- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1075-1076

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - More, sir Thomas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

konungens djupa misshag, som nödgade honom att för en tid
alldeles draga sig från det offentliga lifvet. Han
företog 1508–09 en utländsk studieresa, hvarunder
hans vän Erasmus tillegnade honom sitt berömda arbete
"Encomium moriæ" (titeln innehåller en anspelning
på M:s namn). Efter Henrik VII:s död, 1509, kunde
M. återupptaga sin inbringande advokatverksamhet,
blef 1510 undersheriff i London, väckte Henrik VIII:s
och kardinal Wolseys uppmärksamhet, blef 1514 (enligt
en annan uppgift 1518) "master of the requests" med
uppdrag att inför konungen föredraga petitioner i
besvärsmål, affärdades 1515 till Nederländerna i en
beskickning för tillvaratagande af Londonköpmännens
intressen och fick plats i hemliga rådet (troligen
1518). M. stod nu högt i Henrik VIII:s gunst, lämnade
1519 sin privata advokatverksamhet och blef 1521
underskattmästare ("treasurer of the exchequer") samt
upphöjdes s. å. till knight. I 1523 års parlament
var han underhusets talman och visade som sådan en
själfständighet, som ej upptogs väl af konungen och
Wolsey. Dock blef han 1525 kansler för hertigdömet
Lancaster och användes gång på gång vid viktiga
diplomatiska förhandlingar med Frankrike. M. var den
gamla tron uppriktigt tillgifven, ryckte Henrik VIII
till undsättning i dennes pennfejd med Luther och
författade äfven en rad stridsskrifter mot Tyndale
och andra reformationsifrande engelska teologer. Då
kardinal Wolsey (okt. 1529) störtades, blef M. (25
okt.) hans efterträdare som lordkansler, den förste
lekman, som innehaft detta ämbete; ledningen af den
allmänna politiken anförtroddes dock ej åt M., utan
åt rådets president, hertigen af Norfolk (se Howard 3).
Som lordkansler utmärkte sig M. genom sin raskhet
och rättvisa som domare; han var synnerligen sträng
mot kättare, dolde ej inför konungen sin afvikande
mening i skilsmässofrågan (se Katarina, sp. 1273)
och kunde ej förmås att medverka till konungens
sträfvanden efter supremati öfver engelska kyrkan. Då
M. såg, att konungens giftermål med Anna Boleyn var
en afgjord sak, nedlade han frivilligt sitt höga och
inbringande ämbete samt drog sig tillbaka till ett
tarfligt och patriarkaliskt hemlif i sitt vackra,
med konstnärlig smak inredda hus i Chelsea, där
målaren Holbein d. y. en lång tid var hans gäst. Anna
Boleyns släkt och konungens nye främste rådgifvare,
Th. Cromwell, sökte emellertid efter tillfälle att
störta M., som genom sin vägran att bevista den nya
drottningens kröning antydt sitt ogillande af den
rådande kursen. M:s oförsiktighet att låta dupera sig
af en extatisk sierska, Elisabeth Barton (se d. o.),
som ansågs ha fört högförrädiskt tal emot konungen,
vållade hans indragande i räfsten med henne och hennes
anhängare, men i sista stund ströks hans namn från
lagförslaget om deras förklarande i akt (febr.
1534). Då emellertid parlamentet i mars
s. å. beslöt affordrande af en ed om trohet mot
den nya tronföljdsakten (till förmån för Henriks
afkomlingar med Anna Boleyn) jämte afsvärjande af
"hvarje främmande potentat", kunde M. endast förmås
att erkänna den nya tronföljden, men ville ej aflägga
någon ed, som underkände påfvens myndighet och
innebar ett erkännande af den kungliga skilsmässans
rättmätighet. Han insattes då, liksom biskop Fisher
(se d. o.), i Tower (17 april), förföljdes äfven där
med spetsfundiga frågor, genom hvilkas besvarande
han bl. a. uppgafs att ha förnekat parlamentets
rätt att förläna konungen den kyrkliga suprematien,
och ställdes omsider (1 juli 1535) inför rätta som
högförrädare. Han förklarades skyldig och dömdes att
hängas. Henrik VIII mildrade endast själfva dödssättet
(till halshuggning), och M. afrättades 7 juli s. å.;
ännu på afrättsplatsen skämtade han godmodigt och
yttrade till sist, att han dog "i och för den katolska
kyrkans tro". Hans hufvud uppsattes på London bridge,
men lär ha förvärfvats af hans dotter, och i hennes
familjegraf i en kyrka i Canterbury hittades 1824
en blylåda, innehållande ett hufvud, som antagligen
var M:s. Den katolska kyrkan firade genast efter M:s
död honom som martyr, och Leo XIII förordnade 1886 om
hans beatifikation. – M:s mest berömda arbete är hans
1516 genom Erasmus’ försorg i Louvain utgifna verk De
optimo statu reipublicæ deque nova insula Utopia,

ett motstycke till Platons "Staten" och humanismens
ryktbaraste litterära företeelse på samhällslärans
område. Bland det latinska originalets många upplagor
märkes Baselupplagan af 1518 (illustrerad af Holbein);
till engelska öfversattes "Utopia" tidigast af
R. Robinson (1551; omtr. bl. a. af Morley 1886 och af
W. Morris 1893), och öfversättningar gjordes äfven
tidigt till tyska, franska, italienska, holländska
och spanska. Arbetets form är samtal med en fingerad
portugisisk sjöman, Raphael Hythlodaye, som skulle
ha varit Amerigo Vespuccis följeslagare och i Nya
världen besökt ön Utopia ( = "ingenstädes"). M. låter
honom kritisera de samtida sociala och politiska
förhållandena i England och som kontrast skildra en
till Utopia förlagd idealstat. Där väljes konungen
på lifstid, men kan aflägsnas, om han förtrycker
folket, kommunism råder, med bl. a. gemensamma
måltidssalar, arbetstiden är 6 timmar, och återstoden
af dagen användes till studier, konstnärligt bildande
förströelser o. s. v. Staten ombesörjer allt skolväsen
och anordnar utmärkt hälsovård, krig förekommer endast
till själfförsvar, lagbrytare hållas i slafveri,
tills de lofva bättring, och den mest utsträckta
religiösa tolerans råder. Arbetet föregriper
åtskilliga moderna socialistiska reformtankar, som
emellertid ofta af M. klädas i medvetet paradoxal
form och ej märkbart påverkat M:s sträfvanden som
praktisk statsman. Arbetet har tjänat till förebild
bl. a. för Bacons "New Atlantis", Hobbes’ "Leviathan",
Hanningtons "Oceana" och Filmers "Patriarcha". Bland
M:s öfriga arbeten märkas en engelsk biografi af
Pico della Mirandola (1510), History of Richard III
(fullbordad 1513, möjligen bearbetning och öfv. af ett
latinskt arbete af kardinal Morton) och Epigrammata
(1518). Hans arbeten på engelska utgåfvos
illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0564.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free