Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 871-872 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moltke, gammal dansk adlig ätt - Moltke 1. Fikke M. - Moltke 2. Adam Gottlob M. - Moltke 3. Joakim Godske M. - Moltke 4. Frederik M. - Moltke 5. Karl Frederik M. - Moltke 6. Adam Vilhelm M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

intogo en ganska betydande social ställning i Sverige
under 1300- och 1400-talen. Johan Henneke M. (riksråd
1383, d. före 1408) var g. m. Karl Ulfssons af Ulfåsa
änka, Karin Gysing, och hade med henne två döttrar,
af hvilka den ena, Margareta (d. 1413), var gift
med drotsen Kristiern Nilsson (Vase). – En Johan
Johansson M. och en Herman Johansson M. omtalas som
riddare 1449.

1. Fikke M., en af konung Valdemars högt betrodda
män, d. omkr. 1372, användes gång på gång vid
underhandlingar med hansestäderna. 1361–62
försvarade han med stor tapperhet Vordingborg mot
hanseaterna och blef 1364 gjældker i Skåne. – En
släkting Evert M. var från 1370 till sin död,
1381, marsk, och samtidigt voro Svend M.
biskop i Börglum 1370–90 och Joakim M. biskop
i Viborg 1372–95.

2. Adam Gottlob M., länsgrefve, statsman, f. 10
nov. 1710 i Mecklenburg, d. 25 sept. 1792, blef 1722
page vid hofvet, 1743 hofmarskalk för kronprins
Fredrik (sedermera Fredrik V) och efter
hans tronbestigning 1746 öfverhofmarskalk och
1747 geheimeråd, fick godset Bregentved
till skänks och upphöjdes 1750 till
länsgrefve. Under Fredrik V:s regering öfvade M.
det största inflytande på statens styrelse.
Nitiskt, men utan vidare framgång sökte han afhålla
konungen från hans utsväfningar och arbetade som hans
trofaste vän och rådgifvare allvarligt på landets
välfärd. Han utverkade 1759–60 de första
åtgärderna till "fællesskabets" inskränkning
och framkallade 1755 en offentlig diskussion
af landboförhållandena, men önskade själf ej
ingripande reformer häri. 1754 blef han preses för
den nystiftade konstakademien. Genom Struensee
undanträngdes M. 1770 från allt inflytande. Han
byggde 1754 ett af Amalienborgs palats (nu "Kristian
VII:s palæ") och samlade ett utmärkt tafvelgalleri.
M:s memoarer (anteckningar om Fredrik V:s regering)
utgåfvos 1870–73 i "Hist. tidsskr." (4:e serien,
II och IV).


3. Joakim Godske M., den föregåendes son,
länsgrefve, statsman, f. 27 juli 1746, d. 5 okt. 1818,
blef redan 1768 deputerad i Kommissariatskollegiet,
dock ej längre än till 1770, men anställd där
ånyo efter Struensees fall 1772, s. å.
deputerad i Finanskollegiet, 1773 förste
deputerad i Generaltullkammaren och 1777
i Räntekammaren (som sådan genomförde han
1781 den viktiga förordningen om "fællesskabets"
upphäfvande), slutligen 1781 statsminister,
men aflägsnad från statens
styrelse vid Guldbergs fall 1784. Han egnade sig nu åt
skötseln af sina gods samt af Vallö och Vemmetofte,
hvilkas kurator han var, och blef, ehuru femte son,
genom faderns val 1792 länsgrefve af Bregentved. Först
i dec. 1813, då landets förhållanden voro ytterst
jämmerliga, återkallades han till statens styrelse
och var ända till
sin död ledande minister. Han hyste stort intresse
för vetenskaperna, skänkte universitetet den af
fadern åvägabragta mineralogiska samlingen och
120,000 kr. till främjande af naturvetenskapliga
studier samt stiftade en mängd legat (inalles öfver
400,000 kr.) till understöd åt unga studerande,
till skolstipendier och andra allmännyttiga syften.

4. Frederik M., brorson till M. 2,
statsman, f. 18 jan. 1754, d. 4 juli 1836,
blef 1781 amtman öfver Bratsbergs amt, 1788
stiftsamtman öfver Kristiansands stift och 1790
öfver Akershus’ stift. 1795 utnämndes M. till chef
för Generaltullkammaren och 1799 till president i
danska kansliet, men aflägsnades från sistnämnda post
1803 efter en tvist med K. Colbjörnsen och återvände
till sin plats i Generaltullkammaren. 1808 blef
han geheimeråd och 1810 statsminister, men fick
afsked i maj 1814 och förvisades till Jylland,
emedan han i ett af svenskarna uppsnappadt
bref oförbehållsamt uttryckt sina sympatier för
norrmännens själfständighetskamp. 1815–24 var M.
dock stiftsamtman i Aalborg och därjämte 1811–33
direktör för Öresunds tullkammare. M. anses 1810
ha författat ett franskt upprop till svenskarna (Aux
suédois par un habitant d’Altona) om önskligheten
af de tre nordiska rikenas förening genom danske
konungens val till svensk tronföljare. Som ämbetsman
visade M. stor ifver för frisinnade reformer samt
främjade äfven litteratur och vetenskap (han var
särskildt skalden Joh. Ewalds, sin forne lärares,
beskyddare).

5. Karl Frederik M., den föregåendes brorson,
dansk general, f. 1784, d. 1863, blef kapten 1804
och deltog som bataljonschef i fälttåget i Holstein
1813, åtföljde danska ockupationskåren till
Frankrike 1815–18 samt blef 1833 öfverste och
1842 generalmajor. 1849 förde M. med skicklighet
en brigad i slagen vid Kolding och Fredericia samt
1850 en division vid Isted. Efter krigets slut
blef han generallöjtnant och kommenderande general
i Jylland samt kvarstod på denna plats till 1858. –
M:s brorson Ludvig M., f. 1805, d. 1872, gjorde
sig sedan 1835 känd som öfversättare af en mängd
engelska romaner, bl. a. Dickens’ samlade arbeten.


6. Adam Vilhelm M., son till M. 3, länsgrefve,
statsman, f. 25 aug. 1785, d. 15 febr. 1864, var redan
1809 legationssekreterare vid fredsunderhandlingarna
i Jönköping och blef sedan höjesteretsassessor,
1812 deputerad i Räntekammaren och 1816
därjämte för finanserna,
1831 stats- och finansminister samt 1845 dessutom
Räntekammarens president. Under marstilldragelserna
1848 drog sig M. först tillbaka jämte de öfrige
ministrarna, men efterkom slutligen konungens
uppmaning att öfvertaga presidiet i den nya ministär,
som skulle inaugurera en nationell, frisinnad
politik. Då han sålunda af fosterlandskärlek uppgaf
sina forna grundsatser, mildrades öfvergången från
den gamla till den nya politiken, hvilket för utlandet
blef en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>