Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1117-1118 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Morits, tyska furstar - Morits 2. M., grefve af Sachsen - Moritsberg, gods. Se Mauritzberg - Moritüri te salutant, lat. Se Gladiator - Moritz, Sankt. Se Sankt Moritz - Moritz, Ida. Se Brag, Ida - Moritz, Karl Philipp - Moritzburg, sachsiskt jaktslott - Moritz von Reichenbach. Se Bethusu-Hue - Moriyoshi. Se Band XII, sp. 1461 ((Japan, Historia)) - Morjärv, järnvägsstation i Norrbottens län - Morkarla, socken i Uppsala län - Morkere l. Morcar, jarl af Northumberland - Morkinskinna. Jfr Isländska litteraturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan ett försök att efter kettlerska ättens
snart väntade utgång bli hertig af Kurland och
erhöll därvid penningunderstöd af sin moder
och sin älskarinna parisskådespelerskan Adrienne
Lecouvreur m. fl. damer. Det lyckades så till vida,
att kurländska landtdagen 1726 valde honom till den
barnlöse hertig Ferdinands efterträdare; men Ryssland
och Polen förklarade valet ogiltigt, och M. måste för
en anryckande rysk styrka lämna Kurland och återvända
till Frankrike (1729). I Polska tronföljdskriget
(1733–35) tjänade M. under Berwick vid Rhen och
utnämndes 1734 till generallöjtnant. Först i
Österrikiska tronföljdskriget (1740–48) vann han sitt
rykte som härförare, särskildt genom stormningen af
Prag (1741). Han utnämndes 1744 till marskalk af
Frankrike och kämpade under den återstående delen
af kriget i Nederländerna. Där vann han, i Ludvig
XV:s åsyn, segern vid Fontenay (11 maj 1745), slog
Karl af Lothringen vid Raucoux (11 okt. 1746) och,
ännu en gång med sin konung som vittne, hertigen af
Cumberland vid Laffeld (2 juli 1747). Återställaren af
den franska krigsäran belönades med slottet Chambord,
värdigheten af maréchal général (12 jan. 1747),
hvilken endast Turenne innehaft, samt ståthållarskapet
öfver de eröfrade Nederländerna (1747). Knappt
hade emellertid det belägrade Maastricht gifvit
sig (maj 1748), förrän Frankrike undertecknade en
föga ärofull fred. M. lefde därefter mestadels på
Chambord, omgifven af furstlig prakt. Han begrofs i
Tomaskyrkan i Strassburg, där en af Pigalle utförd
minnesvård var fullbordad 1777. M. författade 1732
Mes rêveries, som innehåller för sin tid nya och
djupa åsikter i militära ämnen. Lettres et mémoires
choisis parmi les papiers originaux du Maréchal
de Saxe utgåfvos 1794. – Litt.: K. v. Weber,
"M., graf von Sachsen, marschall von Frankreich"
(1863), Saint-René Taillandier, "Maurice de Saxe"
(1865), Vitzthum von Eckstädt, "M., comte de Saxe, et
Marie-Joséphe de Saxe, dauphine de France" (1867) de
Broglie, "M. de Saxe et le marquis d’Argenson" (2 bd,
1891), och Colin, "Les campagnes du maréchal de Saxe"
(1901 ff.).
1 o. 2. J. Th. W."


Moritsberg, gods. Se Mauritzberg.

Morituri te salutant, lat. Se Gladiator.

Moritz [må-], Sankt, badort i
Ober-Engadin. Se Sankt Moritz.

Moritz, Ida, operasångerska. Se Brag, Ida.


Moritz [ma-], Karl Philipp, tysk författare, f. 1757
i Hameln, d. 1793, genomlefde en äfventyrlig ungdom,
tills han 1778 fick anställning som gymnasielärare
i Berlin. Han vistades i England 1782 och Italien
1786–88 samt utgaf omtyckta skildringar af dessa resor
1783 (nytryck 1903) och 1792–93. I södern knöt han
vänskap med Goethe, hvilken han därefter gästade i
Weimar. M. utnämndes 1789 till professor i arkeologi
och de sköna konsternas teori vid Berlins konstakademi samt
fick titeln hofråd. – Till sin person var M. ett
underligt original, i flera fall frånstötande,
men äfven med många fängslande egenskaper. Hans
författarskap har att uppvisa fruktbara tankar och
en ofta utmärkt framställningskonst, som kulminerar i
skildringen af själstillstånd och tidsstämningar. Den
själfbiografiska romanen Anton Reiser (1785–90; nya
uppl. 1886 och 1906) är af största intresse. Äfven
romanen Andreas Hartknopf (1786) är byggd på M:s
egna lefnadshändelser. Bland hans öfriga arbeten må
nämnas Götterlehre oder mythologische dichtungen
der alten (1791; nyaste uppl. 1878). M. utgaf 1783–93
"Magazin für erfahrungsseelenkunde". Se Dessoir, "M.
als ästhetiker" (1889).

Moritzburg [må-], kungligt sachsiskt jaktslott
med stor djurgård, 11 km. n. om Dresden,
anlades 1542–89 samt utvidgades och förskönades
omkr. 1720 af August den starke (Fredrik August
I), som där ofta anställde lysande jakter och
praktfulla fester.
(J. F. N.)

Moritz von Reichenbach. Se Bethusy-Huc.

Moriyoshi. Se Bd XII, sp. 1461.

Morjärv, järnvägsstation vid Norra stambanan, i
Töre socken, Norrbottens län, s. om Kalix älf och
vid flera viktiga landsvägar, 74 km. från Boden,
46 km. från Lappträsk, banans ändpunkt f. n. (1913).

Morkarla, socken i Uppsala län, Olands härad.
9,232 har. 887 inv. (1911). Annex till Alunda,
Uppsala stift, Olands och Frösåkers kontrakt.

Morkere l. Morcar, jarl af Northumberland,
var son till jarl Ælfgar af Mercia, deltog
i northumbrernas resning 1065 mot jarl Tostig
och blef efter dennes fördrifvande deras jarl
(okt. s. å.). Jämte sin broder Edvin, jarl af
Mercia, besegrades M. 1066 af Tostigs bundsförvant,
norske konungen Harald Hårdråde, vid Fulford gate
(nära York), men de fingo då hjälp af sin svåger
konung Harald Godwinsson, som vid Stamford
bridge (25 sept. s. å.) i grund slog Harald
Hårdrådes här. Deras vägran att visa Harald Godwinsson
gentjänst vid den normandiska invasionen
bidrog väsentligt till dennes nederlag vid Hastings
(12 okt.). M. deltog därefter i valet af Edgar the
Ætheling till Englands konung, men underkastade
sig snart Vilhelm Eröfraren. Han gjorde uppror
1068, men gaf sig snart mot löfte om tillgift,
försökte 1071 en ny resning, greps då och satt
fången i Normandie, tills Vilhelm 1087 på sin
dödsbädd frigaf honom. Konung Vilhelm II Rufus lät
emellertid s. å. ånyo inspärra M., och han torde
ha dött i fängelset, okändt när. Jfr Freeman,
"History of the norman conquest", II–IV.
V. S-g.

Morkinskinna, en i Köpenhamns k. bibliotek
befintlig pergamentkodex från omkr. 1280, innehållande
en samling norska konungasagor för tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>