Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 873-874 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moltke 6. Adam Vilhelm M. - Moltke 7. Karl M. - Moltke 8. Leon M.- Huitfeldt - Moltke 9. Harald Viggo M. - Moltke - Moltke 1. Helmuth Karl Bernhard von M.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

borgen på, att denna ej var revolutionär. Han
var med om att underteckna grundlagen af 5 juni
1849 och stod i spetsen för regeringen under
hela treårskriget till 27 jan. 1852, medan
ministären bytte om medlemmar flera gånger;
själf var han mars–nov. 1848 därjämte finans- och
nov. 1848–aug. 1850 utrikesminister. 1850–60 var
M. landstingsman och 1854–63 kungavald medlem af
riksrådet, dock utan att spela någon framstående
roll. – Hans äldste son, Frederik M., f. 1825,
d. 1875, var sedan 1864 länsgrefve och landstingsman
samt juni–sept. 1875 utrikesminister (alltså i 4:e
släktled); den yngre, Kristian M., f. 1833, egare af
godset Lystrup, har sedan 1875 med ett kort afbrott
haft säte och stämma i landstinget (sedan 1887 som
kungavald medlem). – Sonsonen Frederik M., f. 1854,
är sedan 1875 innehafvare af grefskapet Bregentved;
han var landstingsman 1894–1910 och blef 1911 en af
Landhusholdningsselskabets 3 presidenter.

7. Karl M., sonsons son till M. 2,
grefve, statsman, f. 15 nov. 1798 i Kiel, d. 12
apr. 1866, användes 1832 vid förarbetena till
provinsialständernas organisation, blef 1834
deputerad och 1840 förste deputerad i Räntekammaren
samt 1846 president i slesvig-holsteinska kansliet.
Han sökte på allt sätt hejda den upproriska
strömning, som uppstått under hans företrädare,
grefve J. Reventlow-Criminil, men det var för sent.
M:s aflägsnande från styrelsen var därför en af
slesvig-holsteinarnas fordringar 1848. Strax efter
Kristian VIII:s död 20 jan. 1848 blef M. minister och
erhöll uppdrag att jämte A. S. Örsted och P. G. Bang
utarbeta en konstitutionell författning för
den tudelade monarkien. Han afgick emellertid
i mars 1848, emedan han icke kunde sluta sig
till den nya riktning, som då kom till styret.
I aug. utnämndes han till ordf. för den provisoriska
styrelsen i Slesvig och Holstein, men fördrefs af
de upproriske, då han ville tillträda sin post.
Då man i jan. 1852 återgick till idén om en dansk
helstat, blef M. minister för Slesvig till dec.
1854. Han regerade i strängt byråkratisk anda,
äfven i förhållande till danska pressen,
men häfdade med kraft de ändringar, som 1850–51
införts i hertigdömets styrelse, också i fråga
om ordnandet af språkförhållandena. I de
skarpaste uttryck fördömde han 1853 gentemot
ständerförsamlingen slesvig-holsteinska upproret.
Med sin afgjordt tyska bildning och sina starka
sympatier för envälde och aristokrati betraktade
han emellertid den friare danska utvecklingen
med ovilja och gjorde därför ständerförsamlingen
alldeles lik den holsteinska, så att församlingen
fick tysk majoritet. En djup klyfta
uppstod sålunda mellan konungariket och
hertigdömena, och M. är en god typ för de s. k. lojale
slesvig-holsteinarna. I juli 1864 blef M. ånyo
minister utan portfölj till juli 1865, men kunde
då ingenting uträtta för Danmarks sak.

8. Leon M.-Huitfeldt, sonsons son
till M. 2, grefve, f. 1829, d. 1896, blef 1852
diplomat och 1860 envoyé i Paris. Han stannade på
denna post till sin död, tillhörde under kejsardömet
Napoleon III:s och hans gemåls intima krets och intog
under republiken en hedrad plats bland diplomaterna.
Sedan 1876 var han egare af stamhuset Moltkenborg.

9. Harald Viggo M., grefve, målare, f. 14 dec. 1871 i
Helsingör, deltog jämte författaren Knud Rasmussen
i den af Mylius Erichsen ledda danska litterära
Grönlandsexpeditionen (1902–04), som han jämte Mylius
Erichsen skildrade i Grönland. Illustreret skildring
af den danske literære Grönlandsekspedition
(1906). Se vidare Mylius Erichsen.
1–8. E. Ebg.


Moltke. 1. Helmuth Karl Bernhard von M., grefve,
preussisk generalfältmarskalk, f. 26 okt. 1800 i
Parchim i Mecklenburg-Schwerin som son till danske
generallöjtnanten Friedrich Philipp Victor von
M. (f. 1768, d. 1845), d. 24 apr. 1891, erhöll
sin första utbildning i danska landkadettkåren
i Köpenhamn och blef dansk officer i jan. 1818,
men lämnade Danmark 1822 och inträdde som officer
i 8:e preussiska infanteriregementet. Efter att
ha afslutat kursen vid krigsakademien var M. 1828–31
använd vid topografiska arbeten och anställdes
1833, efter befordran till premiärlöjtnant, vid
generalstaben, hvilken kår han sedan oafbrutet
tillhörde. 1835 begaf han sig på en resa till Turkiet,
tilldrog sig snart sultan Mahmud II:s uppmärksamhet
och fick sig ombetrodt att deltaga i arbetet med
ombildandet af den turkiska armén. Han inlade om
denna stora förtjänster, ledde fästningsbyggnader
i Bulgarien och vid Dardanellerna, for 1838 öfver
till Mindre Asien och följde turkiska armén under
fälttågen mot kurderna (1838) och mot egypterna
(1839). Återkommen till Tyskland 1839, användes M. i
åtskilliga generalstabsbefattningar, blef major 1842,
öfverste 1851 och generalmajor 1856. I okt. 1857
ställdes han i spetsen för arméns generalstab
samt utnämndes 1859 till generallöjtnant. Planen
för fälttåget mot Danmark 1864 uppgjordes af M.,
som, då prins Fredrik Karl öfvertog befälet öfver
de förbundna preussisk-österrikiska arméerna,
trädde vid hans sida som generalstabschef. Den
något djärfva, men snillrikt utkastade planen för
fälttåget mot Österrike 1866 var äfvenledes M:s verk,
och han fick själf leda utförandet. Kort före 1866
års krig blef han general af infanteriet. Under
de närmast efter detta krig följande åren arbetade
M. rastlöst på preussiska generalstabens utveckling
och uppgjorde planer för arméns samling vid olika
krigiska förvecklingar. Ledningen af kriget mot
Frankrike 1870–71 var M:s sak. Under kriget erhöll
han greflig värdighet och utnämndes 16 juni 1871,
då den segrande armén höll sitt intåg i Berlin,
till generalfältmarskalk. M. erhöll 1888 på
ansökan afsked från befattningen som chef för
generalstaben. 26 okt. 1890 firades med stor ståt
hans 91:a födelsedag. Han var sedan 1869 led. af
sv. Krigs-vet. akad. och besökte Sverige 1881. – Tyst
och anspråkslös, utrustad med ett godt hufvud och
en skarp, t. o. m. profetisk blick, förenade M. med
grundliga kunskaper stor beslutsamhet och kraft i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>