- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
877-878

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molukkerna (Kryddöarna) (ö om Celebes) - Molukk-krabbor, Molukk-kräftor, zool. - Molukksjön, sund mellan Celebes och Molukkerna - Molva vulgaris, zool. Se Långa - Molvärk, med. Se Ischias - Moly, hvitblommig trolldomsört hos forngrekerna - Molybden, kem., ett metalliskt grundämne - Molbdenglans - Molbdenglans 1. Kem.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Boeroeöarna (9,710 kvkm.) och Bandaöarna
(42 kvkm.). Administrativt höra till det södra
residentskapet äfven Sydöstöarna och Sydvästöarna,
hvilka dock fysiskt äro en del af Små Sundaöarna. Hela
arealen är 61,312 kvkm. Invånarantalet beräknas till
375,000, hvaraf 175,000 på de norra öarna och 200,000
på de södra. Administrativt delas, som nämndt, öarna
i två residentskap, ett nordligt, Ternate, och ett
sydligt, Amboina, hvilka dock omfatta äfven andra
områden, Ternate t. ex. östra Celebes.

De flesta öarna äro bergiga. I tektoniskt afseende
anses de södra och mellersta, hvilkas berg gå från
v. till ö., höra tillsammans med Nya Guinea, medan den
norra gruppen, hvars hufvudriktning är från n. till
s., troligen är en fortsättning af Filippinerna. De
södra och mellersta öarna äro icke vulkaniska
(utom Amboina), medan i de norra öarna vulkaniska
områden äro blandade med icke vulkaniska. De
högsta bergstopparna äro Nusaheli på Ceram (2,960
m.) och Kapala Mudang på Boeroe (2,600 m.). –
Klimatet är tropiskt med mycket jämn temperatur året
om. Regnmängden är i allmänhet stor, på Amboina 3,700
mm., på Ternate 2,248 mm.; nord- och västkusterna ha
större nederbörd än de södra och östra, beroende på
den under sommaren blåsande nordvästmonsunen. Äfven
under den jämförelsevis torra vintern har ingen månad
på Amboina under 110 mm. nederbörd. Växtvärlden bär
i allmänhet de ostindiska dragen både hvad yppighet
och artrikedom angår, men kan dock icke täfla med
de stora öarna västerut. Åt ö. märkes tydligen en
öfvergång till australiska växtformer. Samtliga öar
äro skogbevuxna. Till sädesodling lämpa sig jordmånen
och klimatet icke väl, men detta ersattes genom den
rika förekomsten af sagopalmen, som lämnar invånarna
det viktigaste födoämnet. Äfven ris, peppar, socker,
kokosnötter, kaffe och kakao m. m. äro föremål för
odling. Kryddnejlikan och muskotnötträden ha dock
skänkt M. deras största betydelse ("Kryddöarna")
och ha där sitt ursprungliga hemvist. Det är dock
egentligen de norra M., som äro kryddlandet. För
att hålla priset på dessa, särdeles i äldre tider,
mycket använda kryddor sökte holländarna inskränka
kryddnejlikans odling till Ternate, Tidore och
Makian och muskotnöten till Amboina och Bandaöarna,
hvilka små öar voro lätta att öfvervaka. På andra
öar utrotades dessa växter. I längden har detta icke
lyckats. Visserligen är Ternate än i dag hufvudorten
för kryddnejlikan, men har i Sansibar fått en svår
konkurrent, och i våra dagar planteras muskotnötträdet
med mycken framgång på Sumatra. Handeln med dessa
kryddor är ännu regeringsmonopol, men deras odling
är frigifven. På däggdjur äro M. mycket fattiga, men
fågelfaunan och insektvärlden äro väl representerade,
ehuru med starkt australiska drag. Flygande opossum
(Belideus ariel) och tre arter Cuscus, ett opossumlikt
släkte, det papuanska svinet m. fl. australiska
djurformer förekomma på M. Fågelfaunan är så rik,
att M. ega 195 arter landfåglar, medan hela Europa
endast har 257 arter. – Hafven äro rika på fisk, men
mineralriket lämnar intet af betydenhet. – Urinvånarna
äro malajer, starkt blandade med papúa. De kallas af
holländarna alfurer och stå mycket lågt; på Ceram äro de
beryktade hufvudjägare. En del har dock blifvit
kristnad, och ingenstädes i Ostindien ha holländarna
bättre sörjt för missions- och skolväsendet än på
M. Européerna äro fåtaliga, omkr. 2,000. Öarnas
största stad är Ternate (omkr. 3,000 inv.); dessutom
äro Amboina och Banda (frihamn sedan 1854) de viktigaste
handelsplatserna. – M. upptäcktes 1512 af spanjorerna,
som anlade ett nybygge där 1521, men beröfvades dem
1605 af holländarna, som alltsedan egt rum.
J. F. N.

