Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molekylarvolym, fy., kem. - Molekylföreningar. Se Molekylarföreningar - Molekylkonfiguration, fys. Se Isomeri - Molekylära föreningar, kem. Se Molekylarföreningar - Molenaer - Molenaer 1. Jan Miense M.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
molekylarvolymer har man nämligen lyckats upptäcka
åtskilliga lagar, hvilka, om de också ej befunnits
ega sträng giltighet, likväl visat sig vara
approximativt riktiga eller ock gälla för hela
grupper af organiska föreningar. Närmast måste nämnas
den af Kopp uppställda lagen: lika skillnader i
kemisk sammansättning motsvaras af lika skillnader
i molekylarvolym. Så är t. ex. molekylarvolymen
för smörsyran 107, och för metylbutyratet 126,5,
med en skillnad i kemisk sammansättning af CH2
och i molekylarvolym af 19,4, medan ättiksyra och
metylacetat med samma skillnad i kemisk sammansättning
ha molekylarvolymerna 63,7 och 84,8, hvilka tals
skillnad utgör 21,1, således nära nog densamma
som för de förstnämnda ämnena. Likaså finner man
molekylarvolymen för etylbutyratet = 149,3, hvilket
öfverstiger smörsyrans med 42,2, medan etylacetatets
molekylarvolym är 107,6 och således 43,9 större än
ättiksyrans. Detta är i öfverensstämmelse med regeln,
emedan de båda etylföreningarna med afseende på
den kemiska sammansättningen skilja sig med C2 H4
från sina syror. – Därjämte har man funnit, att
isomera organiska vätskor (se Isomeri), såsom
ättiksyra och metylformiat, ha lika molekylarvolymer
samt att, om två ämnen i sin sammansättning skilja
sig endast däruti, att två vätgasatomer i det
ena ämnet ersättas af en syreatom i det andra,
ha dessa ämnen samma molekylarvolymer. Detta är
t. ex. förhållandet med eter och smörsyra, alkohol
och ättiksyra, amylalkohol och valeriansyra. Likaså
kunna 2 atomer vätgas utbytas mot 1 atom kol, utan att
molekylarvolymen förändras. Så t. ex. ha benzoesyran
och valeriansyran, af hvilka den förra innehåller
2 atomer kol mera och 4 atomer väte mindre än den
senare, men hvilka f. ö. äro lika sammansatta, den
förra molekylarvolymen 126,9, den senare 126,5. Af
dessa och dylika förhållanden har man dragit den
slutsatsen, att hvarje kemiskt element skulle ingå i
alla föreningar med en bestämd atomvolym. Vid försök
att bekräfta riktigheten af denna och öfriga lagar
för de kemiska föreningarnas atomvolymer har man
likväl påträffat många undantag, hvilka göra det
sannolikt, att man icke får tillägga dessa lagar en
obegränsad giltighet. Emellertid påvisade Kopp 1855,
att man kan beräkna molekylarvolymen för flytande
organiska substanser vid deras kokpunkt på följande
sätt. Om en dylik molekyl innehåller m atomer kol,
n1 atomer karbonylsyre (bundet med 2 valenser till
samma kolatom), n2 atomer annat syre (bundet med 2
valenser till 2 andra atomer), o atomer väte, p atomer
klor, q atomer brom, r atomer jod, s atomer svafvel,
så är molekylarvolymen Mv vid kokpunkten:
Mv= 11,0 m + 12,2 n1 + 7,8 n2 + 5,5 o + 22,8 p + 27,8 q + 37,5 r + 22,6 s.
Flytande klor och brom visa vid kokpunkten eg. v. 1,56
och 2,96; därur kan man beräkna deras atomvolymer
22,7 och 26,9, hvilket står i anmärkningsvärdt
god öfverensstämmelse med Kopps ofvan angifna
värden. Att, som Kopp har föreslagit, jämföra olika
ämnens molekylarvolymer vid deras kokpunkter är
teoretiskt berättigadt. Såsom beroende af tätheten
äro nämligen molekylarvolymerna föränderliga med
temperaturen, och af denna orsak
böra de kroppar, som skola jämföras med afseende
på sina molekylarvolymer, undersökas icke vid
en och samma temperatur, utan vid temperaturer,
som motsvara analoga fysikaliska tillstånd. Man
plägar vanligen verkställa den härför erforderliga
täthetsbestämningen vid temperaturer, som ligga
lika långt från de resp. ämnenas kokpunkter; men
som kokpunkten är beroende af trycket, inses, att ej
heller denna punkt är tillräckligt karakteristisk för
ändamålet. Man har emellertid åtskilliga anledningar
att förmoda att, om molekylarvolymerna beräknas för
den s. k. kritiska punkten, hvilket dock hittills
skett endast i några få fall, de sålunda erhållna
värdena skola visa sig med mera bestämdhet följa de
lagar, som man nu kan endast tillnärmelsevis bekräfta,
och att antalet af undantag, som nu är ganska stort,
skall låta reducera sig i nämnvärd grad. – Förutom
molekylarvolymens förändring med temperaturen har
hvarje element olika värden på atomvolymen efter
det sätt, på hvilket detsamma är förbundet med andra
element i en kemisk förening. För att rätt tilllämpa
de koppska lagarna måste man således känna de kemiska
föreningarnas verkliga konstitution, d. v. s. huru
de i dem ingående atomerna äro inbördes grupperade.
R. R. (H. E.)
Molekylföreningar. Se Molekylarföreningar.
Molekylkonfiguration, fys. Se Isomeri, sp. 993.
Molekylära föreningar, kem. Se Molekylarföreningar.
Molenaer [må’lenär]. 1. Jan Miense M., holländsk
genremålare, f. kort efter 1605, troligen i Haarlem,
d. där 1668, var i hög grad påverkad af bröderna
Hals. 1636 gifte han sig med målarinnan Judith
Leyster (se nedan) och flyttade till Amsterdam,
där han stannade till 1648, då han åter bosatte
sig i Haarlem. I Amsterdam utförde han 1637 en
ännu i van Loonska samlingen där befintlig målning,
Familjefest, ungefär i Dirk Hals’ art, med 40 elegant
målade figurer. En Familjebild från ungefär samma
tid och i samma galleri utgör jämte Ung man och
ung dam musicerande i ett gemak (Londons National
gallery), Musicerande dam (Amsterdams riksmuseum)
och den egendomliga taflan Epilog (dat. 1639), en
illustration till någon samtida berättelse eller
drama, i Rappeska samlingen i Stockholm, ett af M:s
få arbeten ur de högre klassernas lif. Eljest hämtar
han sina motiv från böndernas lif och skildrar dem,
ibland med ganska grofkornig humor, sådana de tedde
sig under bröllopsfesterna och andra större och mindre
kalas. Visserligen äro dessa hans målningar af mycket
olika kvalitet, ibland utsökt väl målade, präglade
af hjärtlig och medryckande humor, dock lika ofta
vårdslöst utkastade, entonigt gulbruna i färgen och
innehållslösa, men hans bättre arbeten göra sig väl
gällande. I Nationalmuseum är han klent representerad
genom ett Bondbröllop, men Stockholms högskola har
en stor, förträfflig Landtlig fest i en bykrog,
troligen målad 1659, hvilket år en mindre replik i
Berlins museum är daterad; i Hamiltonska samlingen
på Hedensberg ses ett mycket godt arbete, Bönder,
som dricka, i Hagströmerska i Uppsala en förträfflig
Kroginteriör, i Cronstedtska i Stockholm Landtlig
fest i en stuga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
