- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
793-794

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Modus vivendi, lat. ("sätt att lefva") - Modyl, Modul - Modyl 1. Bygnk. - Modyl 2. Mat. - Modyl 3. förr i matematiken o fysiken - Moe, Niels Green - Moe - Moe 1. Jörgen Engebretsen M.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Modus vivendi, lat. (eg. "sätt att lefva"),
betecknar företrädesvis en provisorisk anordning
af svåra och invecklade förhållanden i det mänskliga
lifvet, hvilken väl ej afser en slutlig,
tillfredsställande lösning af förvecklingarna,
men likväl för tillfället kan bringa dem i det skick,
att de, innan denna, slutliga lösning kan åstadkommas,
ej verka för mycket störande i lifvets normala gång. –
"Modus vivendi" betecknar äfven interimistisk
anordning i allmänhet; villkor för stillestånd i
tvister och stridigheter; sätt att åstadkomma fredlig
samverkan mellan stridande eller tvistande parter,
utan att någondera behöfver uppge sina anspråk.
L. H. Å.*

Modyl, Modul (fr. module, af lat. modulus, eg. litet
mått). 1. Bygnk., det mått, hvilket användes som
enhet vid beräkningen af förhållandet mellan de
olika delarna af ett byggnadsverk. Med ledning af
den romerske arkitekten Vitruvius använde sålunda
de senare renässansarkitekterna, t. ex. Vignola,
kolonnens halfva nedre diameter som modyl, eller
funno de modylen genom att med vissa tal dela
kolonnordningens höjd. Hvarje modyl delades i
ett visst antal (12, 18, 30) partes l. minuter.
I den doriska ordningen utgjorde modylen 1/20 af
höjden. (Kolonnen själf räknade 16 mod., af hvilka
kommo på basen 1, på skaftet 14 och på kapitälet 1;
bjälklaget räknade 4, af hvilka på arkitraven 1,
på frisen 1 1/2 och på kranslisten 1 1/2; hela höjden
således 20.) På liknande sätt beräknades måtten
för de andra kolonnordningarna. Modylen för den
s. k. toskanska ordningen fanns genom höjdens
delning med 17 1/2, för den joniska med 22 1/2, för
den korintiska eller kompositaordningen med 25,
o. s. v. Äfven i medeltidens byggnadskonst gällde ett
likartadt beräkningssätt. Modylen för grundplanen
i en gotisk kyrka utgjordes t. ex. af halfva sidan
af midtkvadraten.

2. Mat. a) Med modylen för en komplex storhet
a + bi förstås uttrycket Va2 -f- b2. Är den komplexa
storheten satt under formen r(cos O 4- i sin O),
är modylen just r. För en positiv reell storhet
sammanfaller modylen med storheten själf, för en
negativ reell storhet åter med storhetens numeriska
värde. Liktydigt med modyl begagnas uttrycket
absolut värde; tecknet är mod x eller |#|, om x är
den komplexa storheten, b) Med modylen för en numerisk
kongruens förstås det tal, med hänsyn till hvilket de
båda lederna äro kongruenta (se Kongruenta tal). Så
utmärker t. ex. 9^5 (mod 4), att 9 och 5, dividerade
med modylen 4, gifva samma rest (nämligen 1).
c) Med modylen för ett logaritmsystem med basen
a förstås -7-i–––» d. v. s. det tal, hvarmed alla
naturliga logaritmer böra multipliceras för att
ge motsvarande logaritmer i a-systemet. I vanliga
logaritmsystemet är modylen 0,43429448 ...
d) Inom teorien för de elliptiska funktionerna
förstås med modyl en viss konstant, som för teorien
är af väsentlig betydelse. Om integralen är framställd
under formen / -,––––-,7–––––,
så är k just modylen. Den spelar särskildt en viktig
roll genom de s. k. modularekvationerna, med
hvilkas tillhjälp lösningen af 5:e gradens ekvationer
möjliggöres.

3. En benämning, som förr användts mer än nu vid
flera tillfällen inom mekaniken och fysiken för att
numeriskt uttrycka olika ämnens egenskaper i vissa
hänseenden. I synnerhet användes den i fråga om
kroppars spänstighet och styrka. I st. f. bärmodyl
l. bärighetsmodyl användas numera termerna
elasticitetsgräns och proportionalitetsgräns. – I
flera fall brukar man ordet modyl i samma betydelse
som koefficient.
1. Upk (I. G. C.) 2. (I. F.) 3. G. R. D.*

Moe [mw], Niels Green, norsk trädgårdsmästare,
entomolog, f. 1812 i Modums härad (Buskeruds amt),
d. 1892 på Töien i Kristiania som föreståndare
för universitetets botaniska trädgård. Han var
en skarpsynt och nitisk vetenskaplig samlare
och gjorde öfverallt en rik skörd, ofta af
dittills okända växt- och insektarter. En rad
sådana har fått namn efter honom. M. författade
åtskilliga botaniska läroböcker och afhandlingar.
K. V. H.

illustration placeholder

Moe [mw]. 1. Jörgen Engebretsen M., norsk
folklorist och skald, f. 22 apr. 1813 på gården Mö,
Hole socken, d. 27 mars 1882 i Kristiansand, student
1830, studerade teologi, men sysslade samtidigt med
lärarverksamhet, fria litterära studier och diktning,
hvarför han blef färdig med sin ämbetsexamen
först 1839. Redan 1834 hade M. börjat den insamling
och bearbetning af norska folksagor och -sägner,
som blef hans stora kulturinsats. 1833 trädde M. i
förbindelse med sin ungdomsvän P. Kr. Asbjörnsen
(se d. o.), som 1835 äfven började uppteckna
folkloristiskt stoff; de två vännerna arbetade
därefter gemensamt. 1840 utgaf M. sin trots alla
brister banbrytande Samling af sange, folkeviser
og stev i norske almuedialekter.
M. räddade stora
skatter af norsk folkdiktning, företog 1841–52 nästan
hvarje sommar insamlingsresor i sunnanfjällska Norge
och Tröndelagen och gjorde därunder oväntadt rika
fynd. Allt affattades i den folkliga form, hvari han
hörde det. Efter många svårigheter kunde Asbjörnsen
och M. 1842 börja utge sina Norske folkeeventyr, som
i 4 små häften upptogo inalles 53 sagor, hvaraf 28
omförtäljdes af M., 25 af Asbjörnsen. Därmed upphörde
1844 utgifningen, som fick en nödtorftig afslutning
först, sedan män som P. A. Munch och J. Grimm i
hänförda anmälningar påvisat verkets vetenskapliga
och nationella betydelse. En ny, tillökad uppl. 1852
erhöll en utförlig komparativ-folkloristisk inledning
af M. och många vetenskapliga anmärkningar af bägge
samlarna gemensamt. M. öfverlämnade nu sina samlingar
till Asbjörnsen och S. Bugge samt egnade sig åt det
prästerliga kallet. Han utnämndes till kaplan i Sigdal
(Buskeruds amt)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free