Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkkörtel - Mjölkkörtel 2. Veter. Mjölkkörtel l. Jufver - Mjölkmjöl, Mjölkpulver och Torrmjölk - Mjölkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och större kanaler, s. k. mjölkgångar (fig. 2
E), som antingen mynna direkt utåt i spetsen på
en s. k. spene eller först tömma sig i ett slags
reservoar, den s. k. mjölkcisternen (B), som sedan
med en kort utförsgång, spenkanalen (M), mynnar i
spetsen på spenen. De särskilda körtelblåsorna med
sina utförsgångar samt tillhörande blodkärl
och nerver (se fig. 2) sammanhållas genom en
lös bindväf, och alltsammans täckes utvändigt af
huden. Till storlek, form och läge är jufret ganska
varierande hos olika husdjur. Hos stoet består det af
två hälfter, hvar och en med en bredt kägelformig,
något plattryckt spene, i hvars afrundade spets
utmynna 2, någon gång 3, spenkanaler. Kons jufver
utgöres af 4 från hvarandra fullständigt skilda
körtelkomplex och är därför äfven försedt med fyra
spenar; mjölkcisternen är stor och upptar största
delen af spenen, i hvars spets den utmynnar med
en endast omkr. 8 mm. lång spenkanal; i spenen
finnas flera muskeltrådar, såväl längsgående som
ringformiga, särskildt omkring spenkanalens mynning
(M). Hos getter och får utgöres jufret endast af två
körtlar, och blott 2 spenar förekomma med en kort
spenkanal i spetsen; hos geten äro spenarna liksom
hos kon hårlösa, hos fåret däremot finhåriga och
dessutom försedda med många talg- och fettkörtlar,
hvilka däremot saknas hos kon. Hos suggan består
jufret af 2 rader körtlar, som sträcka sig under buken
ända från blygdbenet till trakten af skofvelbrosket;
antalet körtlar växlar från 8 till 16 (4–8 på hvardera
sidan), hvar och en försedd med en spene, som har en
enda spenkanal och mjölkcistern. Jufret hos hund och
katt utgöres liksom hos suggan af flera körtlar,
ordnade i två rader under buken, hos hyndan 5 i
hvarje rad, hos kattan 4. Mjölkcistern saknas här,
och mjölkgångarna mynna direkt i spenens spets,
vanligen 6 till antalet i hvarje spene hos hyndan,
men endast 2 hos kattan. Största betydelsen har
jufret hos nötkreaturen, då dess utveckling och form
i väsentlig grad inverka på mjölkproduktionen. Hos
en god mjölkko bör jufret vara stort, d. v. s. sträcka
sig långt fram under buken (ända till nafveltrakten)
och likaledes långt upp mellan bakre extremiteterna,
samt väl fylla mellanrummet mellan bakbenen; att
jufret hänger långt ned är däremot ej alltid tecken
till, att det är stort, utan beror ofta på slapphet i
dess upphängsband (s. k. hängjufver). Ett välformadt
jufver bör vara symmetriskt, d. v. s. med alla
fyra körtlarna lika väl utvecklade, och ha spenarna
riktade isär; äro de främre jufverkörtlarna för små,
uppkommer s. k. getjufver, som kännetecknas af, att
framspenarna sitta högre, bakre delen af jufret blir
hängande och spenarna mer eller mindre riktade framåt;
då alla fyra spenarna äro riktade mot hvarandra,
uppstår toppigt jufver l. vildjujver, som alltid
anger dålig mjölkproduktion; är jufret osymmetriskt
därigenom, att en fjärdedel är mindre än de öfriga,
kan man misstänka atrofi som svit efter öfverstånden
jufverinflammation och att kon är trespent; är en
körtelgrupp förstorad, föreligger ofta svulstbildning,
t. ex. jufvertuberkulos. För att ett stort jufver
skall kunna anses bevisa riklig mjölkproduktion, bör
storleken bero på en väl utvecklad körtelsubstans,
s. k. mjölkjufver, ej på riklig mängd bindväf,
s. k. köttjufver. Det utmärkande för mjölkjufret
är, att huden är tunn och lös med fin hårbeklädnad,
att jufret kännes mera fast i sitt inre, men lösare
i de yttre delarna och att det, då det är fylldt med
mjölk, är stort och spändt, men efter urmjölkning
faller tillsammans och blir löst och sladdrigt,
hvarvid huden lägger sig i en mängd längsgående veck
mellan bakbenen. Köttjufret är mera mjukt och homogent
till sin konsistens ända igenom och förändrar föga
sin beskaffenhet efter urmjölkningen. Spenarna böra
vara tämligen stora, kägelformiga, med mjuk och
smidig hud; äro de tjockare i spetsen, kallas de
klubbformiga, och vid basen utvidgade benämnas de
ampullformiga (förekomma ofta hos högmjölkande kor);
för små spenar försvåra mjölkningen, och tjocka
köttiga ange vanligen, att kon är hårdmjölkad.
2. E. T. N.
 |
| Fig. 2. Schematisk bild af ett kojufver i längdgenomskärning. A spenens hålighet, B mjölkcistern, E mjölkgångar, D körtelblåsor, M spenkanal med slutmuskel, M1 muskler, N nerver, K kapillärkärl, 1 bukpulsådern, 11 dess grenar, som tillföra jufret blod, 21 vener, som föra blodet från jufret och utmynna i bukvenen (2), hvilken framom jufret kallas mjölkåder (MÅ). Pilen visar mot hufvudet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
