- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
847-848

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molin, Lars - Molin, Erik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

behöfdes, då branden 1702 härjat domkyrkan i grund och
äfven i allmänhet skadat staden. Han skaffade till
kyrkan nya klockor och ny predikstol (skänkt af
änkedrottningen), medel till reparation af murarna
o. s. v., så att kyrkan 1707 kunde ånyo invigas. Som
teolog råkade han i tvist med ett par samtida, emedan
han 1715 i några utgifna teser ej ville godkänna
"Formula concordiae" såsom egentlig symbolisk
bok för Sverige. Större förtjänst om församlingen
inlade han genom den särdeles prydliga och bekväma
bibelupplaga (den s. k. "Doktor Molins bibel"), som
han bekostade och 1720 utgaf och hvilken allmänt
värderades både för riktighet och billighet. –
M. hade mycket inflytande på stiftsstyrelsen och
blef äfven af betydenhet vid riksdagarna. Han var
en af hufvudmännen för det med Karl XII:s regering
missnöjda parti, som i tysthet arbetade på enväldets
afskaffande, och efter Karl XII:s död deltog han
jämte P. Ribbing, Gyllencreutz m. fl. i utarbetandet
af det förslag till regeringsform, som i hufvudsak
1719 antogs af ständerna och blef grundläggande för
den s. k. frihetstidens statsskick. Vid 1719 års
riksdag talade han för tronens besättande genom val
och för ökandet af prästeståndets privilegier samt
blef, som ledamot af kommissionen öfver Goertz, en
af dennes häftigaste vedersakare. I sitt testamente
hade han gifvit en betydande summa till stipendier
för studerande; men denna minskades till följd af
process ganska betydligt. Hans barn blefvo, redan
under faderns lifstid, adlade med namnet Meldercreutz
(se d. o.).
-rn.*

Molin, Erik, radikal pietist,
teologisk och filosofisk författare, f. omkr. 1710 i
Gäfle, d. 28 juli 1755 i Amsterdam, blef student i
Uppsala 1725 och tjänstgjorde 1726–29 som skrifvare
på landskansliet i Gäfle, där han lärde känna den för
sin tro fångne pietisten P. Schæfer och påverkades
af denne. 1729 kom M. åter till Uppsala, erhöll
vackra vitsord, men måste 1730 ta plats som lärare
vid Tolstadius’ skola i Stockholm. Snart anhängare
af Dippels då aktuella åskådning, afgick M. 1732 från
sin lärartjänst och blef bokförare hos den likasinnade
tyske köpmannen M. L. Bluth. Efter anmälan förhördes
han i febr. 1733 af Stockholms konsistorium och
kallades i nov. s. å. af professor Schyllberg i
Uppsala, dit han begifvit sig för att bevara sina
akademiska privilegier, till enskildt samtal. Han
delgaf denne sina åsikter, först muntligt, sedan
i en skrift med titel Brevis explanatio hæresium
præcipuarum, quibus hodie studiosi theologiæ et hinc
auditores laici... a vera et vivifica per Christum
veritatis cognitione detinentur...
Formellt lugn
och hofsam, innebar M:s skrift dock realiter en
allvarsam kritik af den officiella kyrkofromhetens
intellektualism, nomism och utvärtes formväsen i
lättsinnigt förlitande på Kristi tillfyllestgörelse,
utan omvändelse och heligt lefverne. Härtill kommo
klart dippelianska afvikelser från kyrkans lära
om sakramenten, försoningen, rättfärdiggörelsen
m. m. Trots skriftens konfidentiella natur
följde 1734 förhör inför Uppsalakapitlet, hvarvid
M. bestämdt vidhöll och utvecklade sin åskådning och
bl. a. yttrade, att han erkände ingens auktoritet
och ej trodde på symboliska böckerna som ett orakel
eller Guds ord. Ovillig att förtiga sin åskådning,
anmäldes nu M. för Svea hofrätt, som dock utlät sig, att M.
som "en dygdig och välartad yngling" ej borde arresteras,
utan med offentligt understöd sändas till Uppsala
för teologiska studier. Snart angifven äfven för
olofligt predikande hos en pietistisk prästman och
1735 uppkallad i Justitierevisionen, nekade M. på
tillfrågan att gå i frivillig landsflykt. Efter
ett fruktlöst samtal mellan honom och pastor
primarius E. Alstrin insattes han 1735 på
Kastenhof i Stockholm. Då hofrätten emellertid ej
fann M. förvunnen till utspridning af falsk lära,
frikände den åter M. 1738. Med stöd af det församlade
prästeståndet och äfven af drottningen lyckades
det dock Alstrin att å högsta ort så bedrifva
saken, att K. M:t ålade hofrätten att utfärda
landsförvisningsdom öfver M., hvilket ock skedde
1739, och s. å. fördes M. öfver svenska gränsen till
Tyskland. (Se E. Bergman, "Religionsmålet mot Erik
Molin", i "Kyrkohist. årsskr.", 1903; fragmentariskt.)

