- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
879-880

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molbdenglans - Molbdenglans 1. Kem. - Molybdenglans 2. M. l. Molybdenit Beudant, miner. - Molybdenit. Se Molybdenglans 2. - Molyn, Pieter - Molyneux, Samuel - Molza - Molza 1. Francesco Maria M. - Molza 2. Tarquinia M. - mom., förkortning för moment - Momang, handvändning, ögonblick. Jfr Moment - Mombasa l. Mombas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

molybden och svafvel af sammansättningen Mo S2. För
framställning af molybdenföreningar, särskildt
ammoniummolybdat, upphettas molybdenglans
under lufttillträde, hvarefter den bildade
molybdensyreanhydriden löses i ammoniak. –
2. M. l. Molybdenit Beudant, miner., en förening
mellan molybden och svafvel, som till sitt utseende
närmast liknar grafit. Den förekommer i bladiga
massor, sällan kristalliserad i sexsidiga taflor,
har ljus, blygrå färg samt ger på papper ett grått
och på porslin ett grönt streck, hvarigenom den
skiljes från grafit. Hårdhet 1–1,5; egentlig vikt
4,6–4,9. Molybdenglansen innehåller 59 proc. molybden
och 41 proc. svafvel samt är råmaterialet för
framställning af molybdenpreparat. Den förekommer ej
sällsynt, ehuru ej i stora kvantiteter, insprängd i
olika bergarter, såsom kalksten, gnejs och granit,
samt i lager och på gångar med tennmalm, järnglans o. s. v.
1. H. E. 2. Hj. Sj.*

Molybdenit. Se Molybdenglans 2.

Molyn [måle’jn], Pieter, holländsk landskapsmålare,
döpt i London 6 april 1595, d. 23 mars 1661
i Haarlem, jämte Esaias van de Velde och Jan
van Goyen en af banbrytarna för det holländska
landskapsmåleriet. Redan 1616 mästare i målargillet
i Haarlem, där han med obetydliga afbrott under
hela sitt lif var bosatt, företog han kort därpå
en studiefärd till Italien och uppehöll sig 1618 i
Rom. Denna resa hade dock intet märkbart inflytande
på hans konstnärskap. Han var och förblef en äkta
holländare, som endast undantagsvis lånade sina
motiv från södern. Troget återgaf han med penseln
sina torftiga dynlandskap, då och då omväxlande
med landskap med lummiga träd i förgrunden
och i bakgrunden utsikt öfver Haarlem-slätten
i olika belysning. Han står i sina taflor van
Goyen ganska nära, ehuru han mindre konsekvent
än denne använder prickmaneret vid utförandet
af löfverket. Karakteristisk för M. är bl. a. den
diagonala linje, som en trädgrupp, en höjd eller en af
träd omgifven byggnad i ena hörnet af taflan bildar
mot den i taflans andra hälft synliga slätten. Hans
målningar från hans sista år utmärkas därjämte af en
djupare och saftigare grönska än van Goyens. Liksom
denne utförde M. äfven en mängd teckningar med
ypperligt och rikt staffage. Det var väl också närmast
hans anseende som tecknare, som gjorde, att Gerard ter
Borch d. ä. utsåg honom till lärare åt sin sedan så
berömde son. M:s målningar, förr sällsynta, träffas
numera i de flesta museer på kontinenten, såsom de i
Berlin, Bruxelles (en för M. ovanlig, 1625 daterad
framställning: Nattlig fest på en gata), Haarlem
(likaledes för M. ovanligt ämne: Plundring af en by,
dat. 1630), Braunschweig, Florens, Hannover, Venezia,
Amsterdam, Mainz, o. s. v. En af hans yppersta
skapelser är den särskildt i koloristiskt hänseende
märkliga taflan Ryttare utanför ett värdshus, i Wiens
konstakademi. Ett jämbördigt verk, ehuru mer dämpadt
i tonen än Wien-taflan, är Landskapet med höstacken,
dat. 1660, i fru M. Redins samling i Stockholm. I
Sverige äro hans målningar för öfrigt många. Så ses
t. ex. två landskap af M:s hand i grefve W. von
Hallwyls samling, två i Nationalmuseum, det ena
dat. 1657, ett hos teaterchefen K. Michaelson, alla i
Stockholm, samt ännu ett hos fru Olof Wijk i Göteborg.
Dessutom fanns ännu för några år sedan ett landskap af
M., dat. 1657, i W. Bendix’ samling. Däremot har det
visat sig, att åtskilliga M. förut, på grund af ett
om hans erinrande monogram, tillskrifna ryttarbilder
och kavallerifäktningar (bl. a. i Élyséepalatset i
Paris) icke äro utförda af honom, utan af P. Meulener
(se d. o.), liksom de primitiva mariner, som förr
ansågos målade af M., sedan ett par tiotal år tillbaka
återbördats åt P. Mulier d. ä., far till den under
namnet Tempesta kände, i Italien verksamme artist, med
hvilken M. fordom egendomligt nog förblandades. M. var
förutom åt Gerard ter Borch d. y. lärare äfven åt
A. van Everdingen. Jfr O. Granberg, "P. de M." (1883)
och "Trésors d’art" (1911–12).
O. G-g.

