- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
993-994

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Montenegro, europeiskt konungarike

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betydeisen "svarta berget"), Europas minsta och
yngsta konungarike, är beläget i västra delen af
Balkanhalfön, vid Adriatiska hafvet, mellan 43°
21’ 30" och 41° 52’ n. br. samt 18° 27’ och 20° 5’
ö. lgd. Det omges i n. v. af Hercegovina, i v. af
Dalmatien och Adriatiska hafvet (en kuststräcka af 45
km.), i s. och n. ö. af det turkiska Albanien. 9,080
kvkm. (något mindre än Örebro län). M. hör alltigenom
till Dinariska bergssystemet. Västra hälften, det
egentliga Crnagora, är en enformig, vattenfattig
karstplatå, i nordväst-sydöstlig riktning genomdragen
af breda, lagrade bergskedjor af trias l. kalk;
den östra, Brda, ett ännu mera högt landskap, är
likaledes i v. karstartad, men har i ö. skogrika berg
af skiffer och sandsten från triasformationen. I
Brda ligga landets högsta toppar: Durmitor (2,528
m.), Kucki-kom (2,488 m.), Vlasulja (2,839 m.),
Ziovo (2,130 m.) o. a. Hela platån stupar med en
ganska hög kant (Lovcen 1,759 m.) ned till en smal
kustremsa (primorje) utefter Adriatiska hafvet. Af
floderna tillhöra Tara, gränsfloden mot Novibasar,
samt Piva och Lim, alla bifloder till Drina, Donaus
flodsystem; i Skutarisjön, hvars norra del tillhör
M., utfaller Moraca, af hvars bifloder Zeta, på högra
sidan, till en del har underjordiskt lopp, och Sem,
på den vänstra, löper genom en trång cañon med flera
tusen fot höga väggar. I allmänhet skära vattendragen
djupt ned i den lösa berggrunden, hvilket gör landet
otillgängligt. – Klimatet är vid kusten subtropiskt,
i det inre kontinentalt. Årsmedeltemperaturen är
där nära 17°, med 8,9° i jan. och 25,3 i juli. I
Cetinje (660 m. ö. h.) äro extremerna -15° och
+34°. Snö faller i det inre M. redan i nov. och
ligger kvar på bergen hela vintern. Nederbörden
är riklig, hufvudsakligen höst och vinter. Under
sommaren äro de lägre sumpiga trakterna hemsökta af
mygg och malaria nästan i samma grad som Italiens
värsta trakter. Vegetationen är liksom klimatet
växlande. Den fruktbaraste trakten är området i
närheten af Skutarisjön, som ger två skördar årligen,
ehuru sjöns och dess tillflödens öfversvämningar
framkalla träskområden och malaria. Utom säd växa
här fikon, oliver o. a. sydfrukter, vinrankan,
mullbärsträdet, tobak o. s. v. och en buskvegetation
af oleander, lager, myrten, erica, spartium jämte
den alltid gröna macchian. Karstområdet saknar
ej heller nederbörd; där finnas (enligt Fischer)
trakter, där den stiger till 4 m. per år, men
den lösa kalkgrunden uppsuger vattnet, och under
sommaren, då föga regn faller, blir området alldeles
förbrändt. Boskapsskötsel är där hufvudnäringen. Skog
(ek, ask, lönn, en) finnes här och där, medan de forna
bok- och barrskogarna mestadels äro uthuggna. Endast i
dalarna och i större doliner drifves jordbruk (majs,
potatis). Skifferområdet i ö. har stora skogar (bok,
ek till 800 m. och barrträd) och goda gräsängar. Där
odlas Mellan-Europas frukter (äpplen, päron, plommon,
nötter, tobak, säd, majs, potatis, vin etc.). I
det hela kan M. dock kallas ett ofruktbart land. Af
vilda djur träffas, ehuru numera sällan, björnen;
däremot äro hjortar och vildsvin vanliga i östra M.,
liksom vargar, räfvar, harar, stengetter och vilda
getter. Vaktlar och rapphöns förekomma i stor mängd
på slätterna, vattenfåglar i träsk- och sjötrakter. En
mängd flyttfåglar öfvervintrar här. Floderna och särskildt Skutarisjön
äro rika på fisk (foreller, karp, ål, braxen och
skoranser, ett slags sardeller), hvars fångst är en
viktig näringskälla.

illustration placeholder
Fig. 1. Klostret i Cetinje, metropolitens residens.

illustration placeholder
Fig. 2. Montenegrin.

Befolkningen beräknas stiga till omkr. 285,000
pers. (31 inv. på 1 kvkm.). Den stora massan utgöres
af montenegriner (crnagorac, plur. crnagorci), som
tillhöra den serbiska grenen af sydslaverna
och tala serbiska. De äro dock starkt blandade
särskildt med albaneser. De allra fleste tillhöra
den grekisk-ortodoxa kyrkan; endast 12,500 äro
rom.-katoliker och 14,000 muhammedaner. M:s kyrka
är autocefal l. själfständig (se Grekisk-katolska
kyrkan,
sp. 224-225); inom landet är metropoliten
(vladyka) i Cetinje den högste andlige dignitären;
under honom lyda de 16 klostren. Den romerska kyrkan
representeras af en ärkebiskop
i Antivari. Montenegrinerna (se fig. 2) äro ett
ståtligt, vackert, synnerligen tappert och krigiskt
folk med enkla seder, men på samma gång grymma och
råa. I äldre tider blef hvarje krigsfånge halshuggen
(ännu 1858 halshöggos 4,000 fångna turkar). Än i dag
straffar lagen icke den, som besvarar en personlig
förolämpning med att döda den förolämpande. Det
skall dock ske omedelbart, ty uppskjutes hämnden,
följer straff. Blodshämnden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0523.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free