Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mord, jur - Mordants, fr. Betor. (se Betning) - Mordaunt, Charles - Mordbrand, jur. - Mordella, zool. Se Mordellidae
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är emellertid i nyare lagstiftning obligatoriskt
i dylika fall. Man har nämligen funnit, att
den omständigheten, att gärningen skett med
öfverläggning, icke alltid är egnad att särhålla
mordet som en särskildt svår brottsform gentemot
andra mord af uppsåtligt dödande. Å ena sidan kan
nämligen den omständigheten, att olika stridiga
motiv kämpat om herraväldet i den brottsliges
själ, stundom rent af vara ett tecken på en lägre
grad af samhällsfarlighet, än om så icke varit
fallet, och å andra sidan kan den omständigheten,
att en person handlat utan hvarje öfverläggning,
stundom vara ett tecken på en särdeles höggradigt
farlig förbrytartyp. Man har därför inom den
nyaste strafflagstiftningen, t. ex. den norska
strafflagen, t. o. m. alldeles upphört att uppställa
mordet som en särskild brottsform och endast
föreskrifvit, att straffet för uppsåtligt dödande
kan under särdeles försvårande omständigheter
skärpas ända till lifstids frihetsstraff,
hvarvid såsom en bland andra dylika framhålles
särskildt den omständigheten, att vederbörande
handlat öfverlagdt. – Om barnamord se d. o.
N. S–g.
Mordants [mårdä’], fr. (af lat. mordere, bita), Betor,
benämnas i industrien vissa vattenlösningar af syror,
alkalier eller salter, som ha mycket olikartad
användning och gemensamt karakteriseras däraf,
att de brukas till att framkalla förändring på ett
ämnes yta. I färgerier fästes färgen på färggodset
genom betning, men lösningar, som borttaga färgen,
benämnas äfven mordants. Liknande lösningar användas
för rengörande af metallytor, till utlösning af
kalk ur hudar i garfverier m. m. (se Betning).
E-t N-n.
Mordaunt [måMent], Charles, earl af Peterborough
and Monmouth, engelsk militär, f. omkr. 1658,
d. 1735 i Lissabon, ärfde 1675 efter sin fader titeln
viscount M., ingick ungefär samtidigt som frivillig
i flottan och utmärkte sig vid ett par expeditioner
till Tripolis och Tanger. M. kastade sig sedan in i
politiken som ifrig whig och hätsk motståndare till
hertigen af York (sedermera Jakob II); 1686 nödgades
han fly till Holland, återkom med Vilhelm af Oranien
och blef (apr. 1689) earl af Monmouth och för kort tid
förste skattkammarlord. 1697 satt M. några månader
fängslad för delaktighet i en sammansvärjning mot
konung Vilhelm och miste sina ämbeten; s. å. ärfde han
efter en farbroder titeln earl af Peterborough. För
att aflägsna den oberäknelige M. från politiken gaf
regeringen honom 1705 befälet öfver landttrupperna
och del i flottbefälet vid den engelsk-holländska
expeditionen till Spanien. Han tvang Barcelona att
kapitulera och lät där (okt.) utropa ärkehertig Karl
till konung af Spanien samt höll i jan. 1706 sitt
intåg i Valencia. Det ånyo af franska trupper hårdt
belägrade Barcelona blef i maj s. å. undsatt af M:s
kollega i befälet öfver flottan, sir John Leake,
detta dock utan medverkan af M., som tyckes ha velat
på Spaniens tron i stället för den österrikiske
ärkehertigen uppsätta hertigen af Savojen. Då de
allierade skulle företaga en framryckning till
Madrid i konung Karls intresse, gjorde M. en mängd
svårigheter i fråga bl. a. om marschvägen och blef
till sist på grund af sin oenighet med de andre
engelske och holländske generalerna hemkallad
(febr. 1707). Han afreste i stället till Genua och företog en längre
rundtur i Europa, hvarunder han en tid vistades i
Wien och äfven, möjligen med något hemligt uppdrag
från kejsaren, besökte Karl XII i Altranstädt. Efter
sin hemkomst (aug.) slöt M. sig till torypartiet,
undgick med dess hjälp efterräkningar för sitt
beteende i Spanien och lät en doktor Freind
därom utge försvarsskriften "Account of the earl
of Peterborough’s conduct in Spain", hvarjämte han
ifrigt intrigerade mot Marlborough. Man aflägsnade nu
ånyo M. på beskickningar först till Wien, sedan till
Frankfurt och Venezia (1711–13). Huset Hannovers
tronbestigning 1714 gjorde slut på hans oroliga
offentliga bana. Jfr A. Parnell, "History of the war
of the succession in Spain" (1888; ny uppl. 1905),
och en utförlig biografi öfver M. i "Dictionary of
national biography", vol. 38, af J. K. Laughton.
V. S-g.
Mordbrand (fsv. mordbrander, eg. hemligt anlagd brand;
jfr Mord), jur., tages ej sällan i så vidsträckt
betydelse, att det omfattar alla uppsåtliga
förbrytelser, i hvilkas karaktär det ingår, att
de föröfvas medelst åsättande af eld. Man räknar
då dit äfven antändning af annans uthus, skog, hö-
eller halmstack o. d., vid hvilka brott faran för
främmande egendom är det hufvudsakliga, och likaså
antändning af egen egendom i uppsåt att bedraga
försäkringsgivare. I inskränkt mening inbegripas
under mordbrand endast sådana fall, för hvilka det
utmärkande ansetts vara, att människolif genom branden
sättas i fara. De flesta lagar fordra dock ej, för
att mordbrand i inskränkt mening skall föreligga,
att branden verkligen i det särskilda fallet varit
förenad med fara för människolif, utan de hänföra dit
hvarje antändning af sådana föremål, hvilkas brand
vanligen utsätter människor för fara. Sålunda eger
enligt svensk rätt mordbrand rum, då någon sätter eld
på hus, byggnad, fartyg eller annat, där människor
bo, eller vanligt eller veterligt är, att de eljest
vistas, eller på något, hvarifrån elden lätteligen kan
spridas till sådana boningar eller vistelserum. Härmed
likställas emellertid alla andra fall af mordbrand
i vidsträckt mening, för den händelse gärningsmannen
visste, att någon fanns på platsen och blottställdes
för fara. Straffet för mordbrand i inskränkt mening
är synnerligen strängt. Det är i regel straffarbete
fr. o. m. sex t. o. m. tio år. Vid förmildrande
omständigheter kan dock straffet nedsättas till
fyra år, och om därvid ingen fanns på platsen och
utsattes för fara, ända till två år. En än lindrigare
straffbestämmelse kommer till användande, om elden
släckes, innan den utbredt sig och gjort skada. För
vissa svårare fall (såsom mordbrand å kyrka eller
i stad, köping eller by) stadgas straffarbete på
lifstid eller fr. o. m. sex t. o. m. tio år. Fick
någon, som å stället förevar, af branden döden,
mister mordbrännaren lifvet eller dömes till
straffarbete på lifstid. Jfr i öfrigt J. Hagströmer,
"Om mordbrandsbrotten enligt svensk rätt" (i
"Tidsskr. f. retsvid.", 1897).
J. H–r. (N. S–g.)
Mordella, zool. Se Mordellidæ.
Mordellidæ, zool., en till afd. Heteromera hörande
familj bland skalbaggarna. Hit höra små svarta,
tämligen långsträckta skalbaggar med bakåt starkt
afsmalnande och ofta i en spets utdragen bakkropp,
framåt afsmalnande halssköld samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
