- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
831-832

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moldenhawer - Moldenhawer 3. Johannes - Moldova, flod och furstendöme. Se Moldau - Moldöen, fiskeläge i Ulvesundet, Norge - Molé - Molé 1. Mathieu M. - Molé 2. Louis Mathieu M. - Molek. Se Molok - Molekyl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har M. haft stor betydelse dels genom
att han tagit en ledande del i alla nordiska
abnormsakskongresser 1872–1903, dels som en
af grundläggarna och redaktörerna af "Nordisk
tidsskrift for blinde-, dövstumme- og idiotskolen"
(1872–84) och den ännu fortgående "Nyt tidsskrift for
abnormvæsenet" (1899–1908). Institutet i Köpenhamn
och M:s sätt att meddela hjälp åt vuxna blinda ansågos
länge som mönstergilla. Hans uppsatser finnas spridda
i kongressförhandlingar och tidskrifter. Särskildt
utgifna äro bl. a. Zweck und aufgabe der
blindenanstalten
(1858; sv. öfv. med tillägg af
O. Åstrand s. å.) och Det kongelige blindeinstituts
historie
(1905). Se J. Plesner i "Nyt tidsskrift"
(1908).
1. E. Ebg 2. C. Lmn. 3. G. Å.

Moldova, flod och furstendöme. Se Moldau.

Moldöen, fiskeläge i Ulvesundet mellan Vaagsö och fastlandet vid
mynningen af Nordfjorden, Nordre Bergenhus amt,
Norge. 555 inv. (1910). M. är en knutpunkt för
västkustens ångbåtstrafik och lokaltrafiken
på Nordfjorden. Post- och telegrafstation. _
K. V. H.

illustration placeholder

Molé [måle]. 1. Mathieu M., fransk statsman,
f. 1584, d. 1656, var liksom sin far och farfar en
tid "conseiller" vid parlamentet (öfverdomstolen)
i Paris, utnämndes 1614 till generalprokurator,
1641 till förste president vid nämnda parlament och
1650 till sigillbevarare. Under fronden (1648–52)
och andra partistrider på denna oroliga tid värnade
M. med orubblig fasthet parlamentets själfständighet
och värdighet samt ådagalade vid flera tillfällen
det största personliga mod. En kort tid aflägsnad
från makten, blef M. likväl snart åter sigillbevarare
samt behöll detta ämbete till sin död. Hans memoarer
utgåfvos i Paris 1854–56 af Champollion-Figeac. –
2. Louis Mathieu M., grefve, den föregåendes ättling,
fransk statsman, f. 1781 i Paris, d. 1855, son till
Molé de Champlatreux, president vid parlamentet i
Paris, giljotinerad under revolutionen. M. gjorde
sig först känd genom ett arbete, Essais de morale
et de politique
(1806), som ledde Napoleons
uppmärksamhet på den unge författaren. M. gjorde
därefter hastig lycka på ämbetsmannabanan, blef
1807 prefekt i departementet Côte-d’Or, 1809 chef
för bro- och vägbyggnadsstyrelsen (directeur
des ponts et chaussées) samt grefve och 1813
justitieminister. Efter Napoleons fall, 1814, drog
M. sig någon tid tillbaka från det politiska lifvet,
men under de "hundra dagarna" (1815) utnämndes han
åter till chef för bro- och vägbyggnadsstyrelsen
och fick behålla detta ämbete äfven efter Ludvig
XVIII:s andra återkomst. 17 aug. 1815 kallades M. till
ledamot af pärskammaren och visade sin tacksamhet
mot bourbonerna genom att rösta för marskalk Neys
död. 1817 blef M. marinminister, men måste afgå 1818,
då hertig Richelieus kabinett föll. Som ledamot
af pärskammaren fortfor han likväl att deltaga i
statsärendena och vann anseende som en af
det konstitutionell-rojalistiska partiets
bäste talare. Efter julirevolutionen (1830),
då detta parti kom till makten, blef M. en af
Frankrikes ledande män. Han var utrikesminister
aug.–nov. 1830 och konseljpresident (samt tillika
utrikesminister) april 1836–mars 1839. Äfven sedan
hans kabinett fallit, 9 mars 1839, fortfor han att
som en af pärskammarens erfarnaste, kunnigaste och
vältaligaste medlemmar utöfva stort inflytande. Till
sina åsikter var han moderat-liberal och bemödade
sig, fastän förgäfves, att åstadkomma försoning
mellan partierna. Han invaldes 1840 i Franska
akademien. Under andra franska republiken (1848–51)
var han ledamot af konstituerande och lagstiftande
nationalförsamlingarna. Efter statskuppen i dec. 1851
drog han sig alldeles tillbaka från det politiska
lifvet.
1 o. 2. E. W.

Molek. Se Molok.

Molekyl [målekyl; af lat. molecula, dim. af
lat. moles, massa]. Detta ord har länge förekommit
i fysiska och kemiska arbeten, i synnerhet hos
franska författare, men har haft den tämligen
obestämda betydelsen af en liten partikel. 1811
uppställde Avogadro satsen, att alla gaser bestå af
små massenheter, molécules intégrantes l. molekyler
enligt nyare terminologi, minsta själfständiga
masspartiklar, hvilka hos alla gaser under samma
tryck och temperaturförhållanden förekomma i lika
stort antal på samma volym. Dessa fysiska molekyler
äro sammansatta af ännu smärre massenheter, molécules
élémentaires
l. atomer (se Avogadros lag). Avogadros
lära infördes i kemien af italienske kemisten
St. Cannizzaro (se denne). Enligt den ännu gällande
läran är molekylarvikten M af en gas med tätheten
D (torr luft af samma temperatur tagen som enhet)
gifven genom formeln: M = 28,98 x D.

Molekylarvikten (se d. o.) anger således
molekylernas relativa vikter. Med molekylarvolymen
(se d. o.) förstår man kvotienten mellan egentlig
vikt och molekylarvikt. Om de minsta partiklarnas
absoluta massa och dimensioner säga däremot dessa
värden ingenting. Emellertid har man lyckats att
redan komma till ganska exakta resultat ang. de
verkliga molekylernas konstanter. Den öfre gränsen
för molekylernas dimensioner har man redan för en
längre tid sedan försökt att fastställa. Bl. a. har
man undersökt, i hvilken grad vägda substansmängder
kunna utbredas till tunna hinnor, t. ex. guld eller
olja (på vatten). Genom flera dylika metoder fann
man öfre gränsvärden af omkr. 5 . 10-7 mm.

Molekylernas storlek kan bestämmas genom mätning af
deras volym. Om molekylerna i en gasmassa intaga en
mätbar volym, så måste denna ega ett visst inflytande
på giltigheten af Boyle-Mariottes lag (se Mariottes lag).
För hvarje gas, som vid atmosfärstryck
och 0° under normala villkor intager volymen v =
1 liter, skall under alla förhållanden af tryck p
och temperatur T gälla:

v . p = 0,00366 . T.

Denna lags giltighet skulle vara absolut, om ej
gasmolekylerna själfva intoge någon volym och om
de ej skulle utöfva någon attraherande verkan på
hvarandra. Faktiskt erhåller man ur den uppmätta
gasvolymen v den volym, som står till förfogande för
kompression, om man subtraherar den af molekylerna
intagna volymen b. På grund däraf ingår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:48 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0438.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free