Molyneux [må’linjöks], Samuel, engelsk privatastronom,
f. 1689 i Chester, d. 1728, sysselsatte sig med
arbeten inom astronomi och optik. M. anställde
på sitt privatobservatorium i Kew nära London
först ensam, sedan i förening med J. Bradley (se
d. o.) observationer å fixstjärnor, hvilka ledde till
den viktiga upptäckten af aberrationen (se d. o.).
B-d.

Molza [må’ltsa]. 1. Francesco Maria M., italiensk
renässansskald, f. 1489, d. 1544, var som de
fleste af den tidens lärde mera talangfull än
aktningsvärd. Tidigt invigd i alla laster, tvangs den
kvicke och ståtlige världsmannen af sina föräldrar
1512 att gifta sig, men lämnade redan 1516 hustru och
barn och begaf sig till Rom, där han upptogs bland
den krets af konstnärer och litterater, som omgaf
Leo X och den tidens bildade, älskvärda och i hög
grad lättsinniga kyrkofurstar. Sedan 1529 tillhörde
han kardinalen Hippolito d’Estes hof. Först när han
genom sitt lefnadssätt ådragit sig en obotlig sjukdom,
återvände han 1543 som en ångrande syndare till de
sina, fattig och skyddslös. M:s diktning är en trogen
spegel af renässansens förtjänster och lyten, och
hans delvis mycket vackra kärlekssånger äro riktade
både till kurtisaner och till förnäma damer. Berömda
äro hans stanzer Ninfa tiberina, hans Novelle,
i Boccaccios maner, hans latinska elegier, hans
Capitoli och hans Rime. En samling af hans skrifter
utgafs af Serassi 1747–54. Se bl. a. V. Söderhielm,
"F. M. M." (1911). – 2. Tarquinia M., den föregåendes
sondotter, skaldinna, f. 1542, d. 1617, en af
Italiens lärdaste damer, lika bevandrad i matematik
och astronomi som i latinska, grekiska och hebreiska
språken. Hofdam hos Lucretia och Eleonora d’Este,
besjungen af Tasso, kallades hon af romerska senaten
till "medborgarinna af Rom". Hon författade sonetter,
epigram och madrigaler samt öfversatte Platons
"Karneades" och "Kriton".

mom., förkortning för moment.

Momang (fr. moment), handvändning, ögonblick. Jfr
Moment.

Mombasa [må~umbä’sä] l. Mombas (suaheli-språk
Mwita), hufvudstad i brittisk-östafrikanska
protektoratet, ligger vid östra kusten af Afrika,
under 4° 4’ s. br., på en 5 km. lång och 4 km. bred
korallö. Omkr. 30,000 inv. (östafrikaner, hinduer,
banianer samt omkr. 130 européer). M. har ett af
portugiser 1595 byggdt fort och består f. ö. af
administrationsbyggnader, arabiska stenhus och
negerhyddor midt ibland talrika kokospalmer,
mangoträd och maniokplanteringar. På norra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0466.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free