- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
771-772

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mochnacki, Maurycy - Mockasin, Mokasin, fotbeklädnad - Mocksinormen, zool - Mockau, landskommun i sachsiska Leipzig - Mockell, Albert Henri - Mocker, landskommun i preussiska Marienwerder - Mockfjärd, kapell i Kopparbergs län - Mockle, Roland - Mockurkalfve, nord. myt. - Mocquereaeu, André

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

O literaturze polskiej w wieku XIX. Efter resningen 1831 måste han
fly till Frankrike, där han dog. Hans samlade
skrifter utgåfvos 1863.
A-d J.

Mockasin, Mokasin (algonkin. makisin), de
nordamerikanske indianernas fotbeklädnad, en
hjortskinnskänga, gjord i ett enda stycke.
illustration placeholder
Mockasiner. (I Naturhist. riksmuseets etnografiska

afdelning, Stockholm.)


Mockasinormen, Trigonocephalus contortrix,
zool., hör till familjen Viperidæ, underfamiljen
hålormar (Crotalinæ) inom ormarnas ordning och
kräldjurens klass. Sköldarna under stjärten bilda
två rader. Färgen är ofvan kopparbrun, med ett
antal rödaktigt bruna, med mörkare kanter försedda
tvärband och mellan dem lika färgade fläckar. Undre
kroppsdelarna äro gula eller kopparröda, med mörka
fläckar. Längden stiger till 1 m. Arten är hemma i
östra delarna af Förenta staterna, lefver på sumpiga
ställen och fruktas ännu mera än skallerormen för sin
större rörlighet, sina mycket giftiga bett och sin
vana att angripa, äfven då han icke ofredas. – Också
en närsläktad art i samma land, T. piscivorus, plägar
benämnas "mockasinorm". Den har blott en rad sköldar
under stjärten, är grönaktigt grå, med mörkare band,
men varierar ofta och blir 1,5 m. lång. Den förekommer
vid eller i vatten, dit den tager sin tillflykt, då
den blir skrämd. Den lefver företrädesvis af fiskar
och amfibier.
C. R. S.*

Mockau [må’kkau], landskommun i sachsiska kretsen
Leipzig, vid Parthe, genom elektrisk spårväg
förenad med Leipzig. 8,181 inv. (1905). Kemiska
o. a. fabriker.
J. F. N.

Mockell [måke’ll], Albert Henri, belgisk författare,
f. 27 dec. 1866 i Ougrée nära Liège, grundlade
tjuguårig i Bruxelles den för den yngre belgiska
litteraturen viktiga tidskriften "La Wallonie", slog
sig ned i Paris 1889, hvarifrån han företog längre
resor till Tyskland och Italien. Anslutande sig till
Maeterlinck och symbolisterna, har han offentliggjort
Chantefable un peu naïve (1891), Clartés (1902) och
de filosofiska sagorna Contes pour les enfants d’hier
(1908). Äfven som kritiker har M. gjort sig känd genom
Propos de littérature (1894), Émile Verhaeren (1895),
Stéphane Mallarmé. Un héros (1899) och Charles van
Lerberghe
(1904).

Mocker, landskommun i preussiska
reg.-omr. Marienwerder (Väst-Preussen), n. om
Thorn. 11,729 inv. (1905). Tillverkning af maskiner,
sprit, gödselmedel, cement m. m.
J. F. N.

Mockfjärd, kapell i Kopparbergs län, Gagnefs tingslag,
ingår i Gagnefs kommun. 1,754 inv. (1911). Kapell
till Gagnef, Västerås stift, Leksands kontrakt. Vid
de 24 m. höga s. k. Stopforsarna i Västerdalälfven
något v. om M. station å Falun–Västerdalarnas
(Falun–Björbo) järnväg fullbordades 1911
af Väster-Dalälfvens kraftaktiebolag en af
Sveriges märkligaste vattenkraftanläggningar. Medelst
en damm öfver älfven uppdämmes vattenytan; vattnet
inledes till det på högra stranden omedelbart invid
dammen belägna kraftverket för att därifrån genom två
1,500 m. långa parallelltunnlar återbördas till älfven
nedanför fallsträckan. Timmer ledes antingen genom
älffåran som förut eller – vid ringa vattentillgång
– genom en omkr. 2,000 m. lång plåtränna vid sidan
af fallen. Det egentliga kraftverket inrymmer 4
maskinsystem hvart och ett om ung. 5,000 hästkrafter,
bestående af turbiner och direkt till dessa kopplade
elektriska generatorer. Turbinerna äro placerade
på bottnen af i berget utsprängda brunnar, klädda
med plåt och betong och afstängbara med stora
järnluckor. Generatorerna, helt inkapslade, äro
uppställda i en gemensam maskinsal, utsprängd i
berget 12–25 m. under markytan. Genom en lutande
tunnel – med transportbana – står kraftverket i
förbindelse med det ofvan jord liggande ställverket,
där den elektriska strömmen upptransformeras
till högre spänning (50,000 volt) samt därjämte
nödiga omkopplings- och säkerhetsanordningar äro
inrymda. Af den disponibla effekten, som kan nedgå
betydligt under den installerade, öfverföres hälften
söderut till Grängesberg m. fl. gruffält och hälften
österut till Domnarfvet i och för järnsmältning och
andra ändamål. Kostnaderna för inköp af vattenfall
och mark, byggnadsarbeten, maskinell utrustning,
hufvudledningar och understationer m. m. uppgå till
omkr. 5 mill. kr. – Genom sammankoppling med Stora
Kopparbergs bergslags samt Grängesbergs kraftstationer
ingår anläggningen i ett nät med en krafttillgång,
som redan nu uppgår till omkr. 60,000 hkr.
S. L-k.

Mockle, Roland, stenhuggare, nämnes först som
anställd vid Uppsala slottsbyggnad 1557, men
förflyttades 1559 till Kalmar, där han sedan var
verksam, hvarjämte han äfven arbetade för Borgholms
slott. M. utförde flera af Kalmar slotts portaler
samt den efter anordning af Dominicus Paar 1579–81
uppsatta präktiga slottsbrunnen, ett af den svenska
renässansens vackraste verk (restaur. 1850). M. afled
1581.
-rn.*

Mockurkalfve, nord. myt., en lerjätte, som jättarna
skapade på Grjotunagård till bistånd åt Rungner i
hans strid mot Tor. Han var nio mil lång och tre mil
bred under armarna, och endast hjärtat af ett sto var
tillräckligt stort för M., men höll icke stånd, då Tor
kom. M. blef så förskräckt, att han lät sitt vatten
och föll med ringa heder under kamp med Tjalfve,
Tors följeslagare.
Th. W.*

Mocquereau [måkrå], André, fransk musikforskare,
f. 1849, inträdde 1875 i benediktinorden, vid
klostret i Solesmes, där han blef prior 1902, och
efter ordens utvisning 1903 följde han med till dess
nya tillflyktsort på ön Wight. M. är upphofsman till
och ledare af den stora publikationen "Paléographie
musicale", som fortgår sedan 1889 och återställt
de medeltida kyrkosångerna i deras ursprungliga
gestalt på grundvalen af omfattande handskriftsjämförelser.
Verket ger fototypiska reproduktioner af
gamla musikmanuskript, öfverflyttningar af desamma
i koralnoter samt därtill fogade paleografiska
studier. Dessutom har M. utgett särskilda arbeten om
den gregorianska sången, dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0408.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free