Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 833-834 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekyl - Molekylarattraktion, fys. Se Molekylarrörelse - Molekylarbyggnad, Molekylarstruktur, kem. Se Konstitution 4 - Molekylarföreningar l. Molekylföreningar - Molekylarhypotesen, kem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i van der Waals’ ekvation (se Gas, sp. 772) i
st. f. v termen v-b. Korrektionsvärdet b kommer så
mycket mer i betraktande, ju mindre den volym är, i
hvilken gasen befinner sig, och kan därför först vid
höga tryck noga bestämmas. Budde har beräknat, att
t. ex. i vätgas vid 760 mm. Hg är b = 0,00062. Som
van der Waals sedan har visat, är b att uppfatta
icke som molekylernas sammanlagda volym, utan som
dess fyrdubbla värde. Mycket nära öfverensstämmande
värden för b får man ur Clausius-Mosottis formel

A _ Y - D~~l

4 ~~ " ~~

där D betyder dielektricitetskonstanten (se
d. o.).

Enligt den kinetiska gasteorien (se d. o.) kan
man beräkna, att summan af alla vätemolskylernas
tvärsnitt i 1 kbcm. vid 760 mm. tryck är 9,500
kvcm. Om x är kanten hos en molekyl, hvars form
må antagas vara en kub, så måste x . 9,500 utgöra
molekylernas totalvolym och således vara lika
med 1/4 . 0,00062. Därur följer x = 1,6 . 10^-8.
– Ur värdet på dimensionen för en molekyl får man
antalet molekyler per grammolekyl, hvilket antal
enligt Avogadros sats måste vara oberoende af gasens
natur. Ur det ofvan angifna värdet på sidolängden
af en kubfornig molekyl, 1,6 . 10^-8, följer för
molekylens volym värdet 4,1 . 10^-24 kbcm. Eftersom
hos 1 kbcm. väte molekylernas volym är 1/4 . 0,00062
kbcm., så är värdet på 1 grammolekyl väte 22,400
gånger större. Man erhåller således en volym af
3,47 kbcm. för en grammolekyl väte, och dividerar
man detta värde med den ofvan angifna volymen för en
enskild molekyl, så erhåller man antalet molekyler
per grammolekyl
= 0,85 . 10²⁴.

Genom dylika räkningar kunna konstanterna för alla
gasmolekyler bestämmas. Några af de viktigaste anges
i följande tabell:

	Vätgas	Syrgas	Koldioxid
Specifik vikt (molekylarvikt) afrundad	2	32	44
Molekylernas medelhastighet per sekund	1,844m.	461 m.	393 m.
Molekylernas diameter i 1/1000 [my] = 0,000001 mm	0,16	0,28	0,29
Molekylernas absoluta vikt i gr.	20 . 10-25	32 . 10-25	44 . 10-25

Man finner således, att vätgasmolekylerna röra
sig med den utomordentligt stora hastigheten af
1,84 km. per sekund. För andra gaser af molekylarvikten
M beräknas hastigheten v enligt formeln

261 100

c = -^r

En gasmolekyl med molekylarvikten M väger M . 10^-24
gr. (Loschmidt 1865; van der Waals). För de största
kolloidmolekylerna antar man en molekylarvikt af
ungefär 100,000. En sådan, relativt stor molekyl
väger således ej mer än 10^-19 gr. Löses t. ex. 1
mg. glykogen i 1 liter vatten, innehåller hvarje
kubikmillimeter 10¹⁰ molekyler.

Genom det af Zsigmondy och Siedentopf konstruerade
ultramikroskopet har det blifvit möjligt
att synliggöra åtminstone de största af materiens
själfständiga masspartiklar. De minsta partiklar,
som genom denna metod kunna göras synliga, äro af
dimensionen 4–7 . 10-7 cm. Se vidare Kolloider,
Molekylarhypotes och Ultramikroskop.
H. E.

Molekylarattraktion, fys. Se Molekylarrörelse.

Molekylarbyggnad, Molekylarstruktur, kem. Se
Konstitution 4.

Molekylarföreningar l. Molekylföreningar,
kem., kemiska föreningar mellan två eller flera
själfständiga molekyler. Man har kunnat framställa
de flesta organiska föreningars konstitution på
grundval af valensläran och regeln om de konstanta
proportionerna, men för många organiska ämnen
har man ej lyckats finna formler, som stå i
öfverensstämmelse med kemiens nuv. grundsatser om
atomernas valenskrafter. Vatten och salter äro i
och för sig mättade föreningar, hos hvilka hvarje
atom binder så många atomer eller radikaler, som
motsvara atomernas normala värdighet. Det oaktadt
utgöra t. ex. så typiska molekylarföreningar som de
kristallvattenhaltiga salterna kemiska föreningar
af definierad sammansättning enligt regeln om de
multipla proportionerna. Likaså kan den neutrala
ammoniakmolekylen NH₃ addera sig till mättade
beständiga salter, t. ex. kopparsulfat och vissa
metallsalter bilda fortlöpande serier med 3–6
molekyler ammoniak (se Metallammoniakföreningar).
Molekylföreningar äro visserligen i
allmänhet ganska labila, d. v. s. de sönderfalla
lätt i sina komponenter; någon annan skillnad
mellan atomföreningar och molekylarföreningar
kan emellertid icke anges än den, att de förra
hittills ha låtit bringa sig i öfverensstämmelse
med valensläran, hvilket icke är fallet med de
senare. Det fattas icke försök att teoretiskt förklara
molekylarföreningarna. Alla dessa gå ut på antagandet
af särskilda svagare valenskrafter, hvilka ha fått
namnet restvalenser, bivalenser eller co-valenser. Man
har verkligen hos de flesta molekylarter, som ingå i
molekylföreningar, skäl att anta, att det finnes ännu
fler valenskrafter kvar. Så t. ex. i ammoniak, där
2 affiniteter finnas utom de 3 valenser, som binda
väte; vidare i vatten, hvars syreatom kan uppträda
fyrvärdt. I allmänhet är det en positiv och en negativ
atom eller radikal, som samtidigt adderar sig till den
neutrala molekylen, exempelvis H och Cl till NH₃ eller
alkohol. Man kan därför uppfatta NH₃ och CH₃ OH som
amfotera elektrolyter. En f. n. ganska uppmärksammad
systematik för vissa grupper af molekylföreningar
har lämnats af tyske kemisten A. Werner.
H. E.

Molekylarhypotesen, kem., kallas den redan af
de grekiske filosoferna införda uppfattningen,
att materien ej utfyller rummet kontinuerligt,
utan att den är sammansatt af själfständiga
partiklar af visserligen små, men bestämda, ändliga
dimensioner. Dessa partiklar kallas numera molekyler
(se d. o.). I mellanrummet mellan molekylerna
antas befinna sig ett ämne, som af fysikerna kallas
eter. Afståndet mellan molekylerna måste vara störst
hos gaserna, mindre hos vätskor och fasta kroppar. Hos
alla ämnen antas molekylerna befinna sig i en ständig,
liflig rörelse (se Molekylarrörelse),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>