Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molatycze, ort i Litauen - Molay, Jacques Bernand de - Molbech - Molbech 1. Kristian M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan Karl XII under väntan på Lewenhaupt långsamt
framryckt från Mohilev mot s. ö., på ett afstånd
af omkr. 6–7 mil följd af den parallellt med och
n. om honom tågande ryska hufvudhären, vände han 22
aug. (g. st.) plötsligt norrut. Då tsaren ungefär
samtidigt bröt söderut, stodo 26 aug. svenskarna vid
M., ryssarna vid Dobroje, på ett afstånd af knappt
1/2 svensk mil från hvarandra, skilda af de båda
Natopa-(Napa-)åarna samt mellanliggande kärrmarker. Af
förplägnadsskäl framsköto svenskarna en afdelning
om 1 kavalleri- och 4 infanteriregementen under
generalmajor K. G. Roos mera än en half mil längre
österut. Ryssarna, som ville draga fördel af Roos’
isolering, så mycket mera som marken där var ogynnsam
för honom, gjorde 29 aug. ett öfverrumplingsförsök,
som dock misslyckades. Roos’ afdelning fick nu
befallning att draga sig närmare hufvudhären och
bröt därför upp på efternatten. Ryssarna upprepade
emellertid sitt försök och framsände på natten mot
Roos 8 bataljoner, utvaldt infanteri, till en del
beridet, och 30 dragonskvadroner. Den täta dimman
vållade, att dessa dragoner togo miste om vägen och,
enligt ryssarnas uppgift, aldrig framkommo till
striden. Så mycket mera gynnade dimman det ryska
infanteriets dolda framryckning. På morgonen 30
aug. frambröto ryssarna ur töcknet och öfverraskade
fullständigt Roos’ regementen, som voro sysselsatta
med att anordna sina bivacker i den nya ställningen
(denna synes å kartskissen). Nu uppstod en häftig
och långvarig strid, hvari svenskarna, hårdt ansatta,
dock lyckades hålla ut, tills förstärkningar anlände
från hufvudhären, då ryssarna måste vika. Karl XII
lät tacka trupperna för deras tapperhet. Förlusterna
på båda sidor voro betydliga. Svenskarna förlorade
omkr. 1,100, ryssarna erkänna en förlust af
1,566 man, döda och sårade. En af Preobrasjenska
gardets bataljoner förlorade nära 70 proc. af sin
styrka. Striden, som af ryssarna uppkallats efter
Dobroje, var af stor moralisk betydelse, enär den
höjde ryssarnas tillförsikt – det var den första
offensiven mot Karl XII – och bidrog att utplåna
intrycket af svenskarnas seger vid Holowczin.
J. P-i.
Molay [måla], Jacques Bernard de, tempelherrarnas
siste stormästare, f. omkr. 1244 i trakten af
Besançon, inträdde omkr. 1265 i tempelherrarnas
orden och nämnes redan 1296 som dess öfverhufvud. Han
var en olärd soldat, men med militärisk kännedom om
förhållandena i Orienten; 1306 eller 1307 framlade
han en betydande plan till ett korståg och kom därför
till Frankrike i tillit till Filip den sköne. Här blef
han emellertid offer för konungens planer emot hela
tempelherreorden. 13 okt. 1307 häktades han i Paris
jämte alla därvarande tempelherrar. Vid förhören 1307
lockades han till åtskilliga medgifvanden om inom
orden begångna brott. 1308 tillsattes af påfven
en inkvisitionsdomstol af kardinaler. Förhören
och förhandlingarna drogo ut på tiden. I mars 1314
undergingo han och tre andra högre ordensdignitärer
ett sista förhör i Paris inför en ny kyrklig domstol,
som dömde honom till lifstidsfängelse. Men uppmanad
att offentligen bekräfta sin bekännelse, förklarade
M., att den under tortyrens pinor blifvit honom
aftvungen, samt fritog
sig själf och orden från all skuld. Den villrådiga
församlingen uppsköt förhandlingarna till följande
dag, men redan samma dags afton blef M. jämte en
af sina olyckskamrater på konung Filips befallning
förd till en holme i Seine och där lefvande bränd
vid sakta eld. Med beundransvärdt lugn skall den
åldrige mannen ha uthärdat sin kvalfulla död. Sägnen
berättar, att han under plågorna stämt Klemens V
och konung Filip sig till mötes inför Guds domstol,
den förre inom 40 dagar, den senare inom år och dag,
och samtiden såg Guds straffdomar i de båda furstarnas
inom nämnda tider verkligen inträffade dödsfall. – Se
Rastoul, "Les templiers" (1905), Finke, "Papsttum und
untergang des Templerordens" (2 bd, 1907), Violet,
"Les interrogatoires de Jacques de M." (1910) och
Thomassin, "Jacques de M." (1912).
Hj. H-t.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
