Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moorhead, stad i staten Minnesota - Moorshedabad. Se Murshidabad - Moos, Salomon - Moosburg, stad i Ober-Bajern - Moph, bibelns namn på Memfis - Mopla, en blandras. Se Indien och Malabar - Mopp, rengöringsverktyg - Mopsen. Se Hunden - Mopsuestia Mopsuhestia), forntida stad på Cilicien - Moq. (Moq. Tand), vid växtnamn förkortning för Ch. H. B. A. Moquin-Tandon - Moquegua, kustprovins i Peru - Moquera, Moquant. Se Mokera sig öfver - Moquette, fr. Se Mokett - Moquin-Tandon, Christian Horace Bénédict Alfred - Moqvist, Karl Johan - Mor, sing. af morer - Mora, paus - Mora 1. Jur. Se Dröjsmål - Mora 2. Metr., kort stafvelse - Mora, grek., truppenhet - Mora, it. Se Morra - Mora - Mora 1. Tingslag i Kopparbergs län - Mora 2. Socken i Kopparbergs län
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staten Minnesota, vid östra stranden af Red
river. 4,794 inv. (1905). Statens normalskola samt
ett norskt college, Concordia college (1891), med
omkr. 500 stud.
Moorshedabad [möejidäbäM]. Se Murshidabad.
Moos [mås], Salomon, tysk öronläkare, f. 1831,
d. 1895, professor (sedan 1866) i Heidelberg, var en
af den moderna öronläkekonstens grundläggare. Hans
på patologisk-anatomiska undersökningar baserade
arbeten bidrogo i hög grad att ge den moderna
öronläkekonsten en vetenskaplig prägel. Tills. med
F. Knapp uppsatte han 1869 tidskr. "Zeitschrift für
augen- und ohrenheilkunde" (sedan 1879 "Zeitschrift
für ohrenheilkunde"); i denna samt i Virchows
"Archiv" äro de flesta af M:s arbeten publicerade.
E. St-g.
Moosburg [mås-], stad i Ober-Bajern, vid Isar. 3,519
inv. (1905). Vid M. intogo svenskarna och fransmännen
under Wrangel och Turenne 25 aug. 1648 ett af
generalkvartermästaren v. d. Bosch och ingenjör
v. d. Osten anordnadt befäst läger mellan Isar
och Ammer samt kvarstannade där till 20 sept.
L. W:son M.
Moph, bibelns namn på Memfis (se d. o.).
Mopla (mappila, mindre bruklig form mopila),
en blandras. Se Indien, sp. 508, och Malabar, sp. 595.
Mopp (eng. mop), ett på fartyg brukligt
rengöringsverktyg, bestående af en trästång, som i
ena ändan är försedd med en klotformigt skuren knippa
af grofva, hopspunna ullgarnsändar.
J. G. B.*
Mopsen. Se Hunden, sp. 1316 och pl. IV.
Mopsuestia (Mopsuhestia), i forntiden stad i Cilicien,
vid floden Pyramos (Djihan) och vid vägen mellan
Tarsos och Issos. Fordom biskopssäte. Nu heter staden
Misis, i vilajetet Adana, med omkr. 2,000 inv.
(J. F. N.)
Moq. (Moq. Tand.), vid växtnamn förkortning för
Ch. H. B. A. Moquin-Tandon (se d. o.).
Moquegua [måke’gft>a], kustprovins i Peru,
mellan kustkordillererna och Stilla hafvet, i
s. begränsadt af Chile. 14,375 kvkm. 42,694
inv. (beräknadt 1896). Den öde kusten
genomdrages af fruktbara floddalar; i det inre
finnas goda betesmarker. Hufvudstaden med samma
namn ligger i öfre Ilo-dalen, 1,367 m. ö. h.,
och är genom järnväg förenad med hamnen
Ilo l. Pacocha. Omkr. 5,000 inv. Vinodling.
J. F. N.
Moquera [måkera], Moquant [-ka’n,t]. Se Mokera
sig öfver.
Moquette [måkä’t], fr. Se Mokett.