I Rostock utgaf M. 1740 en till ständerna riktad,
försonligt hållen berättelse om sitt mål jämte ett
flertal akter under titel Die wahre und lebendige
natur und kraft des Creutzes Iesu Christi
etc. Från
Tyskland begaf sig M. till Holland, där de betydande
svenske köpmännen A. och J. Grill gåfvo honom plats
på sitt kontor och sannolikt äfven understöd för
utgifvandet af de förbisedda, men icke obetydliga
skrifter på svenska, tyska, holländska och latin, som
M. nu utgaf; samtliga, utom den nedan sist nämnda,
tryckta i Amsterdam. Bröderna Grill tillegnade
M. Waere en zekere toevlugt in de nood etc. (1741),
hvari han bl. a. i anslutning till Luther häfdar
nådens universalitet. S. å. utkom Animadversiones
in scriptum Nic. Swartzii
etc., hvari han under
polemik mot den danske orientalisten Schwartz ger en
latinsk öfv. af Es. 53 jämte kommentar. 1742 utkom
Erik Molins underdån. skrifwelse till Sweriges rikes
höglofl. ständer ang. thess aflagde troos bekiännelse
och i synnerhet om frij religionsöfning och hwad af
en christelig regering til academiers, kyrkiors och
scholors rätta nyttiande i akt tagas må
etc., ett
intressant led i 1700-talspietismens många framsynta
förslag till kyrkans organisatoriska regeneration,
med många tankar, som först i vår tid beaktats och
förverkligats. M:s Het opengeleyde boek der waarheid
etc. (1743) var ett hofsamt apologetiskt sändebref
till E. Benzelius d. y. Mera polemisk blef M:s De
oprechte biecht-vader
etc. (1744), en versifierad
vidräkning med olika kyrkor och sekter. Uppgörelsen
med herrnhutismen, som gjort dippelianismen stort
afbräck och vunnit äfven dess 1741 landsförvisade
ledare, Sv. Rosén, kom 1745 med M:s långa lärobref
till grefve Zinzendorf under titel Het geestelyke
Schibboleth
etc. jämte svar från Zinzendorf
och Rosén. Med det filosofiska verket Catena
paradoxorum
(1746) synes M:s egentliga produktion ha
afslutats. Efter afslaget på sin 1751 ingifna ansökan
att få återkomma till Sverige utgaf dock M. s. å. i
Hamburg sin ansökan under titel Evangelium om Faderens
kiärlek
etc., hvari han fasthåller, att han dömts
utan skäl och bevis, men dock önskar innefattas
i den allmänna amnestien. Skriften beslagtogs i
Göteborg. M. framlefde sina sista år i Amsterdam. M:s
under rättegången yttrade och i hans skrifter
sedermera bekräftade åskådning öfverensstämmer i
allt väsentligt med Dippels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0446.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free