Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 1131-1132 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mornay, Philippe de - Morning chronicle, The, tidning i London - Morning post, The, tidning i London - Mornington, ö bland Wellesleyöarna (Australien) - Mornington, lord. Se Wellesley - Morny, Charles Auguste Louis Joseph de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

verkade ifrigt för hugenotternas sak som skriftställare
och diplomat, bl. a. genom sin Dissertation sur
l’église visible (1571) och en hemlig beskickning
till Vilhelm af Oranien 1572. Räddad af en katolsk
vän undan Bartolomeinatten (1572), flydde M. till
England; han deltog sedan i religionskrigen i
Frankrike 1574–75 och trädde 1576 i Henrik IV:s tjänst
såsom chef för finansförvaltningen i konungariket
Navarra, nyttjades äfven som diplomatisk underhandlare
i England och Nederländerna och utnämndes, sedan
Henrik bestigit Frankrikes tron, till guvernör i
Saumur, där han 1593 upprättade en protestantisk
akademi. Till följd af sitt skarpa ogillande af
Henriks öfvergång till katolicismen miste han
småningom sin forna, synnerligen inflytelserika,
förtroliga rådgifvarställning vid Henriks sida,
och han egnade sig nu alltmer åt teologiska
studier. En frukt däraf var det lärda arbetet De
l’institution, usage et doctrine du saint sacrement
de l’eucharistie en l’église ancienne (1598). Man
har äfven tillskrifvit M. författarskapet till
den bekanta skriften "Vindici contra tyrannos"
(se Languet). Bland sina trosförvanter åtnjöt
M. utomordentligt anseende och fick med anledning
af sin vidsträckta teologiska lärdom namnet
"hugenottpåfven". Under titeln "Mémoires et
correspondance" utgafs 1824–25 i 12 bd en samling af
bref till och från M. jämte en af hans maka författad
lefnadsbeskrifning öfver M. (En tidigare samling,
"Mémoires", utgafs i 4 bd redan 1624–51; äfven med
lefnadsteckningen.) Jfr artikeln "Duplessis-M.", af
Th. Schott i Haucks "Realencyklopädie", V (1898).
(V. S-g.)


Morning chronicle [må^nin, krårnikl], The, daglig
tidning i London; den var en tid bland whigpartiets
inflytelserika organ och räknade bl. a. Charles
Dickens som medarbetare. Grundlagd 1769, uppnådde
den en ålder af mer än 90 år.

Morning post [må’mij påu’st], The, den äldsta
af Londons dagliga tidningar, uppsattes 1772 som
toryorgan. Det hade 1795–1803, då Daniel Stuart
egde det, en storhetsperiod: det förfäktade
en framskriden liberalism, och i dess spalter
skrefvo S. T. Coleridge, Wordsworth, Charles
Lamb m. fl. 1820 vardt tidningen den fashionabla
världens organ och var på 1850-talet lord Palmerstons
språkrör. 1875 inköptes tidningen af A. Borthwick
(sedermera upphöjd till lord Glenesk, se d. o.),
som 1882 sänkte lösnummerpriset från 3 pence till en
penny. Den har sedan, med ständigt ökadt inflytande,
varit världsstadens aristokratiskt konservativa
hufvudorgan och särskildt med stor ifver förfäktat
de Chamberlainska tariffreformidéerna.

Mornington [måttan], den största af Wellesleyöarna
i Carpentariaviken (Australien), 90 km.
lång fr. s. v till n. ö., högst 50 km. bred samt omkr.
100 m. hög.
J. F. N.

Mornington [må’niQtan], lord. Se Wellesley.


Morny [mårni’], Charles Auguste Louis Joseph de,
hertig, fransk statsman, f. 1811, d. 1865 i Paris,
var naturlig son af drottning Hortense och grefve
de Flahault, en af Napoleon I:s adjutanter (se Beauharnais,
Hortense). Som barn adopterad af en
fattig fransk emigrant, grefve de Morny, uppfostrades
gossen hos sin farmor, grefvinnan de Souza, en
spirituell romanförfattarinna och älskvärd salongsdam,
som bildade sin sonson till en fulländad kavaljer. Vid
21 års ålder ingick han som underlöjtnant
vid ett kavalleriregemente och kämpade
1836–38 i Algeriet, där han vid belägringen af
Constantine (1837) räddade general Trézels lif.
Efter återkomsten till Frankrike anlade han
en hvitbetssockerfabrik och visade sig vara en
företagsam affärsman, hvarför han 1842 af dep.
Puy-de-Dôme invaldes i deputeradekammaren.
Där slöt han sig till det konservativa, huset
Orléans tillgifna partiet och lyckades efter
februarirevolutionen (1848) med dess hjälp
1849 bli vald till led. af lagstiftande
församlingen. Men sedermera närmade han sig
småningom sin halfbroder, prins Louis Napoléon,
och blef en af dennes mest energiske medhjälpare
vid statskuppen 2 dec. 1851. Han utnämndes då till
inrikesminister och kontrasignerade som sådan alla
de olagliga dekret, hvilka beröfvade Frankrike
dess frihet. Men då han vägrade underteckna
de dekret, genom hvilka familjen Orléans’
egendomar i Frankrike konfiskerades, måste han
lämna sin portfölj redan
22 jan. 1852. Han fortfor emellertid att åtnjuta
Napoleon III:s gunst, valdes 1852 till led. af
lagstiftande kåren och utnämndes 1854 af kejsaren
till dess president. Efter Parisfreden 1856
sändes han s. å. till Ryssland som utomordentligt
sändebud vid kejsar Alexander II:s kröning.
Han representerade därvid Frankrike med en nästan
exempellös prakt. Efter att i Petersburg
ha gift sig med furstinnan Sonja Trubetzkoi
återvände M. 1857 till Paris, där han åter
utnämndes till president för lagstiftande kåren.
Likväl upptogs hans tid under kejsardömet liksom
förut vida mer af penningaffärer och nöjen än
af politik. Järnvägskoncessioner, stiftandet
af bolag, börsspekulationer m. m. lämnade
M. medel att i rikaste mått tillfredsställa
sin njutningslystnad och praktkärlek. Det
mest beryktade af dessa affärsföretag var hans
öfverenskommelse med bankiren Jecker ang. dennes stora
fordran af den mexikanska regeringen. Enligt denna
öfverenskommelse skulle M. erhålla 30 proc. af det
belopp, som den mexikanska regeringen skulle
kunna tvingas att utbetala, hvaremot M. förband
sig att använda hela sitt inflytande hos
Napoleon III till förmån för det jeckerska
penningkrafvet. M. lyckades också öfvertala
Napoleon III att börja det krig mot Mexico, som
blef inledningen till kejsardömets fall.
M. upphöjdes 1862 till hertig. Se Fréd. Loliée, "Le

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>