Molukk-krabbor, Molukk-kräftor, zool., en ofta
för den egendomliga kräftdjursformen Limulus (se
d. o.) använd benämning.

Molukksjön kallas det breda sund, som skiljer
Celebes från Molukkerna. Det är ett s. k. medelhaf
l. ingressionshaf (se Haf, sp. 984) och når ända
till 1,600 m. djup.
J. F. N.

mol. v., kem.) förkortning för molekylarvikt.

Molva vulgaris, zool. Se Långa.

Molvärk, med. Se Ischias, sp. 904.

Moly, hvitblommig trolldomsört hos
forngrekerna. Homeros låter Hermes lämna den åt
Odysseus till skydd mot Kirkes häxerier. Under
renässansens dagar ville man återfinna M. i en
Allium-art, kanske Allium nigrum, som har hvita
blommor.

Molybden, kem., ett metalliskt grundämne, som af
Scheele 1778 upptäcktes och af Hjelm 1782 framställdes
i fritt tillstånd. Dess kemiska tecken är Mo och
dess atomvikt (enligt 1912 års tabell) 96,0. Namnet
togs af Hjelm af grek. molybdaina, blymalm,
särskildt blyglans, med hvilket mineral de gamle
förväxlade molybdenglans. Molybdenets föreningar
ha ingående undersökts af Berzelius. Molybden
förekommer jämförelsevis sparsamt i naturen, dels
och hufvudsakligen i förening med svafvel som
molybdenglans (se d. o.), dels äfven i förening
med syre som molybdensyresalter, t. ex. wulfenit
(blysalt af molybdensyra). Metallen molybden,
som ur oxiderna kan vid hög temperatur, bäst i
den elektriska ugnen, reduceras med vätgas eller
cyankalium, är silfverhvit och ganska hård samt har
eg. v. 8,6–9,1. Vid 1,500° upptar molybden liksom
järn lätt kol; därigenom blir det lättare smältbart,
men samtidigt mycket hårdt. I sina föreningar visar
det ett mycket växlande atomvärde. Företrädesvis
uppträder det som sexatomigt, t. ex. i molybdensyran
(riktigare molybdensyreanhydriden) Mo O3, och
ansluter sig närmast till volfram och krom. Med klor
förenar sig molybden till molybdendiklorid Mo Cl2,
molybdentriklorid Mo Cl3, tetraklorid Mo Cl4 och
pentaklorid Mo Cl5. Molybdensyran H2 Mo O4 bildar
ett hvitt kristalliniskt pulver, som med baser ger
salter l. molybdat, bland hvilka ammoniummolybdat,
(NH4)6 Mo7 O24 + 4 H2O är det bekantaste.
En lösning af molybdensyrans ammoniumsalt i salpetersyra
ger med fosforsyra en intensivt gul fällning af
ammoniumsaltet till en kondenserad molybdenfosforsyra,
sammansatt enligt formeln (NH4)3 PO4 + 12 Mo O3 +
6H2 O, ett gult kristalliniskt pulver, nästan
olösligt i vatten och utspädda syror. Detta af
Svanberg och Struve upptäckta förhållande gör
molybdensyran till ett synnerligen värdefullt medel
att upptäcka och kvantitativt bestämma fosforsyra.
P. T. C. (H. E.)

Molybdenglans. 1. Kem. Förening mellan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free