Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1105-1106 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morghen, Raphaelle - Morgonbladet, finsk tidning - Morgonböner. Se Morgon- och aftonböner - Morgongåfva var namnet på en af mannens skänker vid det germanska bröllopet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1793, var först elev af sin fader Filippo M. och
sin farbror Giovanni Elia M., båda kopparstickare,
och utbildades sedan hos Volpato i Rom, hvars måg
han blef och i hvars stora reproduktionsverk efter
Rafaels stanzer han utförde Mässan i Bolsena och
Plafonden i Stanza della Segnatura. M. är den mest
framstående af Volpatos lärjungar, öfverträffade
betydligt sin lärare och blef själf hufvudet för en
hel reproducerande kopparstickarskola, som fortsatte
de gamla traditionerna inom konsten: den fasta och
säkra teckningen, det eleganta och ytterst vårdade
utförandet och den enformiga, men solida tekniken
med rutsystemet. Bland hans 252 arbeten
är Lionardo da Vincis Nattvard (efter teckning af
T. Matteini; se pl. till Lionardo da Vinci),
det mest berömda och anses som mästerverket inom
Volpatos skola. F. ö. märkas Madonna della Sedia
och Transfigurationen (efter Rafael), Aurora (efter
Guido Reni), Domenichinos Dianas jaktfest, Rafael
Mengs’ Parnass, stick efter Rubens, Poussin, Canova,
Dolci, Vasari, A. del Sarto, Murillo m. fl., äfven
många porträtt. M. var medlem af Franska institutet
och flera akademier. N. Palmerini utgaf 1810 (3:e
uppl. 1824) hans biografi med katalog öfver hans
arbeten.
J. K-e.*

R. Morghen. Efter ett själfporträtt.

Morgonbladet, finsk daglig tidning för politik,
ekonomi och litteratur, utgafs i Helsingfors 1872–84.
Huvudredaktörer voro E. A. Forssell 1872–73,
Aug. Hagman 1873–76, 1878–83, K. W. Forsman
1877 och K. Castrén 1884. Tidningen var en ifrig
förkämpe för den fennomanska riktningen. Den hade
sina flesta läsare bland landets präster och intog
i politiska frågor samma hållning som nämnda stånd
vid landtdagarna. Ortodox i religiösa frågor,
var tidningen strängt konservativ i politiskt
hänseende. Mot den svenska odlingen i Finland visade
bladet städse stor fientlighet. Betraktadt uteslutande
som publicistiskt organ, intog "Morgonbladet" ej
någon framstående plats. Efter dess upphörande
öfvertogs dess roll af tidningen "Finland".
A. H.

Morgonböner. Se Morgon- och aftonböner, sp. 1107.

Morgongåfva (ty. morgengabe) var namnet på en
af mannens skänker vid det germanska brölloppet
och synes, i motsats till öfriga sådana gåfvor,
ha förärats bruden personligen. Om dess betydelse
råda olika meningar. Mer eller mindre lär dock
ursprungligen därvid ha fästs föreställningen om ett
pretium virginitatis (se Pretium) Men redan
tidigt har morgongåfvan betraktats hufvudsakligen
som ett vederlag för kvinnans hemgift och arbete för
boets förkofran. Denna uppfattning ger sig till känna
redan i äldre svensk landsrätt, som lät morgongåfvan
utgå äfven vid äktenskapets upplösning genom hustruns
frånfälle, nämligen till hennes arfvingar eller i allt fall
efterlefvande barn. Annorstädes synes åter morgongåfvan ha
bibehållit sig allenast som ett änkeunderstöd och
utföll således regelrätt, allenast om hustrun
öfverlefde mannen. Så blef allmänt händelsen
i Sverige med 1734 års lag, hvilken härvid dock
endast återgaf förordnanden i de gamla svenska
stadslagarna. Enligt stadsrätten var f. ö. hustruns
morgongåfvorätt betingad däraf, att i lifvet ej
funnes afkomlingar af äktenskapet. Äfven denna
rättsregel vann upptagande jämväl för landsrättens
del, fastän först genom k. förordn. 19 maj 1845. I sin
gamla användning utfästes morgongåfvan vanligen redan
vid trolofningen, men fullbordades för hvarje fall
genom öfverlämnande morgonen efter bröllopsnatten. I
nu gällande svenska lag, som fordrar, att utfästelsen
egt rum före vigseln, men ej har något att förtälja
om gåfvans fullbordan, erbjuder utfäst morgongåfva
exempel på ett af de undantagsfall, i hvilka en
utfästelse af gåfva och f. ö. äfven en formlös sådan
är giltig utan något öfverlämnande. Men å andra
sidan bereder utfästelsen, äfven då den lydt på viss
egendom, ej någon tryggad rätt till det gifna, utan
medför allenast anspråk på att utfå detsamma eller
dess värde ur hvad, som vid äktenskapets upplösning
återstår af mannens egendom efter gälds betalning och
verkställdt boskifte. Af hänsyn till mannens arfvingar
kom i tidens lopp rätten att utfästa morgongåfva
att underkastas vissa inskränkningar. Minnen af
detta slags lagstiftning bevarar 1734 års lag i sina
alltjämt kvarstående föreskrifter, att morgongåfva
utgår allenast till viss bråkdel (1/3, om i fast
egendom, och 1/10, om i lös) af mannens behållna
egendom vid äktenskapets upplösning och ej kan ha
utfästs i fast egendom annat än till att nyttjas
af änkan, så länge hon förblir ogift och "ärligen
lefver". Eljest hade redan vid tillkomsten af 1734
års lag utfästelse af morgongåfva i det stora hela
råkat ur bruk. I lagboken kom detta emellertid icke
till synes på annat sätt, än att det för fall af
bristande utfästelse gafs förordnande om utgående
af en lagbestämd morgongåfva, nämligen till hälften
af maximisatserna. Dylik lagbestämd morgongåfva
utgår dock blott vid äktenskapets upplösning genom
mannens frånfälle, under det att utfäst morgongåfva
förutsattes skola, där den ej särskildt förverkats,
af kvinnan åtnjutas äfven i händelse af upplösning
i makarnas lifstid och, då det bortskänkta varit
lösören, förklarats skola tillfalla hennes arfvingar,
för fall att äktenskapet upplösts, därigenom att
mannen dräpt henne af vilja eller groft vållande. –
För den närvarande tiden är morgongåfva enligt allmän
lag ett nästan fullständigt utdödt institut. För den
svenska rättens del yttrar detta sig på det sätt,
att utfäst morgongåfva ej mera förekommer annat, än i
mån som innehafvare af fideikommiss, med begagnande af
stiftelseurkundens föreskrifter, i form af morgongåfva
bereder sin hustru änkerätt till egendomen under
hennes lifstid. Den lagbestämda morgongåfvorätten
fyller åter visserligen en roll som ett slags surrogat
för makes arfsrätt. Men morgongåfvorätten är numera en
lika nationell egendomlighet för den svenska rätten
som dess obekantskap med makes arfsrätt. Motstycken
till dess allmänna bestämmelser om morgongåfva har man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>