Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 983-984 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montebello - Montebello 1. by i italienska Pavia - Montebello 2. (Mombello) Slott i italienska Milano - Montebello, de, hertig-, markis- och grefvetitel - Montebelluna, distriktshufvudstad i italienska Treviso - Monte Carlo. Se Monaco - Monte Cassino, benediktinkloster

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kåren Stadion 20 maj 1859 slagen af franska divisionen
Forey. Båda striderna uppkallas äfven efter den
närbelägna orten Casteggio. – 2. (Mombello)
Stort slott uti italienska prov. Milano
(kretsen Monza), där Bonaparte 1797 tre månader hade
sitt högkvarter och de underhandlingar fördes, som
ledde till freden i Campo Formio. –. 3. Köping uti
italienska prov. Vicenza vid Aldego och järnvägen
Vicenza–Verona. 4,563 inv. (1901). I nov. 1796 hade
fransmännen under Masséna och Augereau där en strid
med österrikarna under Alvinczy. 1805 kämpade Masséna
där mot ärkehertig Karl.
1. C. O. N. 2–3. (J. F. N.)

Montebello, de, hertig-, markis- och grefvetitel
inom den franska släkten Lannes (se d. o.). Marskalk
Jean Lannes upphöjdes 1809 af Napoleon I till hertig
af M. Titeln hertig de M. bars äfven af marskalkens
äldste son, Napoléon Auguste Lannes, f. 1801,
d. 1874, som på 1830-talet var franskt sändebud
efter hvartannat i Köpenhamn, Berlin, Bern och
Neapel samt 1839 var utrikes- och 1847–48 marin- och
kolonialminister. Han var 1858–64 fransk ambassadör
i Petersburg och blef 1864 senator. Hans son,
Gustave Louis Lannes, markis de M., f. 1838, d. 1907,
inträdde på diplomatbanan 1858, var 1882–86 sändebud
i Bruxelles, 1886–91 ambassadör i Konstantinopel och
bidrog som ambassadör i Petersburg 1891–1902 verksamt
att främja den fransk–ryska vänskapen. – En yngre son
till marskalken, Gustave Olivier Lannes, grefve de M.,
f. 1804, d. 1875, utmärkte sig som kavalleriofficer
i Algeriet, blef 1855 divisionsgeneral, var 1862–64
befälhafvare öfver de franska trupperna i Rom och
1865–69 chef för gardets kavalleridivision samt blef
1867 senator.

Montebelluna [måntebellōna], distriktshuvudstad
i italienska prov. Treviso (Venezia),
vid järnvägen Padua–M. 1,492 inv. (1901;
som kommun 10,053). Sidenfabrikation.
J. F. N.

Monte Carlo [må’nte kārlå]. Se Monaco.

Del af klostergården i Monte Cassino.

Monte Cassino [må’nte kassīnå], benediktinkloster
i italienska prov. Caserta, grundlagdt 529 af den
hel. Benedikt af Nursia (se denne). Det
ligger på ett tämligen högt, enstaka berg af samma
namn öfver Kampaniska slätten och företer nedifrån
snarare bilden af ett stort befäst medeltidsslott
än af ett kloster. Från den närbelägna staden
Cassino (l. San Germano), med omkr. 10,000
inv. och flera ruiner af den romerska staden
Casinum, järnvägsstation på linjen Rom–Neapel,
leder till klostret en slingrande, ganska bekväm
körväg. Utsikten från klostret, i synnerhet från
"la loggia del paradiso" ofvanför klostergårdens
hvalfgångar, är en bland de präktigaste i Italien. I
arkitektoniskt hänseende märkvärdiga äro den
tredubbla klostergården (omgifven af lätta arkader;
se fig.), "Benedikts torn", hvars rum äro smyckade
med fresker af tyska målare af Beuron-skolan,
samt den ej stilrena, men öfverdådigt praktfulla
kyrkan, som byggdes 1637–1727. Af betydande
värde är arkivet, som innehåller 1,380 manuskript
(hvaribland Rufinus’ öfv. af Origenes’ kommentar till
Romarbrefvet, en intressant och egenartad handskrift
af Prudentius, en Dantehandskrift från 1300-talet
m. m.), 90,000 bullor, bref från konungar och furstar
samt handlingar rörande klostret, bland dem 40,000 på
pergament. Äfven biblioteket (omkr. 47,000 volymer)
är högst dyrbart. Klostret har eget tryckeri och
fotografisk ateljé. Där finnas ock post, telegraf
och apotek. – M. är Västerlandets äldsta, största och
ryktbaraste kloster. Det förstördes redan 589 af en
langobardisk hertig af Benevento. 710 uppbyggdes
klostret för andra gången och steg, därigenom
att dess munkar samvetsgrant uppfyllde Benedikts
föreskrift: ora et labora ("bed och arbeta"),
snart till oerhördt anseende. Pippin den lilles
broder Karlman af Austrasien var munk där, likaså
langobardkonungen Rachis (från 749). Karl den store
utnämnde abboten till "Romerska rikets kansler"
och besökte där Paulus Diaconus. Sarasenerna
förstörde klostret 884. Det återuppbyggdes, men
sköflades åter 1030 af normanderna. Sin glansperiod
hade det under abboten Desiderius (från 1058), en
fursteson från Benevento, som slutligen blef påfve
under namn af Viktor III. Som abbot gjorde han
bl. a. sitt kloster till medelpunkt för Italiens
guldsmedskonst. Ännu i dag vittna inskrifterna på
de bronsdörrar till kyrkan, hvilka Desiderius lät
förfärdiga i Konstantinopel, om M:s dåv. rikedom och
makt. I 1100-talets politiska strider förvandlades
klostret till en fästning, och först Innocentius
III återförde munkarna till deras plikt. Men striden
mellan guelfer och ghibelliner bragte åter klostret
på förfall. Julius II återgaf det 1504 dess betydelse
genom att betrygga dess inkomster. Men dess rikedom
minskades åter genom processer och indragningar
samt genom fransmännens brandskattning 1799, då
främlingarna eldade med dyrbara handskrifter och
bl. a. förstörde det sista kvarvarande bladet af
Benedikts egenhändigt skrifna klosterregler. 1866
indrogs klostret, i likhet med alla andra dylika
italienska institutioner, till staten, och det är nu
ett "nationalmonument". Emellertid äro förvaltningen
och vården öfverlämnade åt det trettiotal munkar,
som ännu finnas där, till stor del sysselsatta med
undervisningen i "il collegio", ett fullständigt
läroverk, som har omkr. 250 lärjungar. Abboten, som
förr bar titeln "förste baron af konungariket Neapel",
utöfvar ännu biskopsmyndighet öfver det kringliggande
stiftet. Litt. bl. a.: Tosti, "Storia della badia di
M." (1841–43; ny uppl. 1888 ff.), A. Caravsita,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>