- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale /
1093-1094

(1913) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morfin, farm. med., kem. - Morfinförgiftning, toxik. med. - Morfinförgiftning 1. Akut m. Se Morgin - Morfinförgiftning 2. Kronisk m. Se Morfinism - Morfinism l. Kronisk morfinförgiftning, toxik. med.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lider han af stark dåsighet, allmänt illamående och
vanligen svår förstoppning – symtom, som i allmänhet
gå öfver på några timmar eller dagar. Behandlingen af
den akuta morfinförgiftningen bör, om möjligt, alltid
så snart som möjligt anförtros åt läkare. Tömmande af
mage och tarm med "magpump" och laxermedel har ofta
gynnsam verkan, äfven i sent stadium, t. o. m. efter
insprutning af giftet under huden, emedan detta delvis
afsöndras genom mag- och tarmslemhinnan och behöfver
aflägsnas, så att det icke må uppsugas på nytt och
underhålla förgiftningen. Om den förgiftade fallit i
dvala och andningen börjat bli dålig, måste behandling
med upplifvande medel, konstgjord andning, inandning
af syrgas, om sådan finnes att tillgå, uppvärmning af
kroppen med varma föremål genast inledas, hvarjämte
insprutning under huden af atropinsaltlösning bör
försökas. Som läkemedel användes det saltsyrade
morfinet
mest mot smärtor af allehanda slag och är
i svåra fall genom sin säkra och snabba verkan ett
oersättligt medel, som dock alltid måste användas med
stor försiktighet ej blott på grund af sin giftighet,
utan äfven på grund af faran för, att morfinbegär
och kronisk förgiftning kunna uppstå. Detsamma gäller
morfinets bruk som sömnmedel, hvilket mest förekommer,
då sömnen störes af smärtor. Äfven vid nervös
astma, blodhosta, vissa tarmåkommor m. m. försökes
morfin. Medlet ges vanligen i pulver eller lösning
till intagning eller i 1–3-procentig lösning för
insprutning under huden. Dosen växlar för vuxen person
från 1/2 till 3 cg., som är maximaldos.
H. E. C. G. S.

Morfinförgiftning, toxik. med. 1. Akut
morfinförgiftning. Se Morfin. – 2. Kronisk
morfinförgiftning. Se Morfinism.

Morfinism (Morphinismus) 1. Kronisk
morfinförgiftning,
toxik. med., är det sjukliga
tillstånd, som uppstår genom en längre eller kortare
tids bruk eller missbruk af morfin, mest i form af
insprutningar under huden. Den vanliga orsaken till
morfinismen är, att patienten lidit af någon smärtsam
åkomma, mot hvilken han börjat allt emellanåt eller
dagligen använda morfin. Då smärtorna döfvas, erfar
den sjuke en känsla af njutning; ofta känner han
därvid äfven en förnimmelse af ökad liflighet och
kraft. När smärtor, oro, dåsighet och svaghetskänsla
snart åter inställa sig, uppstår hos patienten ett
lifligt begär efter morfinet, som med ens kan stryka
bort det onda, och detta begär kan bli så våldsamt,
att det alstrar en till galenskap gränsande oro,
morfinomani. Här är emellertid fråga icke blott
om ett psykiskt begär, utan snart äfven om ett
fysiskt behof af giftet, och om detta behof icke
någorlunda regelbundet tillfredsställes, utbryta
s. k. abstinenssymtom (se nedan). Redan det starka
begäret och behofvet äro tecken till kronisk
förgiftning, och snart ansluta sig härtill äfven
andra symtom. Hos den förgiftade visa sig alltjämt
tilltagande nervositet, oro och sömnlöshet; endast nya
doser morfin häfva för tillfället dessa symtom, som
snart åter inställa sig. Under gynnsamma förhållanden
kan morfinisten ganska länge, ibland under många
år, hålla sig uppe i verksamhet och i umgänge med
människor, blott han undan för undan kan få sina
morfindoser. Då dessa vanligen insprutas under huden,
mest på armarnas insida eller på bröstet, finner man
huden där retad och förändrad af de ofta upprepade
insticken; ej sällan ser man märken efter en eller
annan bulnad, ådragen genom smitta medelst oren spruta
eller lösning. Under fortsatt morfinmissbruk blir den
förgiftade småningom alltmer slarfvig, energilös,
pliktförgäten och opålitlig; särskildt är han
lögnaktig, då det gäller åtkomsten och användningen
af morfinet. Minne och förståndsskärpa aftaga alltmer,
och i en del fall utvecklar sig verklig sinnessjukdom,
mest i form af melankoli med förskräckande
hallucinationer, ibland såsom anfall af akut mani,
då den sjuke kan vara våldsam och farlig. Ehuru
morfinisten vant sig vid stora morfindoser, händer det
dock stundom, att han i sin oro insprutar en så stor
mängd på en gång, att han dör i ett anfall af akut
förgiftning. Efter ett afbrott i gifttillförseln kan
det inträffa, att öfverkänslighet utvecklar sig och
att patienten får svår akut förgiftning eller rent
af dör efter en dos, som han förut tålde utan några
akuta symtom. Förr eller senare komma till psykiska
och moraliska symtom äfven fysiska. Patienten magrar
af, blir svag med krökt rygg och åldradt utseende, men
företer på samma gång egendomlig styfhet i musklerna
och stelhet i hållningen äfvensom känselrubbningar i
huden, i det att på somliga ställen öfverkänslighet
(hyperestesi), på andra nedsatt eller upphäfd känsel
(anestesi) iakttages. Pupillerna äro starkt förträngda
och blicken stirrande. Oregelbunden puls, andnöd
och heshet förekomma. I regel råder förstoppning;
då och då inställa sig kräkningar och häftig
diarré. Ibland iakttages en egendomlig feber. Potensen
aftager och upphör. Urinstämma inställer sig. Om ej
någon mellankommande sjukdom tidigare gör slut på
morfinistens lidande, leder den kroniska förgiftningen
som sådan till en alltmer öfverhandtagande kroppslig
och andlig oförmåga, slutande med fullständig
sinnesslöhet, höggradig utmärgling och allmän
förlamning af centrala nervsystemet. Naturligtvis
går det icke så illa med alla personer, som en gång
börjat missbruka morfin; många räddas genom lämplig
behandling eller därigenom, att de ej kunna komma åt
giftet. – De ofvan nämnda abstinenssymtomen bestå
mest i anfall af upphetsning, ytterst häftig oro
och kvalfull ångest, då patienten, om han kommer
åt, irrar omkring, jämrar sig och för oväsen,
tigger att få morfin eller söker tilltvinga sig
sådant. Ibland förekomma raserianfall med delirier, ej
olika attacker af delirium tremens hos alkoholister,
ibland räckande 1 till 2 dygn. Härtill sälla sig äfven
svåra kräkningar och diarré eller ett tillstånd af
så höggradig allmän nedsättning af kroppskrafter,
andning och puls (kollaps), att patienten kan dö
däraf. En enda morfininjektion kan på en kort stund
aflägsna dessa hotande symtom. – Behandlingen af
morfinism består gifvetvis i afvänjning från morfinets
bruk. Sådan är emellertid mycket svår, ofta omöjlig
att genomföra i den sjukes hem, där han vanligen kan
på smygvägar skaffa sig giftet, utan bör om möjligt
ske på en lämplig anstalt. Afvänjningen kan, i många
fall åtminstone, ske med ens och förlöper då fortare,
men är på samma gång ej sällan mera kvalfull, med
fara för hotande abstinenssymtom. Eller ock minskar
man småningom morfindoserna eller ersätter dessa
under någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:14 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfbr/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free