- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1063-1064

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moralteologi, teol. - Moran, Patrick Francis - Morando, Paolo. Se Cavazzola - Morando-Calabro, stad i italienska Cosenza - Moran-Olden, Fanny - Moranoret. Se Morastrand - Morant, jur. - Morant bay, hamn på Jamaica - Morapan, zool. Se Markattorna - Mora stenar. Mora i Lagga socken (Uppland)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dansken Krarup. Äfven i nyare tid ha dogmatik och
etik stundom behandlats tillsammans som ett system; så
af Sartorius, O. Pfleiderer och senast H. H. Wendt.
– Se vidare Dogmatik och Etik. – Jfr utom de ofvan
omnämnda framställningarna af etikens system Gass,
"Geschichte der christlichen ethik" (2 bd, 1881–86),
Ziegler, "Geschichte der christlichen ethik" (2 bd,
1881–87), Luthardt, "Geschichte der christlichen
ethik" (2 bd, 1888–93), H. Weiss, "Einleitung in
die christliche ethik" (1889), Stange, "Einleitung
in die ethik" (2 bd, 1900–01), samt Tröltsch, "Die
soziallehren der christlichen kirchen und gruppen"
(1912).
E. Bg.

Moran [måuWn], Patrick Francis, kardinal, f. 1830
på Irland, d. 16 aug. 1911 i Sydney, var systerson
till kardinal Cullen (se d. o.), uppfostrades
från 1842 i Rom, prästvigdes 1853, blef 1856
professor i hebreiska vid propagandakollegiet och
idkade i vatikanska arkivet djupgående studier i
keltisk kyrkohistoria. 1866–72 var M. sekreterare åt
morbrodern, kardinal Cullen, som då var ärkebiskop af
Dublin, blef 1873 biskop af Ossory och utnämndes 1884
till ärkebiskop af Sydney. Han blef 1885 kardinal,
den förste australiske prelat, som nådde denna
värdighet. M. var en stridens man och kastade sig
ofta lidelsefullt in i politiken, bl. a. under
home-rule-striden 1880, då han med gillande af
slutmålet likväl energiskt uppträdde emot landligans
agitationsmetoder. I Australien var han synnerligen
verksam för katolska skolväsendets utveckling och
för byggandet af kyrkor och sjukhus. Bland M:s
skrifter märkas History of the catholic archbishops
of Dublin
(1864), Essays on the origin, doctrines and
discipline of the early irish church
(s. å.), Irish
saints in Great Britain
(1879) och History of the
catholic church in Australasia
(2 bd, 1896).
V.S-g.

Morando [måra’ndå], Paolo. Se Cavazzola.

Morano-Calabro [måränå kälabrå], det antika Muranum,
stad i italienska prov. Cosenza (Kalabrien),
vid sydvästra sluttningen af Monte Pollino
(2,271m.). 6,236 inv. (1901). Vinodling.
J. F. N.

Moran-Olden [måran-å^den], Fanny, tysk
operasångerska. Se Bertram 2. Hon var född
Tappehorn (ej Tappenhorn), och Olden var hennes
konstnärsnamn vid debuten.

Moranoret. Se Morastrand.

Morant (af lat. morari, dröja), jur., den part i
ett obligationsförhållande, å hvars sida mora
l. dröjsmål (se d. o.) inträffat.

Morant bay [måurä7nt béY], hamn på Jamaica (se d. o.,
sp. 1227).

Morapan, zool. Se Markattorna.

Mora stenar. På en öppen plats vid Mora i Lagga socken
(Uppland), ungefär 1 mil s. ö. från Uppsala, helt
nära gränsen emellan Långhundra och Vaksala härad,
d. v. s. helt nära gränsen emellan de gamla områdena
Attundaland och Tiundaland, höllos i äldre tider
konungavalen. När denna ort fick en sådan betydelse,
kan nu ej utrönas. Läget, på gränsen emellan de två
"folklanden", synes hänvisa till en mycket aflägsen
tid, då dessa två folklands inbyggare möttes för att
välja en gemensam konung. Enligt Olaus Magnus fanns
på fältet, där valförsamlingen hölls, en större sten –
hans teckning visar en aflång, flat häll –, omgifven
af tolf något mindre stenar, på hvilken den till
konung valde lyftes för att aflägga ed och mottaga
de väljandes hyllning. Midtstenen kan ej ha varit
jordfast, ty den var på Gustaf I:s tid försvunnen och
eftersöktes fåfängt. Ej heller de tolf omgifvande
stenarna finnas i behåll, och man kan därför icke
utvisa den punkt på fältet, där valet plägade
försiggå. Som Mora stenar visas nu flera, af hvilka
dock några bära namnet utan skäl (bland dem en bit
af en runsten). Af vikt äro däremot följande.
1) Hälften af en sten (fig. 1) med en sköld,
innehållande tre kronor, hvilken sten blifvit,
alldeles orimligt, hänförd till konung Knut
Eriksson. Den påminner sannolikt om konung
Albrekts val. 2) En sten (fig. 2), hvars midtbild
(en konung) synes vara utplånad, har en inskrift,
som påminner om Eriks af Pommern val. 3) En
sten (fig. 3) med inskrift, som talar om Karl
Knutssons val. På Johan III:s tid fanns en fjärde
sten, visande bilden af en sittande konung, utan
inskrift (af denna sten finnes möjligen en liten bit
kvar); men då mindes man flera med bilder försedda
stenar, hvilka hade blifvit af kringboende bönder
borttagna och använda vid uppmurande af skorstenar
o. s. v. Redan under 1500-talet var det tal om att
öfver de på ett ställe sammanförda stenarna bygga
ett hus, men man nöjde sig länge med att omge dem med
en gärdsgård. Denna var 1731 nedfallen. 1770 byggdes
omsider ett hus öfver dem, hvilket, sedermera ändradt,
står under Öfverintendentsämbetets tillsyn. Mora
stenar blefvo 1886 genom riksantikvariens försorg
fridlysta.
Hs Hd.
illustration placeholder
Fig. 1.

illustration placeholder
Fig. 2.

illustration placeholder
Fig. 3.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free