- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
751-752

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mjölkprofning - Mjölkprofvare - Mjölkprofvare 1. Laktoskop (galaktoskop) - Mjölkprofvare 2. Aerometriska profvare eller laktodensimetrar - Mjölkprofvare 3. gräddglas, gräddmätare l. kremometer - Mjölkprofvare 4. Apparater för direkt bestämning af fetthalten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det sätt, att mjölk skakas med lika mängd 68-gradig
alkohol, hvarvid mjölken icke bör skära sig. –
Barthels reduktasprof, som rätt allmänt användes i
mejerierna, grundar sig på, att bakterier bilda enzym
(reduktas), som affärga vissa organiska färgämnen,
och ju hastigare tillsatt metylenblått affärgas,
desto bakterierikare är mjölken; sund mjölk bör ej
vid 45–50° affärgas på 3 timmar. Ett liknande prof är
V. Storchs prof, som användes för påvisande, om mjölk
varit upphettad öfver 80° (pastöriseringsvärme); om
parafenylendiamin tillsättes mjölk, som icke varit
upphettad, färgas det mörkblått genom inverkan af
i mjölken förefintliga enzym (oxydas), men vid 80°
värme förstöras dessa, och blott svag eller ingen
färgning inträder. Då mjölkens hållbarhet aftager,
ju mer den är förorenad af bakterier, är det ett
ganska pålitligt prof att låta ett mjölkprof stå vid
en för bakteriella förändringar lämplig värmegrad,
38–40°; vid denna värme bör en frisk mjölk icke
förändras inom 12 timmar, och då mjölken löpnar,
bör den ha en rent syrlig lukt och smak och icke
visa någon gasutveckling. – Mjölkprofning sker
vanligen i mejerierna; i några fall äro vid sådana
anordnade af hushållningssällskapen understödda
mjölkprofningsanstalter. För mjölkprofningens
utförande ha mejeriegare börjat sammansluta sig till
mjölkbedömningsföreningar, som aflöna sakkunnig
person. – Litt.: Chr. Barthel, "Die methoden
zur untersuchung von milch und molkereiprodukten"
(Leipzig, 1907).
H. J. Dft.

illustration placeholder
Fig. 1. Det graderade glasröret i butyrometern.

illustration placeholder
Fig. 2. I. Lindströms butyrometer (kolibributyrometern).

Mjölkprofvare, apparater
för undersökning af mjölks beskaffenhet och särskildt
dess fetthalt, ha konstruerats i stort antal och
efter olika grunder. 1. Profning med optiska mjölkprofvare,
laktoskop (galaktoskop), grundar sig
därpå, att ju fetare mjölken är, dess mindre är den
genomlysande, men de äro otillförlitliga, då graden
af genomskinlighet beror ej blott på mängden af fett,
utan äfven på dettas finfördelning (ju större denna
är, dess mindre genomlysande blir mjölken) och
därjämte på ostämneshalten. För en blott ungefärlig
mjölkprofning kunna dock dessa apparater
användas, särskildt några enkla och billiga.
Mest användt har Fesers laktoskop varit, som består
af ett glasrör, slutet i sin nedre ända och försedt
med en liten därifrån uppskjuten cylinder,
märkt med svarta linjer. En afmätt mängd mjölk
ihälles, och därefter tillsättes vatten, tills
de svarta linjerna synas genom mjölkblandningen.
Dennas höjd, bestämd efter rörets graderade skalor,
anger mjölkens fetthalt. Än enklare är Heerens
pioskop,
som består af en svart träskifva, i hvars
midt finnes en upphöjd ring, inom hvilken litet
mjölk indroppas, hvarefter en glasskifva pålägges.
Ju magrare mjölken är, dess mörkare synes mjölklagret,
och genom jämförelse med en skala af olika mörka
segment på skifvan kring ringen bedömes mjölkens
fetma. – 2. Areometriska profvare eller laktodensimetrar
äro vanliga sänkvågar, som nedsjunka djupare, ju lägre
egentlig vikt mjölken har; spindelns gradering anger
direkt fetthalten. Då emellertid mjölkens egentliga
vikt beror ej blott på halten af fett, som är lättare
än vatten, utan äfven på öfriga lösta beståndsdelar,
som äro tyngre än vatten och sinsemellan af olika
vikt, ger laktodensimetern intet pålitligt utslag. En
afskumning af grädde ökar mjölkens egentliga vikt,
men denna kan återställas
genom utspädning med vatten. – 3. Uppmätning af
gräddhalten sker ytterst ofullkomligt i gräddglas,
gräddmätare l. kremometer, som består
af en graderad cylinder, i hvilken det under
viss tid (24 timmar) och värmegrad (+ 15°) ur
mjölken afsatta gräddlagret uppmätes. Gräddlagrets
tjocklek står emellertid ej i bestämdt förhållande
till mjölkens fetthalt, utan kan bli olika på
grund af mjölkens olika simmighet, fettkulornas
finfördelning m. m. Tillförlitligare är uppmätning
af den gräddmängd, som afskiljes under inverkan
af centrifugalkraft. Härpå grunda sig Fjords
kontrollcentrifug,
som förr allmänt användes i danska
mejerier, och det nyare, ännu där mycket brukade Bergs
laktoskop.
Vid dessa fylles mjölken på små glasrör,
som insättas i mjölkcentrifugen och omsvängas under
viss tid, hvarvid grädden samlas i rörens smalare del,
som är graderad, så att gräddmängden kan afläsas. Då
gräddmängden ej är fullt proportionell till fetthalten,
bestämmes denna genom "differensberäkning"
efter särskilda tabeller. – 4. Apparater för direkt
bestämning af fetthalten. Äldst bland dessa äro
sådana, i hvilka fettet utlöstes med eter eller
blandning af alkohol och eter eller af eter med
bensin. En sådan är Marchands laktobutyrometer,
som består af ett graderadt rör, hvari en noga afmätt
mängd mjölk skakas med bestämd mängd eter och alkohol,
hvilka upplösa fettet. Sedan får fettlösningen
under uppvärmning stiga upp till ytan, hvarefter
det återstående fettlagret uppmätes med tillhjälp
af rörets graderade skala. En förbättring af denna
metod är den mycket använda
och noggranna Röse-Gottliebs, enligt hvilken
fettlösningens afskiljande underlättas genom
ammoniak, som upplöser mjölkens ostämne, fettlösningen
i eter-bensin först uppmätes och, sedan lösningsmedlet
afdunstats ur en alikvot del, det återstående fettet
väges. Snabbare, bekvämare och
dock för praktikens behof tillräckligt noggrann är
bestämning med butyrometrar, hvarvid ägghvitan
upplöses i en stark syra, hvarefter fettet med
centrifugalkraftens hjälp indrifves i ett smalt,
graderadt glasrör (fig. 1), där dess mängd afläses.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free