- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1003-1004

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Monte Rosa, bergsstock i Alperna - Monte Rotondo, stad i italienska Rom - Monterrey. Se Monterey - Montes, lat. - Montes, M. albani. Se Albanobergen - Montes, M. malditos. Se Maladetta - Montes, M. mariani. Se Marianska bergsystemet - Montes, M. sarmatici. Se Karpaterna - Montes, M. subtropicos. Se Amerika - Montes, Ismael - Monte San Giuliano, stad i italienska Trapani - Monte Sant' Angelo, stad i intalienska Foggia - Montesaorden, spansk orden - Montesarchio, stad i italienska Benevento - Montescaglioso, stad i italienska Potenza - Montespan, Françoise Athénaïs Rochechouart - Montes pietatis, lat., välgörenhetsanstalter - Montesquieu, Charles Louis de Secondat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och 3 rum för vetenskapliga undersökningar. De flesta
af Europas stater ha lämnat bidrag till anläggningen
och ha därför rätt att sända forskare dit.
(J. F. N.)

Monte Rotondo [må’nte råtå’ndå], stad uti italienska
prov. Rom, nära järnvägen emellan Rom och Florens,
22 km. n. ö. om Rom. 5,435 inv. (1901). Vinodling,
sockerfabrik. Bekant genom Garibaldis seger
där öfver de påfliga trupperna 26 okt. 1867.
(J. F. N.)

Monterrey. Se Monterey.

Montes [må;ntes], lat. (plur. af mons, berg)
och sp. (plur. af monte, berg). – M. albani. Se
Albanobergen.M. malditos. Se
Maladetta.M. mariani. Se Marianska
bergsystemet.
M. sarmatici. Se Karpaterna.
M. subtropicos. Se Amerika, sp. 801.

Montes [måstes], Ismael, president 1904–09 i
Bolivia (se d. o., sp. 1011)._

Monte San Giuliano [må’n- djoliänå], stad i italienska
prov. Trapani (Sicilien), på det 751 m. höga berget
San Giuliano, forntidens Eryx (se d. o.). 3,625
inv. (1901; som kommun 28,939). Flera ruiner af den
antika staden Eryx. Gymnasium. Oljeberedning och
marmorbrott.
J. F. N.

Monte Sant’ Angelo [må’n- a’ndjelå], stad uti
italienska prov. Foggia (Apulien), på sluttningen af
Monte Gargano, 840 m. ö. h., nära Manfredoniaviken,
15 km. n. om Manfredonia. 17,142 inv. (1901; som
kommun 21,870). Berömd vallfartskyrka, delvis inbyggd
i klippan.
(J. F. N.)

Montesaorden [mån-], spansk orden, som ursprungligen
var en andlig riddarorden, stiftades 1319 af Jakob
II af Aragonien, riktades med de af honom (1311)
undertryckte tempelherrarnas gods och förlänades
med staden och slottet Montesa. Den rättade sig
efter cisterciensordens regler, ställdes under
calatravaorden och förenades 1587 med Spaniens
krona. Numera eger den bestånd endast som militär
förtjänstorden. Ordenstecknet utgöres af en i mörkrödt
band buren gyllene romb med ett rödt kors och öfverst
en trofé.

Montesarchio [måntesa’rkiå], stad i italienska
prov. Benevento (Kampanien), vid foten af Monte
Taburno, ö. om Caudinska passen (se d. o.). 5,060
inv. (1901; som kommun 7,206). Olivodling, textil-
och träindustri.
J. F. N.

Montescaglioso [månteskaljåså],
stad i italienska prov. Potenza
(Basilicata), nära floden Bradano. 7,327
inv. (1901). Olivodling. Nära Bradanos
mynning ligga ruiner af Metapontum (se d. o.).
J. F. N.

illustration placeholder

Montespan [mltespa7], Françoise Athénaïs de
Rochechouart,
markisinna de M., en af Ludvig XIV:s
älskarinnor, f. 1641 på slottet Tonnay-Charente i
Saintonge, d. 27 maj 1707 i Bourbon l’Archambault, var
dotter af guvernören i Paris, sedermera hertigen af
Mortemart, Gabriel de Rochechouart. "Mademoiselle de
Tonnay-Charente", såsom hon till en början kallades,
kom 1660 till Paris, blef hofdam hos drottning Maria
Teresia och lefde sedan 1663 i ett lyckligt äktenskap
med Louis Henri de Pardaillan de Gondrin, markis de
M., med hvilken hon fick en son (sedermera hertig
af Antin) och en dotter. Men hennes behag och esprit
väckte Ludvig XIV:s passion.
Markisen måste flykta till sina gods; och ehuru
äktenskapet först flera år senare formligen
förklarades upplöst (1674), betraktades hon sedan
1667 som konungens älskarinna, firad af den förnäma
världen och lidelsefullt tillfredsställande sin
oerhörda praktlystnad. Från 1674 bar hon efter
markisinnan de La Vallière mätresstiteln, men fick
efter några år dela Ludvigs gunst med hertiginnan
af Fontange och såg från 1680 sitt herravälde öfver
honom brutet af madame de Maintenon, uppfostrarinnan
af de barn hon hade med konungen. 1691 lämnade hon
Versailles. På statsangelägenheterna hade hon icke
utöfvat något inflytande. Med Ludvig XIV hade hon
sju barn, födda 1669–78, som alla legitimerades. Fyra
af dem öfverlefde henne: hertigen af Maine, grefven
af Toulouse, hertiginnan af Bourbon och hertiginnan
af Orléans. – Litt.: Houssaye, "Mademoiselle de
la Vallière et Madame de M." (1860), Clément,
"Madame de M. et Louis XIV" (1868), och Williams,
"Madame de M." (1903).

Montes pietatis, lat., välgörenhetsanstalter,
som mot pant och skälig ränta hjälpte behöfvande,
för att skydda dem mot ockrare. Det var
franciskanmunkarna, som först kommo på denna
tanke. Den första varaktiga anstalten af detta slag
upprättades i Perugia 1462. Dylika inrättningar
(it. Monti di pietà) uppstodo snart nog i mängd och
bestå ännu i Italien. De spredo sig till Frankrike
(Monts de piété) och Tyskland (den första i Nürnberg
1498). Jfr Assistansinrättningen och Pantbank.

illustration placeholder

Montesquieu [måtoskiö’], Charles Louis de Secondat,
baron de La Brède och de M., en af den franska
upplysningstidens mest ryktbara politiska författare,
f. 18 jan. 1689 på slottet La Brède, nära Bordeaux,
d. 10 febr. 1755 i Paris, var ättling af en adlig
släkt, som genom flera sina medlemmar tillhört
parlamentsadeln (la noblesse de robe). Han blef
också själf, 1714, parlamentsråd i Bordeaux och ärfde
1716 värdigheten af parlamentspresident (président à
mortier
) därjämte namnet M. efter en farbror. Trots
de af domarämbetenas ärftlighet (eg. säljbarhet)
förorsakade missförhållandena var parlamentsadeln
kanske det bästa politiska elementet under Frankrikes
ancien régime (se d. o.), och från traditionerna inom
denna klass hade M. mottagit intryck, som blefvo af
betydelse för hans följande politiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free