Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1077-1078 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - More, sir Thomas - More, Hannah - Morea, halfön Peloponnesos, se Grekland - Moreagalläpplen. Se Galläpplen - Moréas, Jean - Moreau, Jean Michel

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samlade 1557 (af Th. Rastell), de latinska 1563,
brefväxlingen med Erasmus i Le Clercs uppl. af dennes
skrifter (1706–10). Ett utdrag ur M:s engelska
arbeten, "The wisdom and wit of blessed Th. M.",
utgafs af pater T. E. Bridgett (1891). "Utopia"
har kritiskt utgifvits af J. C. Collins (1904). –
Bland M:s äldre biografier märkas en af hans måg
W. Roper (1626, ny uppl. 1902; hufvudkällan för
M:s personliga historia) och en af hans sonsons son
Cresacre More (1631; ny uppl. 1828 af J. Hunter). I
den omfångsrika litteraturen om M. förtjäna framhållas
R. Baumstark, "Thomas Morus" (1879), F. Seebohm,
"The Oxford reformers" (1867; 3:e uppl. 1887),
T. E. Bridgett, "Life and writings of sir Thomas
M." (1891; från katolsk synpunkt), W. H. Hutton,
"Life and writings of sir Th. M." (s. å.), Louis,
"Thomas M. und seine Utopia" (1895), och S. Lee,
"Great englishmen of the 16:th century" <1904).
V. S-g.


More [må’o], Hannah, engelsk författarinna,
f. 1745 nära Bristol, d. 1833 i Clifton, utgaf
1773 herdedramat A search after happiness och
1774 skådespelet The inflexible captive (efter
Metastasio). Hon rönte uppmuntran af S. Johnson,
Burke och Garrick, hvilken sistnämnde med sitt spel
bidrog till framgången af hennes effektfulla drama
Percy (1777). Emellertid hade hennes åskådningssätt
blifvit starkt puritanskt. Alster af hennes senare,
på allvarliga spörsmål riktade skriftställen äro
bl. a. Thoughts on the importance of the manners
of the great to general society (1788), An estimate
of the religion of the fashionable world (1790),
Strictures on female education (1799), Coelebs
in search of a wife (1809), Practical piety (1811)
och Moral sketches (1818). I dessa skrifter riktade
miss M. angrepp på människornas smärre synder
och svagheter. Liflig och frisk i uttryckssättet,
behärskade hon med talang både prosan och versen. Som
ett prof på hennes ovanliga popularitet kan nämnas,
att hennes skriftserie Cheap repository (1795–98),
riktad mot franska revolutionens grundsatser, utgick
i 2 mill. exemplar. De stora inkomster, som miss
M. vann med sin penna, satte henne i stånd att utöfva
en omfattande filantropisk verksamhet. En samling af
hennes arbeten utgafs i 9 bd 1847–49, hennes memoarer
och bref af W. Roberts 1834–35 (i 4 bd). Ett par af
hennes uppfostringsskrifter öfversattes till svenska
1844. Se biogr. af Charlotte Yonge (1888) och "Marion
Harland" (1900).

Morea var sedan början af 1200-talet, d. v. s. efter
franska eröfringen, den allmänna benämningen
på halfön Peloponnesos. Namnets härledning är
osäker. Om halföns naturbeskaffenhet och historia se
Grekland. Den indelas i 9 nomos: Korinthia, Achaia,
Eleia, Trifylia, Arkadia, Argolis, Messenia, Lakonika
och Lakedaimon. Hela arealen är 22,171 kvkm., med 937,366 inv. (1907).
(J. F. N.)

Moreagalläpplen. Se Galläpplen, sp. 650.

Moréas [mårea’s], Jean, fransk skald, f. 15 april
1855 i Aten, d. 30 mars 1910 i Paris, var af grekisk
börd (en viss likhet erbjuder A. de Chénier,
se d. o.) och hette eg. Papadiamantopulos.
Franskt uppfostrad och tidigt intimt förtrogen med
fransk litteratur, betraktade han snart Frankrike
som sitt rätta fosterland, bosatte sig 1882 för
alltid i Paris och egnade sig åt poesien. Redan
Les Syrtes (anonymt 1884) hälsades med förtjusning
af de s. k. dekadenterna och lofvade ett värdigt
fullföljande af Baudelaires, Verlaines och Mallarmés
konstnärliga traditioner, och Les cantilènes
(1886), M:s nästa själfständigare diktsamling,
visade ännu större herravälde öfver det tekniska,
särskildt i de ofta alldeles nya rytmerna. Ganska
omogna experiment med impressionistisk ordmålning
voro däremot de tills. med P. Adam utarbetade,
svårtillgängliga prosakompositionerna Le thé
chez Miranda (s. å.) och Les demoiselles Goubert
(1887). Symbolisterna, i sin sträfvan för franska
skaldekonstens föryngring och en mera melodiös,
suggestiv fransk vers, funno i M. en öfvertygad
anhängare och ledare, som i säregna manifest à
la du Bellay proklamerade deras grundsatser och
språkets förnyelse genom lån af ålderdomliga ord och
vändningar, mest ur den s. k. Plejadens diktskatt. M:s
ymniga lyrik under 1880- och 90-talen förlorade sig
alltmer i ronsardismer, han stiftade den arkaiserande
"l’école romane", och de på prosa utgifna Histoire de
Jean de Paris (1898) och Contes de la vieille France
(1903) vittnade äfven om hans ifriga filologiska
kuriositetsintresse. Arkaistisk-symbolistisk
verkade framför allt den berömda diktcykeln Le
pèlerin passionné (1891), som till stor del
förefaller krånglig och krystad. Fri meter,
som M. sedan försmådde, tillämpas här med en viss
modifikation. Från pedanteriet öfvergick han dock till
äkta klassisk fransk tradition i sitt mästerverk,
Stances (6 bd, 1899–1901). De ofta epigrammatiskt
korta, marmorrena stroferna tolka i merendels
objektiva bilder en behärskad lidelse och resignerad
sorg med något af Racines ädelhet och strömmande
välljud. – I samma anda och stil går M:s Iphigénie
à Aulis, en smidig transkription af Euripides’
tragedi (uppf. på antika teatern i Orange 1903,
senare på Odéon i Paris och under jubel på Atens
Stadion). Själfulla essayer, Voyage de Grèce (1897),
Esquisses et souvenirs (1908) och Réflexions sur
quelques poètes (postum, 1912), ha äfven flutit ur
M:s penna. – Se Anatole France, "La vie littéraire"
(ser. 4, 1892), och J. de Gourmont i "Célébrités
d’aujourd’hui" (med utförlig bibliogr., 1905).
E. A-ie.

Moreau [mara], Jean Michel, fransk tecknare och
gravör, f. 1741, d. 1814, var elev af Lelorrain
och under en följd af år engagerad som tecknare för
illustrerade upplagor af de franske klassikerna. Sedan
han genom ytterligare studier i Rom (till 1785)
vunnit fördjupning af sitt konstnärskap, fick
han anställning som gravör vid k. konstkabinettet
(le cabinet du roi). M. blef medlem af Académie des
beaux-arts 1788. Han utförde mer än 2,000 gravyrblad,
bland hvilka de berömdaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>