- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1083-1084

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morel-Fatio, Alfred - Morelia, hufvudstad i mexikanska Michoacan - Morelia spilotes, Rutormen, zool. - Morell, Ernst Johan - Morell, Kathrine. Se Gjelstrup, A. G. - Morella, stad i spanska Castellón de la Plana - Moreller, ett slags körsbär - Morellet, André - Morelli, Giovanni - Morelli, Domenico

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den spanska litteraturen, bl. a. Études sur l’Espagne
(3 vol., I 1888, 2:a uppl. 1895, II 1891, III 1904).

Morelia [må-], hufvudstad i mexikanska staten
Michoacan, på en högslätt, 1,950 m. ö. h. och under
19° 42’ n. br. 39,160 inv. (1910). Ärkebiskopssäte
med präktig katedral, prästseminarium, högre skolor,
museum, observatorium. Bomulls- och tobaksfabriker;
järnvägsförbindelse med Mexico och Uruapan. Staden
anlades 1541 under namnet Valladolid
och erhöll 1828 sitt nuv. namn efter prästen
Morelos, en af de förste insurgentcheferna;
han var liksom Iturbide född i staden.
(J. F. N.)

Morelia spilotes, Rutormen, zool., en orm, som
endast genom obetydliga skillnader med afseende
på anordningen af hufvudets plåtar skiljer sig
från jätteormsläktet Python, bebor Australien
och Nya Guinea. Färgen är sammansatt af svart och
gult i mycket växlande mönster. Ormen uppges lefva
företrädesvis i vattnets närhet och lifnär sig af
smärre däggdjur och fåglar. Den blir i fångenskapen
lätt tam.
L-e.

Morell, Ernst Johan, veterinär, f. 1 mars
1833 i Stockholm, d. där 13 aug. 1911,
student i Uppsala, antogs 1852 som elev vid
dåv. Veterinärinrättningen i Stockholm, aflade
där veterinärexamen 1855, praktiserade sedan
som veterinär i Hedemora och kallades 1867 till
extra lärare vid Veterinärinrättningen samt var
1868–98 professor i husdjursskötsellära m. m. och
veterinärrättsvetenskap vid Veterinärinstitutet. Under
en följd af år var M. sekreterare i lärarkollegiet
vid Veterinärinstitutet och 1885–98 inspektor
för Veterinärelevföreningen. M. var
led. af Sv. läkarsällskapet sedan 1869.
E. T. N.

Morell, Kathrine, skådespelerska. Se Gjelstrup, A. G.

Morella [mårerlja], stad i spanska prov. Castellón
de la Plana (Valencia), 7,335 inv. (1900). Starkt
kastell, ringmur och torn, akvedukt. Linne-
och klädesväfverier. M., det romerska
Castra Aelia, har spelat en framstående
roll i halföns krig och revolutioner. Efter
densamma erhöll Cabrera titeln grefve af M.
(J. F. N.)

Moreller, ett slag körsbär (se d. o.).

Morellet [mårelä], André, fransk skriftställare,
f. 1727, d. 1819, innehade abbévärdighet, var
meningsfrände och förtrolig vän med Turgot och
Malesherbes samt tillhörde encyklopedisternas
krets. 1785 blef han medlem af Franska akad. och gömde
dess arkiv, då den under den värsta revolutionstiden
var upphäfd. M. utgaf Mélanges de litterature
et de philosophie
(4 bd, 1818). 1821 utkommo hans
Mémoires. M. var äfven nationalekonom.

illustration placeholder

Morelli [må-], Giovanni, italiensk konstlärd under
pseudonymen Ivan Lermolieff, f. 1816 i Verona,
d. 1891 i Milano, tillegnade sig tysk bildning i
Schweiz och vid tyska universitet, var till en början
naturforskare och blef med. doktor i München. Han
deltog i Italiens nationella frihetsrörelser 1848–59
och i kriget 1866, var medlem af deputeradekammaren
1860–70 och blef senator 1873. Under sina många
resor hade M. förvärfvat grundlig kunskap i italienskt
renässansmåleri, och på äldre dagar uppträdde
han som konstförfattare, en lysande analytiker
och i många fall nyhetsman i sitt sätt att se och
studera konstverken. Han framlade först i en följd
uppsatser i "Zeitschrift für bildende kunst"
1874–76 sina empirisk-kritiska grundsatser för
kännarskapet, hvilka han sedan utvecklade bl. a. i
Kunstkritische studien über italienische malerei (3
dlr, 1890–93; sista delen utkom efter förf:s död). M:s
"känneteckenlära" hvilar på ett slags andlig autopsi
af konstverken; han söker uppvisa allehanda gång på gång återkommande
egendomligheter hos de olika målarna, framför allt i deras sätt
att återge detaljer af människokroppen, t. ex. händer
eller öron. Han jämför de små dragen, studerar ytterst
noggrant målarnas uttryckssätt. Hans kritiska metod
gaf till första resultat, att åtskilliga gamla
målningar – bland dem några af de mest ryktbara –
fingo byta om mästarnamn. M:s åsikter möttes af
häftigt motstånd, men han har dock i många fall
blifvit den segrande. Hans kritiska metod har haft
ett mycket hälsosamt inflytande på konstkännarnas
sätt att studera konstverken – låt vara, att den
har kunnat föra till öfverdrift och till diametralt
motsatta åsikter om ett och samma konstverk. M. förde
en mördande kvick penna och var stark i polemiken. Sin
rika samling målningar testamenterade han till museet
i Bergamo. – Jfr G. Frizzoni, "Ein lebensbild"
(i "Kunstkritische studien", III, 1893), och
uppsats af F. Vetterlund i "Nord. tidskr." (1902).
G-g N.

Morelli [må-], Domenico, italiensk målare, f. 1826
i Neapel, d. där 1901, hette eg. D. Soliero,
studerade i Rom och i Neapel, där han af djurmålaren
F. Palizzi fördes in på direkt naturstudium i fria
luften. Eldig och fantasirik, sökte M. jämte natur,
ljus- och färgverkan intresseväckande motiv, till
en början mestadels historiska och romantiska. Hans
första större målning var Bildstormarna (1855),
som följdes af Cesare Borgia vid Capuas belägring,
Tasso läser för Eleonora d’Este
m. fl. Med Jesus
går på vattnet
(1867) var han inne i den bibliska
motivkretsen. Bland hans många dithörande verk äro
Nedtagandet från korset, Jesus hånas, Jairi dotter,
Jesus i ödemarken, Jesus predikar i öknen. Kvinnorna
gå till grafven,
flera madonnor och Marias himmelsfärd
(plafond i slottet i Neapel). Flera gånger varierade
han ämnet Sankt Antonius’ frestelse, som anses vara
hans yppersta alster – extasen är där uttryckt med
på en gång trovärdighet och patologisk skärpa. En
resa i Orienten medförde motiv som Odalisker
gå till badet, Arabisk improvisatör, Muhammed
före drabbningen.
M. var en i hög grad originell
målare. Hans sätt att behandla den heliga historiens
och legendens ämnen har träffande blifvit kalladt
"fantastisk naturalism"; där finns både omedelbart
verklighetssökande och hallucination, realistiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0568.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free