Moquin-Tandon [måkä’tädå’], Christian Horace
Bénédict Alfred, fransk naturvetenskapsman, f. 7
maj 1804 i Montpellier, d. 15 april 1863 i Paris,
filos. och med. doktor, professor i fysiologi i
Marseille 1829, i naturhistoria i Toulouse 1833,
i botanik därstädes 1834 och i Paris 1853, har
skrifvit Chenopodearum monographica enumeratio
(1840) och monografierat Amarantaceæ och närstående
växtfamiljer i De Candolles "Prodromus", XIII
(1849). Främst bland hans större samlingsverk står
Éléments de tératologie végétale ou Histoire abrégée
des anomalies de l’organisation dans les végétaux
(1841). M. var lycklig diktare äfven på provensalska
dialekten.
C. Lmn.
Moqvist, Karl Johan, dramatisk författare, f. 29
sept. 1825 i Kalmar, d. där 3 juni 1869, blef
student i Uppsala 1843, filos. magister 1848,
s. å. lärare vid Kalmar apologistskola och 1858
lektor i främmande lefvande språk vid denna stads
högre elementarläroverk. Redan i Uppsala utgaf han
Skizzer af Onkel Thure (1848). Sin bana som dramatisk
författare begynte han med lustspelet Polkander
i Stockholm (1850), som genom Stjernström gjorde
mycken lycka och länge bibehöll sig på repertoaren,
i synnerhet i landsorten. Sedan följde Polkander
och hans fru (1850), Mamsell Bager (s. å.), Ett
sommaräfventyr på Djurgården (s. å.; tryckt 1853),
Spindlarne (bearbetning, uppf. 1850), Bloomerismen
(uppf. 1853), Lefve fåfängan! (1855), Två lustiga
turar (bearbetning, 1854; tr. 1866) och Spanska
konsuln (1864; tr. 1867). Hans sista dramatiska
arbete, Munken, romantiskt skådespel, uppfördes
i Kalmar kort före hans död. De flesta af dessa
stycken, något påverkade af Blanches maner, utmärka
sig genom godt lynne och fyndiga kupletter, men äro nu
förgätna. 1865 uppsatte han tidningen "Kalmar".
-rn.*
Mor, sing. af morer (se d. o.).
Mora (lat.; uppehåll, uppskof), paus. 1. Jur.,
rättsstridigt dröjsmål, t. ex. med betalning (m.
solvendi); se Dröjsmål och Moratorium. – 2. Metr.,
kort stafvelse, det minsta enhetsmåttet.
Mora, grek., hvar och en af de 6 truppenheter (såväl
till fots som till häst), hvilka den spartanska
staten uppsatte. Moran delades i 2 eller 4 lochoi
(se Lochos) och fördes af en "polemark". Dess
normalstyrka synes enligt en uppgift hos Xenofon ha
varit 400 man, men kunde säkerligen ökas betydligt
utöfver denna siffra. Denna härordning torde icke
ha införts förr än mot slutet af 5:e årh. f. Kr.
C. O. N. A. M. A.
Mora [må’ra], it. Se Morra.
Mora. 1. Tingslag i Kopparbergs län, ingår i
Ofvansiljans domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Mora med Morastrands köping och länsdel af
Lillhärdal, Våmhus, Sollerön och Venjan. 3,101,94
kvkm. 16,159 inv. (1911). – 2. Socken i Kopparbergs
län, Mora tingslag. 1,916,68 kvkm., tills. med Våmhus
och länsdelen af Lillhärdal. 10,391 inv. (1911),
hvaraf 55 i länsdelen af Lillhärdal, hvilken tillhör
Mora kommun, samt 1,287 i köpingen Morastrand
(se d. o.), som bildar egen kommun. M. utgör ett
pastorat i Västerås’ stift, Mora kontrakt. Den mycket
gamla kyrkan (se fig.), restaurerad 1895, med en
fristående klockstapel, har sin förnämsta prydnad i
det efter Nik. Tessins ritning 1673 uppförda smäckra
tornet, synligt nästan öfver hela Siljansdalen. M.,
en af Sveriges ryktbaraste socknar, omfattade
under medeltiden äfven de nuv. socknarna Älfdalen,
Venjan, Sollerön, Våmhus, Malung och Lima, således
större delen af Dalarna v. och n. om Siljan. Därför
spelade Morakarlarna en betydande roll och skulle
främst underrättas, när fara var å färde. I slutet af
1500-talet var socknen indelad i 7 s. k. settungar;
numera, sedan Våmhus 1868 afsöndrats, är den delad i
3 fjärdingar: Östbyggefjärdingen, ö. om Orsasjön och
Siljan, Västbyggefjärdingen, sydvästra delen, samt
Morkarlbyfjärdingen, nordvästra delen. Den egentliga
bygden är belägen utmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
