Historien
om Grönland, i synnerhet Brödraförsamlingens
därv. mission", 3 dlr, 1769–70; C. G. A. Oldendorp,
"Historisk beskrifning öfver evangeliska brödernas
missionsarbete på Karaibiska öarna", 2 dlr, 1786–88,
och G. H. Loskiel, "Historisk beskrifning
öfver evangeliska brödernas missionsarbete bland
indianerna i norra Amerika", 1792) och i Pro fide et
christianismos "Samlingar rörande religion, seder
och uppfostran" (t. ex. "Berättelse om tvenne de
betydligaste religionssamfund uti London och några
missioners närvarande tillstånd" af kyrkoherden
i Sv. församlingen i London, Nisser, Stockholm,
1795), hade icke heller förmått väcka handling. –
En ny impuls kom från England, då 1808 Paterson och
Henderson som ombud för det 1799 stiftade Religious
tracts’ society och det 1804 upprättade British and
foreign bible society anlände till Stockholm. På
deras initiativ bildades s. å. det s. k. Evangeliska
sällskapet,
som i sin ordning 1815 framkallade Svenska
bibelsällskapet
och 1818 började utge en veckotidning:
"Underrättelser om evangelii framgång i främmande
världsdelar", vår första missionstidning, 1825
ombildad till en månadsskrift, "Uriel eller nytt och
gammalt från nådens rike", som utkom blott 2 år. Men
1834 uppsattes "Missionstidning", som fortfarande
utges (af Ev. fost. stiftelsen). – På någon
själfständig svensk mission tänkte man i
början alls icke. De inflytande medlen
fördelades mest mellan Brödraförsamlingen
och Londonmissionssällskapet. Den första
sammanslutningen för missionsarbetet kom till
stånd 1829, då på P. Fjellstedts initiativ under
biskop af Wingårds ledning i Göteborg stiftades
ett missionssällskap, som 1836 ombildades till
Göteborgs stifts missionssällskap. Trettondagen
1835 grundlades i Stockholm Svenska
missionssällskapet
med excellensen M. Rosenblad
som ordf. samt grosshandlaren G. Th. Keijser och
metodistpastorn G. Scott som de drifvande krafterna.
Enligt de af K. M:t 27 febr. 1835 sanktionerade
stadgarna skulle dess uppgift vara att anordna
missionsgudstjänster, utge missionsskrifter, stödja
unga män, som ville utbildas till missionärer,
till en början stödja utländska missionssällskaps
verksamhet och underhålla kateketer i Lappmarken.
– Dess förste arbetare bland lapparna var K.
L. Tellström, 1836–62. Intill närvarande tid
har sällskapet ditsändt omkr. 50 kateketer, lärare
och lärarinnor. Särskildt att ihågkomma äro F.
Norberg (d. 1854) och A. F. Nordenstam (d.
1858). F. n. upprätthållas 4 missionsskolor
(Lappträsk, Mattisudden, Gargnäs och Gafsele)
jämte ett barnhem i Ånge (Undersåker). Sv.
missionssällskapet har senare fått hjälp i sitt arbete
bland lapparna dels genom den s. k. Femöreföreningen
(se d. o.; bildad 1864), hvarigenom ytterligare
3 barnhem upprättats, dels från 1880 genom
Lapska missionens vänner (se d. o.) med Lannavaara
som hufvudstation. Sv. missionssällskapet
understödde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free