- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
959-960

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monsun, meteor., årstidsvind - Monsunkantring. Se Monsun - Mont, fr., berg - Mont (Montu), fornegyptisk gud - Mont., förkortning för staten Montana - Mont., vid växtnamn förkortning för J. F. C. Montagne - Montabaur, stad i Wiesbaden - Montafon, Montavon, alpdal i Vorarlberg - Montafonrasen, alpboskap i Österrike - Montage, fr. Se Montera - Montagna, Bartolommeo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och östkusten af Västra indiska halfön (Koromandel),
hvarest den pressas uppåt af kustbergen. I sydöstra
Asien är nordöstmonsunen mycket starkare utvecklad än
öfver Indien; i Kochinkina börjar den i nov., stundom
som en häftig storm; i Syd-Kina är den ganska kall
och mycket torr. Nordöstmonsunen sträcker sig öfver
sydöstra Asiens öar, där den s. om ekvatorn öfvergår
till nordvästmonsun, som blåser öfver Nya Guinea och
hafvet s. om Sunda-öarna ända till norra Australien.

illustration placeholder
Fig. 2. Lufttrycksfördelningen och vindarna

öfver Indien och angränsande haf under juli.

Sydvästmonsunen, som råder under norra halfklotets
sommar (se fig. 2), är betydligt mäktigare både till styrka och höjd än
nordöstmonsunen. Emedan den kommer från den varma
Indiska oceanen, är den fuktig och regnförande. Den
börjar redan i mars vid Afrikas östkust och når mot
denna månads slut Arabien; i april uppträder den
längs Persiens sydkust, men i Indien senare, nämligen
vid Kap Comorin i slutet af april eller början af
maj, vid Bombay först i midten af juni. Samtidigt
uppträder sydvästmonsunen i det inre af halfön och på
Bengaliska viken, där den antager sydlig riktning,
börjande i vikens norra del och utbredande sig mot
s. På Indiska hafvet uppträder sydvästmonsunen som
en stark eller hård vind från en riktning mellan
W. S. W och S. S. W., åtföljd af kvalmig luft, mulen
himmel och ihållande regn. Öfver Indien inbryter den
med ett häftigt omslag i väderleken, som bringar
regn, och den fortfar att blåsa till slutet af
sept. eller ända till fram i okt. På öppna hafvet
slutar den redan i sept. Där den asiatiska monsunen
möter en brant och hög bergsluttning, falla oerhörda
regnmängder. Den regnrikaste ort man känner är Cherra
Punji (se d. o.), där den årliga medelnederbörden
är 11,6 meter i höjd. Därnäst kommer Malabuleshwar
(1,384 m. ö. h.) s. ö. om Bombay med 6,8 m. samt
det inre Ceylon med 5,8 m., där nordöstmonsunen
bringar mesta regnet. Medelnederbörden för hela
Västra indiska halfön beräknas till 1,1 m., hvaraf
det allra mesta kommer med sydvästmonsunen. Denna är
dock icke alltid en säker regnbringare, ty ungefär
hvart 5:e år uppstå till följd af otillräckligt eller
uteblifvet monsunregn mer eller mindre svår torka,
missväxt och hungersnöd. – I södra Indiska oceanen
mellan ekvatorn och 8° eller 10° s. br. blåser från
midten af april till slutet af
sept. sydöstmonsunen. Denna vind är en
fortsättning af sydöstpassaden, som under denna
årstid utvidgar sitt område på södra halfklotet
ända till ekvatorn, öfverskrider denna och förser
sydvästmonsunen på norra halfklotet med luft från
ekvatorialtrakterna. Sydöstmonsunen är åtföljd af
vacker och klar väderlek; dess riktning är oftast
mellan ö. och ö. s. ö. I okt. efterträdes denna
monsun af den s. k. nordvästmonsunen, med riktning
mellan n. v. och s. v., hvilken är svagare och mera
föränderlig till riktning och styrka än den förra
samt har i sitt följe fuktigt och fult väder. Det är
hufvudsakligen i östra delen af hafsbassängen, som
nordvästmonsunen tydligt framträder (se ofvan). –
Äfven i andra trakter af jorden förekomma monsuner,
men de ha mycket mindre utsträckning än de ostindiska,
och de växlande vindriktningarna äro icke alltid fullt
motsatta. Så blåser det på brasilianska kusten från en
riktning mellan s. och ö. från mars till sept., från
en riktning mellan n. och ö. den återstående delen af
året. Utanför Afrikas västkust mellan 13° n. br. och
ekvatorn ersättes nordöstpassaden under sommaren
och hösten af en sydvästvind, hvilken plägar kallas
"Guineavikens sydvästmonsun". Analoga företeelser
visa sig på kusterna af Chile och i Central-Amerika.
N. E-m.

Monsunkantring. Se Monsun.

Mont [må], fr., berg. Redogörelse för berg, i
hvilkas namn ingår ordet Mont, lämnas i allmänhet
under hufvudordet (t. ex. Mont Colon se Colon),
utom i några fall, hvarom se Mont Blanc m. fl.

Mont (Montu), fornegyptisk gud, dyrkad i Tebe och
Hermonthis, har sparfhufvud, med solskifvan och två
långa fjädrar, och i handen håller han ett lieformigt
svärd. Småningom uppfattades han som krigsguden.

Mont., amerikansk förkortning för staten Montana.

Mont., vid växtnamn förkortning för J. F. C. Montagne
(se d. o.).

Montabaur, stad i preussiska reg.-omr. Wiesbaden
(Hessen-Nassau), på södra sidan af
Westerwald. 3,734 inv. (1905). Gymnasium och
andra läroanstalter. Mångsidig industri. M. var
förr ärkebiskoparnas i Trier sommarresidens.
J. F. N.

Montafon, Montavon [-fån], alpdal i Vorarlberg,
genomfluten af Ill, i s. begränsad af Rhätikon,
som är gräns mot Schweiz. Hufvudort är Schruns.
J. F. N.

Montafonrasen [-fån-] tillhör den grå alpboskapen i
Österrike och förekommer hufvudsakligen i Montafon
(se d. o.). Den har åtnjutit godt anseende för sin
mjölkproduktion (2,000–3,000 kg. per år), men användes
numera allmänt till gödning. Lefvande vikten håller
sig omkr. 450 kg.
H. F.

Montage [måtäj], fr. Se Montera.

Montagna [månta’nja], Bartolommeo, italiensk målare,
f. omkr. midten af 1400-talet i närheten af Brescia,
d. 1523 i Vicenza, är Vicenzas store målare. Ty ehuru
han tidtals arbetade i Bassano, Verona och troligen
äfven Venezia samt i synnerhet i Padua (1491),
hade han sin hufvudverksamhet i Vicenza. M. stod
under inflytande af Mantegna i Padua samt af Giovanni
Bellini och Carpaccio i Venezia. Han var uteslutande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0506.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free