- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1079-1080

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Moreau, Jean Michel - Moreau, Jean Victor - Moreau, Mathurin - Moreau, Gustave

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

torde vara de, som tillkommo i samband med Ludvig
XVI:s kröning och bröllop, samt hans vinjetter till
den s. k. "Lefèvres bibel".
R. G.

illustration placeholder

Moreau [mara], Jean Victor, fransk general, f. 14 febr. 1763
i Morlaix (Bretagne), studerade juridik i Rennes, men
blef 1792 vald till chef för en i nämnda stad uppsatt
bataljon frivilliga, och i spetsen för denna utmärkte
han sig så under krigen i Nederländerna, att han redan
1794 blef divisionsgeneral. Efter att en tid ha stått
i spetsen för nordarmén fick M. 1796 befälet öfver den
70,000 man starka Rhen- och Mosellearmén, hvilken i
förening med Meusearmén under Jourdan skulle bekämpa
den österrikiska armé, öfver hvilken ärkehertig Karl
förde befälet. Från maj till aug. trängde M. segrande
fram ända till Regensburg, men då hans återtågsväg
efter Jourdans motgångar hotades, måste han draga sig
tillbaka, hvarvid han utförde sitt ryktbara återtåg
under 40 dagar uppför Donau, genom Schwarzwaldpassen
och 24 okt. åter öfvergick Rhen, vid Breisach. 1798
anställdes M. som divisionsgeneral vid armén uti
Italien under den oduglige general Scherer, som i
april 1799 öfverlämnade högsta befälet åt M. Sedan
M. af ryssarna under Suvorov 27 april blifvit slagen
vid Cassano, drog han sig tillbaka till Genua och
upptog spillrorna af Macdonalds vid Trebbia slagna
armé. Då direktoriet uppdrog öfverbefälet åt Joubert,
stannade M. utan befäl kvar vid armén, men tog dess
ledning åter om hand, då Joubert stupade i början
af det olyckliga slaget vid Novi (15 aug.). M. förde
armén tillbaka öfver Apenninerna, öfverlämnade befälet
åt Championnet och begaf sig till Paris. Flera af de
med direktoriet missnöjde ville nu uppdraga diktaturen
åt M., men han trädde tillbaka till förmån för den
från Egypten återkomne Bonaparte och skänkte honom
verksam hjälp, då han genomförde statshvälfningen
18 brumaire år VIII (9 nov. 1799). Bonaparte gaf
M. 1800 befälet öfver den 90,000 man starka Rhenarmén,
med hvilken han utförde det fälttåg i Donaudalen,
som afslutades med segern öfver ärkehertig Johan vid
Hohenlinden (3 dec. 1800) och ledde till stilleståndet
i Steyer (25 dec. s. å.) samt freden i Lunéville
(1801). M. var nu icke mindre populär än Bonaparte,
till följd hvaraf dennes redan före krigets utbrott
gryende afundsjuka alltmera väcktes. M. underblåste
denna genom sin visade opposition mot Bonapartes
egenmäktighet och genom att öppna sitt hem för alla
missnöjda. Bonaparte sökte en anledning att bli sin
medtänare kvitt, lät arrestera honom 15 febr. 1804
och anklagade honom för delaktighet i den af Cadoudal
och Pichegru gjorda stämplingen mot hans lif. Ehuru
bevis saknades, dömdes M. för högförräderi till
två års fängelse, och han infann sig själfmant i
Tempeltornet. Efter några dagar förvandlades straffet
till landsflykt. M. var
sedermera bosatt i Nord-Amerika (i Morrisville i
New Jersey) till 1813, då han på kejsar Alexanders
uppmaning hemligen begaf sig till Europa för att
medverka till Napoleons störtande. Efter att i juli
1813 ha landstigit i Göteborg och i aug. haft ett
personligt möte med Karl Johan i Stralsund begaf han
sig till Alexanders högkvarter. Under andra dagens
strid utanför Dresden (27 aug.) träffades han af
en kanonkula, som krossade hans båda ben. Dessa
amputerades, och M. fördes till staden Laun i
Böhmen, där han dog 2 sept. 1813. M:s ben hvila
på den plats, där han föll, under en minnesvård;
den öfriga kroppen begrofs med stor högtidlighet
i Petersburg. Ludvig XVIII lät 1819 i Paris resa
en minnesvård öfver M. Biogr. af Beauchamp (1814)
och Dontenville (1899); se äfven Picard, "Bonaparte
et M." (1905), och E. Daudet, "L’exil et la mort du
general M." (1909).
C. O. N.

Moreau [mara], Mathurin, fransk skulptör, f. 1822
i Dijon, d. 1912 i Paris, studerade vid École
des beaux-arts och utförde bl. a. gruppen
De landsflyktige (1889, jämte flera verk i
Tuileriesträdgården), monument öfver P. Joigneaux
i Beaune (1897), som fick salongens hedersmedalj,
och Carnots monument i Dijon (1898).
G-g N.

Moreau [mara], Gustave, fransk målare, f. 1826 i
Paris, d. där 1898, var elev af Picot vid École des
beaux-arts, debuterade 1853 med Darius’ flykt efter
slaget vid Arbela
och Höga visan (stor målning,
museet i Dijon), vistades sedan 9 år i Italien och
uppträdde på 1860-talet fullt själfständig. Till denna
tid höra Oidipus och sfinxen (1864), Den unge mannen
och döden
(tillegnad minnet af Chassérieau, 1865),
Orfeus (en ung flicka bär sångarens afhuggna hufvud på
hans lyra, 1866, Luxembourgmuseet), Prometheus (1869,
alla dessa äro ganska stora målningar i olja, formädla
och hållna i dämpad, lugn kolorit). Sedan följde
dels kompositioner af liknande art, dels bisarra och
fantastiska motiv, där intryck från emaljmålningar
och österländsk och indisk guldsmedskonst blandas
med påverkan af grekiska vasmålningar. Färgen blir
rik och sällsam, praktfull och glödande, och där
så lämpar sig, slösar målaren på sina figurer och
sin arkitektur ett skimmer af stoffer och smycken
i spektrets alla färger. Studiet af människokroppen
blef i M:s senare arbeten mindre energiskt för att
vara af en fransk konstnär, men bisakerna äro ytterst
noggrant studerade och utarbetade. Motiven äro oftast
hämtade ur legend och saga. Bland de för M. typiska
motiven äro Herkules inför hydran, Enhörningarna,
Batsela i badet,
den urgamle David på sin tron,
Sapfos död, Sirenerna på berget, Venus seglande i
sin snäcka, Galatea i sin grotta, Helena på Trojas
mur, Salome
(i två versioner, en i olja, mystisk
och prunkande, den andra – Uppenbarelsen kallad,
i akvarell i Luxembourgmuseet – visar Johannes
döparens blodiga hufvud, sväfvande i luften framför
den dansande kvinnan). – M. var i själfva verket
mera konstentusiast än naturbeundrare. Han var en
konstnär för finsmakare, blef själf en enstöring,
som lefde i ensamhet med sina visioner af mystik
och feeri. Hans konst var artificiell, en hjärnans
konst lika mycket som känslans, en inlärd romantism,
uppblandad med klassicism, exotisk och sällsam,
ofta poetisk och betagande.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:28 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0566.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free