Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monier, Anton (Munier l. Monieur) - Monier, Joseph - Moniersystemet. Se Monier J. - Monier-Williams. Se Williams, M. - Monies, David - Monieur, Anton. Se Monier, A. - Monika, den heliga (Monnika) - Monikkala, säterirusthåll i Finland - Monilia, bot. Se Fruktmögel och Sclerotinia - Monimiaceae, bot. - Moniquira, stad i Columbia - Monis, Ernest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
belägringen af Riga skans och i aug. af Pernau,
hvarunder han sårades. M. började sedan förstärka
Pernau, men hemkallades snart till konungen, som 2
jan. 1618 utfärdade instruktion för sin "bestalter
generalleutenampt uber die artillerie" och 15
febr. s. å. förordnade honom till öfverstelöjtnant
öfver allt arkli och "tillsijere uthöfwer alle wåre
Slotz faste bygninger" samt gaf honom kaptenskap
öfver ett kompani soldater. S. å. reste M. ut till
Nederländerna, återkom senast i apr. 1619 och kallades
då tygmästare, men återreste till Nederländerna
1621. Han vardt naturaliserad svensk adelsman 1622
och vice rikstygmästare 1624, hvilket år han synes
ha återkommit till Sverige, där han fortfarande
var generallöjtnant öfver artilleriet. 1629 sändes
M. till Moskva för att söka förmå storfursten att
åter börja krig mot Polen samt angående "det tyska
väsendet". Han återkom i apr. 1630, men sändes i
början af 1631 åter till Ryssland, hvarifrån han
dock återkallades redan i mars s. å., enär han
"gjort fel"; han återreste då öfver Tyskland, där
han uppvaktade konungen, och återkom till Stockholm
i aug. Han blef då öfverste för ett dragonregemente
och kommendant i Stralsund samt befalldes i okt. 1632
att förstärka fortifikationerna vid denna stad och på
Dänholmen. Efter Gustaf Adolfs död försäkrade han Axel
Oxenstierna om sin trohet mot Sverige, men redan 1634
afvek han ur svenska tjänsten och gick i kursachsisk,
hvarför hans gods sekvestrerades. En anmodan att
återkomma till Sverige och förklara sitt beteende
hörsammade han ej. Han lefde ännu 1640.
L. W:son M.
Monier [månie], Joseph, fransk tekniker, f. 1823,
d. 1906, urspr. trädgårdsmästare, uttog 1867 patent
på framställning af blomkrukor af cementbruk på en
stomme af korslagda klena järnstänger eller trådduk
och följande år patenter på rör, cisterner, plattor,
brobalkar m. m. att utföras efter samma principer,
som 1878 ytterligare utvecklades. Det på dessa
principer hvilande s. k. moniersystemet kan anses
vara urtypen för nutidens moderna konstruktioner
i "armerad betong" l. "järnbetong" (se Armerad
betong). Litt.: Wayss, "Das system Monier" (1887)
och "Handbuch für eisenbetonbau" (2:a uppl. 1912).
P. Ax. L.
Moniersystemet. Se Monier, J.
Monier-Williams [ma^ia ö>i’lJ8ms]. Se Williams, M.
Monies, David, dansk målare, f. 1812, d. 1894,
utbildade sig vid konstakademien, där han blef medlem
1848 och 1859 fick professors titel. Han var, när han
stod på sin höjdpunkt, en god karaktärsskildrare
och äfven en god målare. Hans mest populära
målningar voro Soldaternas hemkomst från kriget
1849 (Frederiksborgs slott) och Kaffesällskap i det
gröna (konstmuseet). Förträffligt är porträttet af
skådespelaren Lindgren (kungl. teatern i Köpenhamn).
G-g N.
Monieur [måniör], Anton. Se Monier, A.
Monika (Monnika), den heliga, kyrkofadern Augustinus’
moder, f. 332 af kristna föräldrar, gift med en
rådsherre, Patricius, i Tagaste i Numidien, som hon
vann genom tålamod och kristlig undergifvenhet. Hon
blef änka vid 40 års ålder, med flera barn. Tidigt
hade hon talat med sin son Augustinus om frälsaren
och sörjde djupt öfver hans sedliga förvillelser,
men var ihärdig i
bön och hopp. Bekanta äro en biskops ord till den
bekymrade modern: "Sådana böners och tårars son
kan omöjligen gå förlorad." Hon fick ock upplefva
sin sons omvändelse och dop, hvilket skedde i Milano
387. Hon har kommit att stå som typen för den kristna
modern. Huru uppblandad äfven hennes kristendom
var med hedniska inslag, därpå lämnar Augustinus’
"Confessiones" flera exempel. 388 dog hon i närheten
af Ostia på hemvägen till Afrika. M:s åminnelsedag är
4 maj. Se H. Weinand, "Die gottesidée der grundzug
der weltanschauung Augustins" (1910), W. Thimme,
"Augustin" (s. å.), och litt. till art. Augustinus.
(Hj. H-t.)
Monikkala, skatteköpt säterirusthåll om 1 mtl,
1,818 har, i Janakkala socken i Finland, Tavastehus
län, utgör ett af de äldsta jordagods i Finland samt
omtalas i handlingar redan från 1374. Godset innehades
vid slutet af 1500- och början af 1600-talet af den
såsom Karl IX:s anhängare namnkunnige Hans Hansson,
som för förräderi halshöggs i Stockholm 1605. Det
eges nu (1913) af possessionaten Edvard af Enehjelm.
A. G. F.
Monilia, bot., benämning på konidieformen af flera
Sclerotinia-arter. Se Fruktmögel och Sclerotinia.
Monimiaceæ, bot., växtfamilj af serien Ranales,
närmast släkt med Calycanthaceæ, omfattande 300
tropiska träd och buskar, hvilka utmärka sig
genom sin utomordentligt starka, aromatiska lukt,
i synnerhet af barken och de motsittande, stipellösa
bladen. Blommorna äro oftast enkönade. Ståndarna
och fruktämnena äro vanligen talrika. Frukten är en
nöt, ofta innesluten af det köttiga fästet. Man
träffar de flesta arterna af denna familj på
södra halfklotets öar. I Chile användes barken
af Peumus Boldus (Boldoa chilensis), boldo,
som läkemedel i magsjukdomar och som garfmedel,
och de ätliga frukterna äro en läckerhet. Bladen
af samma art och af Laurelia sempervirens
användas i Chile som kökskrydda, hvartill äfven
den senares muskotluktande frukter brukas.
O. T. S. (G. L-m.)
Moniquirá [måniki’ra], stad i
sydamerikanska republiken Colombia, vid
en biflod M. till Suárez. Omkr. 10,000
inv. Sockerplantager och koppargrufvor.
J. F. N.
Monis [måni’s], Ernest, fransk politiker, f. 23
maj 1846 i Châteauneuf-sur-Charente (dep. Charente),
verkade som advokat först i Cognac, sedan i Bordeaux,
valdes 1885 som moderatliberal till deputerad, men
föll igenom vid 1889 års val. Sedan 1891 har han
varit medlem af senaten för dep. Gironde. Han är
egare af stora vingods i närheten af Cognac. M. var
1896 i senaten ledare af den opposition, som
bragte den radikala ministären Bourgeois på fall. I
Waldeck-Rousseaus ministär (juni 1899–juni 1902) var
han justitieminister och blef sedermera en af senatens
vicepresidenter. Efter ministären Briands fall blef
M. (mars 1911) konseljpresident; hans ministär,
hvars mest betydande medlemmar voro radikalerna
Delcassé, Berteaux och Caillaux, led af oenighet och
intog en svag och osjälfständig hållning gentemot
deputeradekammaren och särskildt dess yttersta
vänster. Beslutet om en expedition till Fes (april)
var dess betydelsefullaste regeringsåtgärd. Vid en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>